Det finns många historier om hur olika yrkesgrupper löser problem. En handlar om hur man skall plocka ned äpplen från ett högt träd. En i gruppen säger “Vi antar att vi har en stege”. (Jag skall inte säga viken grupp denne person representerade men det rimmar på metronom.)

Men denna historia kommer lätt för en när man försöker komma underfund med det “Förslag till nationell strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader” som Energimyndigheten och Boverket just satt samman. För denna strategi är inte uppenbar men tydligt antagen. Kanske är det hela ett avancerat försök att få fart på läsarna så att de skall komma upp med något som man själv saknar, men tydligen antar att man har.

Förklaringen till det lama försöket ligger troligen i att man redan inledningsvis begränsar sig genom att säga att:”...det finns hinder som gör att prissignalerna inte går fram. Dessa hinder har identifierats och utgör underlag till de förslag som har tagits fram.” Därefter landar man i förslag som i allt väsentligt handlar om hur information förbättras (intensifieras). “Som ett nav i informationssatsningen föreslås att ett informationscentrum för frågor om energieffektivisering och renovering upprättas.”

* Men om det nu inte finns någon prissignal? Har ni någonsin försökt köpa en Negawattimme eller x stycken effektiviseringar att levereras nästa vecka? Effektviseringsbranschen är inte tillräckligt utvecklad ännu även om vi jobbar på det.

* Och tänk om det inte är de traditionella hindren (barriers) och deras tillhörande styrmedel (typ information och prisförstärkningar) som är problemet. Det kanske är “snedvridningar” (biases) i uppfattningen av signaler och information, på det sätt som Kahneman skriver om i “Tänka fort och långsamt”, som är problemet? Var hamnar vi då med informationssatsningarna?

Man skriver att: ” För att nå 50 procent energieffektivisering till 2050 behöver omfattningen av renoveringarna öka och/eller andra åtgärder som omfattar effektivisering av verksamhetsel, hushållsel och fastighetsel också genomföras.” Men säger att: “Vi har antagit att renoveringar utförs då fastighetsägare behöver byta ut installationer eller åtgärda klimatskal på grund av att livslängden har gått ut.” Så att man sitter på en ekonomiskt fördelaktig möjlighet genom att effektivisera spelar ingen roll. Istället är det bättre att låta pengarna för onödig energianvändning rinna iväg år efter år tills dess att livslängden på någon central komponent runnit ut.

Därför fortsätter man också: “För att omfattningen ska öka behöver fastighetsägare tidigarelägga renoveringar. Men även om fastighetsägare i en större utsträckning genomför renoveringar så är nuvarande styrmedel i kombination med förslaget i scenario 1 tillräckligt för att energieffektiv renovering ska utföras. Frågan om renovering och statens roll i detta går utanför det energipolitiska området och ligger utanför detta uppdrag. OBS Min fetstil.” Möjlig tolkning: Det behövs alltså något styrmedel (eller möjligen inte), men om det behövs så är det inte vår uppgift att föreslå det.

Och kanske är det så att effektivisering inte behövs här, eftersom: “I Sverige har vi arbetat länge med energieffektivisering och idag står byggnadsbeståndet för ungefär 30 procent av den totala energianvändningen. Genomsnittet i Europa är 40 procent.” Det kan väl inte bero på att vi har ovanligt mycket energikrävande industri här? Det måste väl bero på att vi redan är bra (eller rentav bäst)? Och då behöver vi ju ingen strategi! Låt oss istället anta att vi hade en.