Om nu laviner går uppåt!? Kanske är raketartat ett bättre ord? Ecofys har tittat på utvecklingen för “avkolningen” (decarbonisation) inom energi- och transportsektorerna och ser att man succesivt överträffar förväntningarna. De har kollat hur IEA ser dessa trendförskjutningar i sin World Energy Outlook (WEO), se bild nedan. På motsvarande sätt minskar kolanvändningen i betydelse.

En av deras slutsatser är att det är viktigt att forma vad de kallar “transformation coalitions” för att accelerera marknadsomställningarna. EU bör ju rimligen vara en sådan och energiunionen kan spela en viktig roll. Men då behövs en större medvetenhet om behovet av fundamentalt nytänkande. Därför att som Ecofys skriver:

Profitable areas for transformation coalitions include zero-energy buildings, super-efficient electrical appliances, electricity storage, zero-emissions aviation, and zero-emissions cement or steel.

“Den nya typen av kärnreaktorer står nära kommersialisering.” (fjärde generationens kärnkraftsreaktorer)

Så skriver IF Metalls ordförande i Dagens Industri som en uppföljning på chefredaktörens inlägg dagen innan. Man får nog anta att båda inläggen varit i någons säck innan de hamnat i tidningens påse. Vad man kan konstatera är att båda är lika oinformerade om teknik och ekonomi på energiområdet.

Fjärde generationens reaktorer kan komma i demonstration(inte kommersialiserade) tidigast kring 2020 enligt OECD med en möjlig kommersialisering tidigast efter 2030.

Dagens mest avancerade reaktorer (generation 3+) dras med enorma kostnadsöverskott och förseningar. Olkiluoto i Finland är minst 9 år försenad och mer än 100% dyrare. Flammanville i Frankrike dras i samma riktning.

DIs chefredaktör förundras över teknikens utvecklingsmöjligheter när hans skriver:

Solenergin har tagit osannolika steg framåt under de senaste åren och bedöms snart vara globalt konkurrenskraftig. Det visar hur snabbt förutsättningarna kan ändras och att man bör vara öppen för ny teknik.

Stegen som solenergin tagit är inte ett dugg osannolika utan en följd av kommersialisering och marknadens lärande vilket för den intresserade kan avläsas i “lärkurvorna”. Redaktören är sannolikt inte riktigt klar över hur marknaderna fungerar när han hoppas att det bara är att vara “öppen för ny teknik”. I synnerhet att “lärhastigheten” för kärnkraft kan antas vara betydligt lägre än för solenergi.

Men det allvarliga med herrarnas drömmar om teknisk utveckling är att de därmed tittar åt fel håll! I synnerhet borde Metalls ordförande vara mera öppen för att hans medlemmar kan dra stor nytta av betydligt billigare satsningar på energieffektvisering och förnybar energi. Satsningar som dessutom säkerställer att elpriserna hålls låga, säkerheten i systemet ökar och framtids-, exportmöjligheterna ökar.

Vi (pojkar) har alltid fascinerats av ny spännande teknik men det är lite svårt att förstå varför den måste vara av Jules Vernekaraktär (resa till Jordens medelpunkt) snarare än Astrid Lindgren (Alla vi barn i Bullerbyn)?!

...för den räcker ändå inte hela veckan. Ungefär så resonerar man på Dagens Industri när man i en artikel argumenterar för en svensk nysatsning på kärnkraft och säger:

Att ställa om den svenska energikonsumtionen har liten global effekt.

Att det finns en outnyttjad lönsam resurs i en effektvisering spelar ingen roll för dem. Istället för att försöka utnyttja den lönsammaste möjligheten argumenterar man för att en katastrofalt dyr och okänd teknik, fjärde generationens kärnreaktor som ännu så länge bara finns på ritbordet (och förhoppningsvis stannar där), se bild nedan. Detta i en tidning som ägnar sig åt att skriva affärs- och industrinyheter! Sanslöst!!

