Vad kan vara bättre än bäst?

Vår energidebatt präglas, naturligt nog, av hur vi uppfattar verkligheten med de begrepp som vi en gång lärt i skolan och under yrkeslivet. Det är svårare att ta in de nya möjligheterna som teknikutvecklingen erbjuder och som situationen kräver. Därför får vi dras med “klimatskeptiker” som inte tror på att ett överflöd av koldioxid är skadligt. Och vi får kämpa med hånfulla frågor om hur energisystemet skall förbli säkert “Vad gör vi när det inte blåser och är mörkt och kallt?”.

Svaret kanske är att det finns något som är bättre än det bästa (vi har haft hitintills)! Och detta bästa består i att utnyttja de resurser som naturen erbjuder i överflöd (sol och vind) mer än vi behöver! Inte så att vi skall använda mer än vad som behövs men utnyttja överskottet bättre. Det som kryptiskt kallas P2X (Power to X) där X står för olika nyttigheter som kraftöverskottet kan ge (värme, kyla, bränsle). Tekniken som vi vant oss är inte längre bunden till det system (el, värme, bränsle) som den en gång skapades för.

Tillvägagångssättet för P2X är att dimensionera inte utifrån behov utan tillgång och att utnyttja överskottet till att försörja andra nyttigheter (se princip i bild nedan från Peter Lund “Clean energy systems as mainstream energy options). Flera av dessa möjligheter är väl kända redan och har utnyttjats länge men inte på det målinriktade sätt som tankarna kring P2X innebär. Några exempel:
* P2H - Kraft till värme har vi använt i svenska fjärrvärmesystem länge och använt just kraftöverskott från kärnkraft i elpannor
* P2C - Kraft till kyla har använts i många länder som lastutjämning där man kylt ned vatten nattetid för att använda i kylanläggningar under dagtid.
* P2G - Kraft till gas kan bli nästa stora svenska satsning genom Vattenfall, LKAB och SSABs intresse för stålframställning utan kol!
* P2L - Kraft (råvara) till biobränsle kan med den svenska skogsindustrin vara väl så naturlig

Det finns flera utvecklingslinjer än de som nämnts här. Lund argumenterar för att man skall använda resurserna på lokal bas i till exempel kommuner och inte göra systemen för komplicerade. Spännande eller hur? Varför skall vi bara nöja oss med det bästa?  wink

image

Esperanto för innovationer (BAT+)

Alla älskar innovationer men få talar om hur man skall få dem tiil stånd. En viktig förutsättning är att fostra marknaden genom olika slags initiativ (ofta ledda av staten) i det som på engelska kallas för “deployment programmes”. Vi har alla sett sådana programs positiva inverkan på kostnaderna där till exempel solkraft och vindkraft blivit dramatiskt billigare. Programmen kritiseras ofta av en viss typ av ekonomer som hävdar att ingreppen är “marknadsskadliga” och naturligtvis av dem som tjänar pengar på den gamla föråldrade tekniken. Men det är sånt man får stå ut med.

Ett internationellt forskningssamarbete (IDDRI), som visat att man inte bara kan klara utan även överträffa 2-gradersmålet genom att kicka igång mera “deployment” i internationellt samarbete, skriver i sin vägledning (policy brief) inför 2018:

The diffusion of key emerging low-carbon technologies should strongly accelerate. This requires an early scale-up of international collaboration on innovation and targeted policy incentives

IEA DSM University har samlat lite material om detta (med tonvikt på teknikupphandlingar) i “How to make the best technology even better, BAT becomes BAT+”. Där finns också en kortare skrift på samma tema.

Man skulle kunna hoppas att Sverige tog upp denna tråd när man är värd för CEM-mötet senare i år men det är nog att hoppas för mycket. Är det någonstans i världen som de “traditionella ekonomerna” har stort inflytande så är det hos oss.

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv