Dags att tacka för kaffet?

Under många år har vi tvingats försvara vår uppfattning om att energieffektvisering är klokt mot (vissa kategorier av) ekonomer.
* De har hävdat att effektvisering inte är något självändamål, vilket vi aldrig hävdat utan sagt att det är ett medel att få ut mera av resurserna. Man kan göra mer med mindre.
* De har sagt att effektvisering är en naturlig åtgärd när priserna är rätt och att det inte finns några marknadsmisslyckanden (market failures) som fordrar särskilda styrmedel.
* De har sagt att priset på energi är det enda vi behöver ta hänsyn till i våra kalkyler och att vi inte behöver vikta resursanvändningen genom att ta hänsyn till primärenergibehovet för att generera el. Energimyndigheten menade att effektvisering inte gav bättre försörjningstrygghet!!

Och vi har svarat och förklarat och vikt ner oss.  Det kanske är dags att tacka för kaffet nu och pressa på för en förändring utan fråga dem som anser sig ha överlägsen ekonomisk kunskap?

IEA har just gjort en översikt kallad Energy, Climate Change Environment där man tydligt visar på behovet av ingrepp för att öka takten i spridningen av effektvisering och av förnybar energi. De aktar heller inte för rov att ifrågasätta att energianvändning med automatik ger ekonomisk tillväxt!

Targeting more ambitious goals beyond 2°C will require even greater attention to energy efficiency investments and, more generally, to decoupling economic growth from energy consumption.

Och att det behövs nya åtgärder visar de tydligt med att säga om effektivisering:

Despite its important role in reducing global CO2 emissions, and the opportunities available for cost-effective energy efficiency deployment, two-thirds of potentially profitable energy efficiency investments over the next 20 years have been projected to remain untapped

Se bilden nedan

image

IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

Läs mer

Månadsindelade arkiv