Tänk om samma tidning istället argumenterat för den livskraftiga delen av svensk industri som jobbar med effektvisering och förnybar energi. I båda fallen finns mycket spännande teknik, redan tillgänglig och dessutom med enorma utvecklings- och exportmöjligheter. Bara de senaste veckorna sticker några av dem iväg uppåt på börsen och visar spännande kontrakt på världsmarknaden.

Bild från Wikipedia.

Konstaterar en rapport från REN 21 där man gör en grundlig genomgång av läget globalt för förnybar energi, Renewables 2015, Global Status report. Man ger också en hel del bra grafik i den rapporten, se exempel nedan, och som bekant säger en bild mer än 1000 ord. Liebreichs bild var lika talande där han också kunde visa att av de båda tvillingarna så kommer effektvisering först. 

REN 21 rapporten innehåller också en del viktiga iakttagelser om hur de båda syskonen kan fungera tillsammans. Att man måste ha likvärdiga villkor (level playing field) och betrakta energisystemet som en helhet vilket fordrar en översyn av regelsystemet.

Kan någon begripa varför svenska debattörer har så svårt att förstå att “Vita certifikat” är ett sätt att ta ett helhetsgrepp så att systemet ger mest nytta för pengarna? Är det bara okunskap och ovilja att förstå systemperspektivet eller är det värre än så? 

IEA har tidigare gjort ett pionjärarbete i att kartlägga de PLUS-värden (Multiple Benefits) som följer med effektvisering. Ett arbete som snart kommer att följas upp av IEAs DSM-program och förhoppningsvis kommer att göras med aktiv svensk medverkan.

IRENA (International Renewable Energy Agency) gör nu något liknande när det gäller förnybar energi och har gjort en studie som visar att man får högre produktionsvärde (BNP), mera välstånd, bättre fördelning och ett tryggare energisystem med förnybar energi, se också bild nedan.

I sammanhanget känns det nästa kusligt att delar av Sverige, särskilt de som kallar sig Näringslivet (bestämd form singular), agerar så hårt för kärnkraft. Risken är att den piggare delen av svenskt näringsliv som agerar för industriutveckling på de nya framtidsområdena kommer i skugga och hamnar bakom den internationella marknaden.

Navigant research publicerar en årlig marknadsrapport för det som de kallar ADVANCED ENERGY. Det är glädjande att de inte bara behandlar de traditionella segmenten med olika slags energitillförsel utan även tar med energianvändning i byggnader, transport och industri och att det är på dessa teknikområden som tillväxten är kraftigast.

Globalt sett handlar marknaden för avancerad teknik enligt rapporten på 1,3 trillioner USD (en amerikansk trillion är en svensk billion). På byggnadssidan har man växt 12% under det senaste året och 40% under de senaste 3 åren. Starkast på renoveringar och nollenergibyggnader (zero net energy).

Building Efficiency is the third largest advanced energy segment globally, with an estimated $209.5 billion in revenue in 2014, at 12% growth over 2013 worldwide and the largest segment in the U.S. market – for the firsttime in our four years of coverage – at $60.1 billion.

Lighting is the largest Building Efficiency subsegment with estimated revenue of $103 billion in 2014 (Table 5.1), led by commercial energy efficient lighting at $54 billion. Residential energy efficient lighting (REEL) is a new product category added in this year’s report. With revenue of $44 billion in 2014, REEL is Building Efficiency’s second largest product category globally and the largest category in the U.S. market, at $9.7 billion. Even excluding this new product category, Building Efficiency experienced the strongest four-year growth of any
segment globally, up 40% compared to 2011.

Heating, ventilation, and air conditioning (HVAC) is now the second largest subsegment with $58 billion in revenue last year. The Building Envelope subsegment grew 18% to an estimated $18.7 billion in revenue, driven by commercial and residential energy efficient retrofits, as well as zero net energy buildings (ZNEBs). Building Design followed with $15.5 billion, up 12%, led by commercial energy efficient retrofit services, and $2.4 billion in building information modeling, up 18% over 2013 and 59% compared to 2011.

