Står det något mellan raderna?

Under kalla krigets dagar fanns det något man kallade Kremlologi och som innebar att man fick tolka skiftningar i vad som sades, och av vem, i Kreml i gamla Sovjetunionen. När nu delar av regeringen gör ett utspel om målsättningen för EUs klimatmål får man plocka fram dessa gamla talanger. För man undrar om det står något mellan raderna som inte sägs rakt ut.

Det sägs att man vill öka kravet på utsläppsminskning från 40 till 50% 2030 och att det skall kunna ske också genom att tillgodoräkna sig minskningar i andra länder. Man vill motverka “klimatnationalism” och man vill medverka till teknikspridning. Beträffande förnybar energi skall man vara kostnadseffektiv och man “...välkomnar också att EU-kommissionen kommer återkomma när det gäller eventuella nya målsättningar för energieffektivisering”. (Min understrykning)

Det väsentliga är att säkerställa att det övergripande utsläppsmålet uppnås och det kan man göra genom att lägga fast mål också för förnybar energi och effektivisering. Då har man anvisat vägar för hur man skall komma fram. Är det vad som antyds mellan raderna? Att bjuda över varandra i procentsatser utan att ange hur de skall uppnås är inte mycket värt om det nu inte är så att det finns något i en bisats som undsluppit oss.

European Alliance to Save Energy skriver om komplexet av målformuleringar:

under the misguided banner of protecting European competitiveness, the European Commission has announced a new climate and energy package for 2030 which will include a non binding (at Member State level) renewable energy target and will not include a target for energy efficiency. This effectively locks the EU economies into a business as usual trajectory. 

Skall man sedan medverka till teknikspridning så är det inte kostnadseffektiv (på kort sikt) som är nyckelordet utan det gäller att starta processer som leder kostnadseffektivitet för ny teknik, genom till exempel teknikupphandlingar, kapacitetsmarknader och inmatningstariffer. Det gör man bäst genom att se till att få en hemmamarknad om man vill övertyga andra om den nya teknikens förträfflighet. Charity (and climate action) begins at home!

 

Blir vi vad vi är eller är vi bara vad vi var?

Världsbanken gör en sammanställning över hur olika länder i världen klara av omställningen till uthållig energi i en publikation kallad “RISE: Regulatory Indicators for Sustainable Energy

För svenskt vidkommande är läsningen inte helt uppmuntrande. På den sammanvägda tabellen över alla indikatorer (sid 7) hamnar vi på 17 plats och när det gäller energieffektivisering är det riktigt illa (se bildklipp nedan). Det enda som kan vara till någon glädje är att vårt gamla, tyvärr avlivade, program för effektivisering i industrin, PFE, citeras med gillande i box 3.4 på sidan 113. Där sägs att programmet inte överenstämde med EUs regler, men det var inte till fullo klarlagt och dåvarande svenska regering tog inte fighten.

Det är värt att skumma genom den här publikationen inte bara som kalendermaterial utan mer att se om man kan få några nya idéer och uppslag.

Läs mer

Månadsindelade arkiv