2,05×10^30 kg/m³

Romklubben fyller 50 år 2018. För att celebrera detta har Ernst von Weizsäcker och Anders Wijkman gett ut en bok med titeln “Come On” med undertiteln “Capitalism, Short-termism, Population and the Destruction of the Planet”.

Det är en ganska tunn bok, cirka 200 sidor, men den är tät! Den är uppbyggd efter den gamla principen att berätta om sakernas tillstånd (narratio) och sedan berätta om varför/hur problemen skall lösas (probatio). Enkelt och rejält i tre kapitel.

1. C’mon! Don’t Tell Me the Current Trends Are Sustainable! Pages 1-61
2. C’mon! Don’t Stick to Outdated Philosophies! Pages 63-100
3. Come On! Join Us on an Exciting Journey Towards a Sustainable World! Pages 101-204

Illustrationerna både i text och bild är slående, men just denna styrka är också ett problem. För många läsare är de grundläggande frågorna och svaren säkert kända men bredden är nog ändå en överraskning.

Det är nog författarnas avsikt - att vi skall se att problemen inte är isolerade till något enstaka område och att vi skall kunna fixa det med lite smarta lösningar utan någon egentlig ansträngning. Men här ligger också deras problem. Hur skall vi kunna ta till oss och omsätta deras tunga och täta budskap i handling? På det sättet bör boken ses som ett startskott snarare än en manual. Budskapet är tätt och kan bli till ett svart hål utan någon riktig gravitationsvåg som skakar om oss!

Nu förbereds dock presentationer som skall ge oss en chans att lite lättare tränga in i materialet. Den första i ett seminarium den 13 februari “Klimatet, kvartalsekonomin och kapitalismen” som också kommer att spelas in och bli tillgänglig på video. Men det kommer att behövas mera!

PS Densiteten för ett svart hål med Jordens massa är 2.05×10^30 kg/m³. Det är rätt mycket cheese

Trygghet eller mutor

En av beteendeekonomins intressantare upptäckter är den om vår bristande “bandbredd” för att kunna hantera den information som det krävs att vi klarar för att vara ekonomiskt rationella. Sendil Mullanaithan och Eldar Shafir visar hur i sin bok Scarcity. Botemedlet är ofta att skapa större trygghet för den som skall fatta sina beslut men upplever att de inte klarar av informationen, eller har tid tillräckligt eller att ett felslut kan leda till förluster. Hur kan vi transformera sådana insikter till åtgärder och policy för att effektvisera mera?

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är slutanvändaren kunden som måste beröras av åtgärder för påverkan utan även (och kanske än mer) leverantörerna av produkter och installationer eftersom det är de som skall göra jobbet och de som skall stå för tryggheten. Ett sådant synsätt står i kontrast till den traditionella ekonomistiska synen att man bara behöver sockra erbjudandet med olika penningerbjudanden. Som om det behövdes “mutor” - effektvisering är lönsamt i sig själv!

Några alternativ kan vara:
* Auktorisation av utförarna. Något som EEF håller på att utveckla.
* Kunskapsbaserade paketlösningar. Baserade på energideklarationer och kartläggningar. Ett pågående EU-projekt vill skapa färdplaner (Roadmaps) av deklarationerna för att sätta både användare och leverantörer på spåret.
* Helhets- och funktionsinriktning. Utgående från det som kallas UBR (Unique Buying Reason). Användarnas överskuggande problem är ofta inte effektvisering, den ligger utanför deras bandbredd. Men deras riktiga problem (t.ex. hälsoproblem i byggnader, produktivitet i processer, sjukfrånvaro på arbetsplatser) kanske kan botas med effektiviseringsåtgärder
* Vidga perspektivet. De komplexa valen som hänger samman med effektivisering behöver illustreras bättre och sammanhangen klargöras. Exempel att göra paket av motor och varvtalsreglering till motorn. Jämför också Kostcirkeln eller e-handelns sätt att knuffa för andra produkter än den man köpt med frasen ”andra kunder har också köpt xxxx”
* Gör erbjudandena mera spännande. Många attraheras av att få tillgång till förnybar energi i lokal skala. Paketera solceller och andelar i vindkraft med effektiviseringsåtgärder så att den ekonomiska insatsen blir mindre, säkrare och tryggare. Här skulle ett engagemang från energidistributörerna kunna vara på sin plats med så kallade Vita certifikat (om de inte vore så dogmatiskt ointresserade!  wink )
* Förutse och förbered kommande åtgärder. Modellen finns i många sammanhang “Köp 2 betala för 1”. Om man kan anta att ytterligare åtgärder behövs inom inte alltför avlägsen framtid kan det vara klokt att tidigarelägga dem
* Dra nytta av grannarna. Industrinätverk är ett sätt att kunna nyttja erfarenheter som gjorts av andra i närheten och därmed få större trygghet.

Så sluta tänka i termer av ekonomiska lockbeten och mera i termer av trygghet!

Läs mer

Månadsindelade arkiv