Samma källa har också låtit göra en katalog över olika tekniska lösningar som faller inom kategorin att vara avancerade. Den är ganska kul men man ser även vid en snabb läsning att det finns flera med svenskt ursprung som borde ha varit med! Kolla själv!

Det är också glädjande när man som denna bloggsida drar sig till minnes hur DN för 10 år sedan talade om “vedsamhälle” och återgång till hästar i jordbruket när de raljerade med oss som talade om effektivisering och förnybart!

Thomas Piketty rapporterade för några månader sedan att utsläppen av växthusgaser inte enbart bör tillskrivas olika länder utan även ta hänsyn till hur välståndet är (sned-)fördelat inom länderna.

Oxfam går nu vidare med en rapport och illustrerar bland annat med en passande bild som kan ses som ett cocktailglas (se nedan). De rikaste 10% av befolkningen står för 50% av utsläppen och de fattigaste 50% står för 10%. I The Independent gör man ytterligare en uträkning som visar att den rikaste procentens utsläpp är 175 gånger större än de fattigaste.

The Independent har också tittat in lite närmare i den värld där den rikaste procenten bor för att se hur de tänker och vad de gör. Utgångspunkten var Hemingways påstående att de rika är som vi andra fast med mera pengar. Så är det inte. Det är kusligt annorlunda.

According to Oxfam, the scale of the problem is increasingly stark: just 62 people, it says, own the same wealth as half the planet. The compares with 388 people just five years ago, when the global economy was just emerging from its deepest recession since World War II.

Nu skall tydligen den ökande ojämlikheten också bli en fråga på Davos-mötet men för att citera Stefan Sauks klassiska kommentar i en TV-sketch “Jag är skeptisk”.

Då var det dags igen för beslutsfattare från olika sektorer att träffas i Davos. På årets dagordning står bland annat Kretsloppsekonomi (Circular economy) och, naturligtvis, kllmatfrågorna. Till det material som tagits fram hör en studie om olika tekniska lösningar för “Decarbonisation”, Scaling Technologies to Decarbonize Energy.

Det verkar inte innehålla något som är direkt uppseendeväckande men det är glädjande att man tittar närmare på vilka åtgärder som behövs för att få skjuts på de olika lösningarna och att effektviseringsmöjligheter tar en tydlig plats, se tabell nedan. Man har identifierat att även om det är viktigt att sätta pris på utsläpp så att “kol” (och koldioxid) blir dyrbart så har det en mycket begränsad inverkan på åtgärder för att effektvisera i byggnader, transport och industri. Här gäller det istället att jobba med marknadsspridning (deployment). Svårare men mera spännande!

PS Förra året spreds ett rykte att inte mindre än 1700 privatjetplan hade flugit in deltagare för att diskutera klimatåtgärder! Så var det dock inte. Faktagranskare har visat att det kan ha varit som högst något 100-tal. Det är ju illa nog men rätt skall vara rätt.

Lokalsamhället (regioner och kommuner) kommer kanske att ha en större roll än nationerna när det gäller att uppfylla (och överträffa) klimatmålen. En gruppering som då och då låter tala om sig är den så kallade C40-gruppen som en gång i tiden startades av Bill Clinton. De har genomfört en stor mängd åtgärder och försöker nu finna former att lära av varandra och att finna nya vägar framåt. Man kan också följa dem på en blogg på deras sida.

The road from COP21 is now clear because we understand very concretely the further action cities can take to make a global impact in tackling climate change,” said C40 Chair Mayor of Rio de Janeiro Eduardo Paes. “The leadership of cities is unequivocal, but there is no question that barriers remain – the most significant being access to finance and a need for greater governmental co-ordination.

Men skall sanningen fram så är deras rapport ganska svårforcerad. Författarna har haft stora ambitioner att göra syntes av sina erfarenheter hitintills men det verkar vara mest användbart för interna bruk och för att finna en egen struktur i kommande åtgärder.

För en utomstående finns dock en samling av fallstudier som kan vara användbar för att se vad andra har gjort och som man kanske kan utnyttja lokalt.

Vårt vanligaste fyrkantiga tänkande innebär att många “gröna åtgärder” som till exempel effektivare energianvändning också är lönsamt och därför kommer de (förr eller senare) att genomföras eftersom vi människor antas vara ekonomiskt rationella. Om vi inte gör det så beror det på att vi har preferenser för att hellre fortsätta att slösa eller att en förändring är förenad med osynliga kostnader och alltså egentligen inte är så lönsam som det verkar. Känns det igen? Konstigt vore det annars eftersom vi är helt impregnerade med detta sätt att se på världen.

I en uppsats, Behaviorally Green: Why, Which and When Defaults Can Help, skriven av Cass Sunstein och Lucia Resich kan vi emellertid läsa:

On standard assumptions, people’s decisions will depend on the relationship between economic incentives and underlying preferences. The standard assumptions are not exactly wrong, but as behavioral Economists have shown, those assumptions disregard important variables that do not involve strictly economic Incentives.

Ett vackert exempel på detta visas av BIT i Storbritannien när de konstaterade att trots att människor visste att vindsisolering var mycket lönsamt så blev det sälla gjort. Och skälet hade bara lite med ekonomi att göra och botades när kunderna erbjöds hjälp med att röja bort skräp från vinden och därmed kunde göra isoleringen möjlig. Känns det också igen? Troligen, eftersom vi alla har någon liten ursäkt för att skjuta upp till i morgon.

Vi måste utveckla styrmedel som gör att vi lättare kommer oss för att göra det som vi vet är bra eller klokt eller lönsamt eller- men som aldrig blir riktigt av. Sunsteins och Reichs uppsats handlar om hur man tar “grönt” som riktmärke (default rule). Och att vi kan göra det på många olika sätt både för effektvisering och förnybar energi. Riktmärket är det som borde göras. Om man vill göra på något annat sätt och det kan finnas många goda skäl för det, så står det en fritt. Men man skall alltså få en lite knuff (nudge) på den väg som är bättre. Utan ansträngning.

Default rules establish what happens if people do nothing at all.

Värt att läsa och begrunda för våra myndigheter och departement så att vi kan slippa det tröttande docerandet om att priser och information är allt som behövs. En vänskaplig knuff är inte fel. Lika lite som det är att ha riktmärken på sjön så att man inte seglar på grund.

Svenskt näringsliv, som talesperson för “industrin” (bestämd form singularis) har ju valt ett mycket högt tonläge in energifrågorna och med tydlig adress till energikommissionen. I partiledardebatten i veckan märks att de också har en klangbotten i vissa partier. Deras senaste debattinlägg verkar ha varit koordinerat med debatten (eller är det bara en lycklig slump?  ).

I artikeln beskrivs “industrin” som hårt pressad och det sägs också att de kan tvingas flytta sin verksamhet om de inte får som de vill. Vindkraften kan man inte lita på för det blåser inte alltid och det är ett jämmer och elände. Man skulle kanske blivit rörd (till tårar) om det inte vore för att det har hörts så många gånger förr och att det inte är sant. Sverige är inget isolerat land, vi har handel med el över gränserna och skälet till att elpriset idag är lågt beror i hög grad på att vi har en stor andel förnybar energi till exempel vindkraft.

Man undrar däremot hur det är ställt i den här (singularis-)industrin? Hur har de det med energieffektiviteten till exempel? En antydan till att det kunde vara bättre (och bli bättre) syns i bilden nedan där Europas länder jämförs. I Sverige har effektviteten försämrats under de senaste åren under det att den förbättrats i till exempel Danmark och Tyskland! Kanske skulle de må bättre av att flytta till dessa länder!

Men detta att vissa delar av industrin talar om sig själv på det sätt som svenskt näringsliv (bestämd form) gör skymmer förhållandet att det finns mer industri i landet, till exempel effektviseringsindustri och förnybarhetsindustri där mångfalden är större och framtidsutsikterna bättre. Dessa grenar är mindre kända och har inte samma resurser att (ännu) höja rösten och ta till brösttoner. Men det kan komma. Enbart de företag som enligt statistikens nomenklatur kan anses syssla med effektivisering är till antalet 182000! Nej Du läste rätt - det är sex siffror!

Kanske det blir som det sägs i Strindbergs Röda Rummet!

....det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviks bergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall…

Bild ur: Synthesis: “Energy Efficiency Trends and Policies in the EU”

Julhelgen är som gjord för oss att tänka på de större sammanhangen i livet. En sådan möjlighet gavs i artikeln “The Church of Economism and Its Discontents” av Richard Norgaard där han skriver om vårt vardagsevangelium (ekonomismen) och hur det förhåller sig mellan helheten och delarna i ett ekonomiskt system:

It is easiest to think of systems as being made up of parts that are entirely independent of each other or the nature of the system as a whole: the whole is then simply the sum of the parts…..How fragile are the assumptions behind market economics? Consider the logic offered to support the intrinsic value of exchange:

* If two parties agree to enter into an exchange, both are fully informed, and the exchange is truly voluntary, then the exchange makes both of them better off.
* Therefore, government should not interfere with such exchanges, unless there are significant impacts on third parties.

When we are taught that this logic proves that markets support individual choice and thus should not be interfered with except under unusual conditions, we are being asked to assume that being fully informed is common and third-party impacts are rare. The divisibility of societies into individuals and nature into property has, for economists and increasingly for society as a whole, become a default assumption that merits no mention. These provisos, however, are rarely met: social and natural systems cannot be divided into separate parts, and few parties are ever sufficiently informed.

En mindre tänkare på området skrev nyligen något liknande men mindre sofistikerat (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf). 

I båda fallen finns det dock anledning att ifrågasätta om vi i våra vardagsgärningar kommer på rätt spår när vi bara “antar”, mot vårt bättre vetande, att marknaden fungerar utan problem?!

Cambridge Econometrics har gjort en studie som syftar till att se hur jobb och levnadsvillkor påverkas av satsningar på effektivare energianvändning. Det är inte helt lätt att göra dessa bedömningar.

Det saknas tillförlitlig statistik (de har faktiskt bättre i USA) men det är framförallt ett avgränsningsproblem. Mycket av det som görs och som leder till effektvisering görs av andra skäl än just effektvisering. Man renoverar byggnader därför att de är nedslitna men effektviserar samtidigt, man byter ut en industriprocess därför att man vill förbättra arbetsmiljön men får effektvisering på köpet. Alltså det som vi kallar PLUS-värden (Multiple Benefits på IEA-språk). Men just av detta skäl så har också effektviseringen fördelar som inte alltid syns i kalkylen, till exempel på fastighetsvärdena.

The study also pointed out the existence of other reports which show increases in the value of buildings as a result of improved energy efficiency. In the US, values of buildings with energy performance certificates can be 10-16% higher than comparable non-certified buildings, according to the study.

En klar avgränsning är emellertid möjlig och det gäller att effektvisering (per se) ger högre sysselsättningseffekt än om man istället skulle satt pengarna i ökad energitillförsel. Effektvisering är mera “arbetsintensivt”. Men det finns ett behov att se till att man har rätt utbildad arbetskraft för ändamålet.

The study pointed out that while there is a great potential for energy efficiency jobs in construction, it may be difficult to train the workforce in the necessary skills due to the high levels of self-employment in the sector. The potential lack of skills in the sector could slow the take-up of energy efficiency measures, the study warned

.

Avgränsningarna gör att bedömningen av sysselsättningseffekterna är försiktiga men att en satsning kan innebära en femfaldig ökning till 2030. Se mera detaljer i tabell nedan.

GTP (Green Technologies and Practices): Jobs in which workers’ duties involve making their establishment’s production processes more environmentally friendly or reducing their use of natural resources. There are six categories of green technologies and practices, three of which are most relevant to energy efficiency: improve energy efficiency within the establishment (B); reduce or eliminate the creation of waste materials (E); and conserve natural resources (F).

De är inte blyga på Stanford i USA. De har lanserat Lösningen (The Solution Project) med rubriken: THE WORLD CAN - TRANSITION TO 100% CLEAN, RENEWABLE ENERGY.

De går igenom ett stort spektrum av tillförsellösningar (se bild 1 nedan) och visar deras applikation i olika länder på en interaktiv karta, men de har faktiskt också tagit med effektvisering även om det inte syns på kartan. Resultatet för totalt 139 länder finns i ett omfattande dokument och för Sverige (2050) syns användningen i olika sektorer i bild 2. BAU står för Business as usual och WWS för Wind, Water, Solar. I Bild 3 finns deras antagna fördelning på olika förnybara resurser

Det är också intressant att se att de lyckats engagera National Geographic som förmedlare av deras bedömningar. De har ett lite annorlunda format i presentationen men det bygger på samma material.

Bild 1
———————————

Bild 2
————————-

Bild 3

UKACE, Association for the Conservation of Energy i Storbritannien, har givit sig längst ut i näringskedjan och studerat hur små lokala företag arbetar med renovering, RMI (Repair, Maintenance, Improvement),  och hur detta kan vara en del av effektviseringen. Det är mycket intressant läsning och visar att det är i denna frontlinje som det finns en dold resurs. Eller riktigare, utan denna resurs kan vi glömma allt det som man talat så högstämt om i Paris på COP 21.

I Bild 1 nedan visas hur de olika marknadsaktörerna interagerar och i Bild 2 vad de kan (måste) göra för varandra för att systemet skall ställas in på systematisk effektvisering. Det är uppenbart att branschen fortfarande har mycket att göra för att utvecklas och att vi behöver gå bortom de enkla klyschorna eller sökandet efter de magiska styrmedlen. Se gärna de små pratbubblorna i UKACEs rapport. De är autentiska vittnesmål från små näringsidkare som avgör om det blir någon effektvisering eller inte. Frontsoldaterna!

PS Och var hittar vi motsvarande forskning i Sverige?
PS 2 Men vi har i alla fall EEF (http://www.eef.se) som samlar sådana företag

BILD 1: RMI-aktörerna
————-

BILD 2: Vem bör göra vad

Så många bloggtexter har det blivit på temat energieffektvisering sedan starten för drygt 10 år sedan (http://www.fourfact.com). Nystarten på året 2016 firar vi med att uppmärksamma ett riktigt höjdarwebinarium!

A brief history of energy efficiency labelling
Benoit Lebot, director of IPEEC

Benoit är som IPEECs direktör ansvarig för G20-gruppens energieffektviseringsprogram vilket efter COP21 kommer att vara en av tungviktarna i branschen. Detta webinarium är ett lysande tillfälle att stifta hans bekantskap.

Date: January 14, 2016
Time: 14h00-15h00 Central European Time (check your local time)

Energy Labelling has progressively become a must-have in the energy efficiency policy toolbox. When implemented with care, energy labelling presents a face that energy efficiency –also known as the invisible fuel- often misses. Energy labels help end-use consumers to make more informed decisions when purchasing a product, equipment or system. Fascinating too is to see how energy labels facilitate and shape market transformation strategies when combined for instance with fiscal or financial scheme. What lessons can be learned from the implementation of the European energy labels? What are the possible options for consolidating such high -visibility policy instruments in the future? The presentation will recall the conditions of the elaboration of the first European labels, discuss achievements and share views to reinforce existing schemes.

GOTT NYTT År förresten!