Pappersindustrin har kommit i fokus några gånger under hösten p.g.a. energipriserna. Det lätt att hysa sympati när det gäller att elpriserna belastas av kostnader för de gratis utsläppsrätter som energiföretagen fått gratis av sina länders regeringar, och som sedan läggs på elpriset som en kostnad. Energimyndigheten påpekar att detta är en förmögenhetsöverföring från industri och hushåll till energisektorn. Något som är särskilt stötande när incitamentet inte leder till åtgärder för att minska utsläppen utan istället till ökade vinster när den konkurrensutsatta basindustrin taxeras av den? skyddade? (oligopol-betonade) energiindustrin. Energimyndigheten tröstar oss med att säga att energiföretagen kanske inte känner ett behov av att investera i mera produktion men att för ??andra aktörer leder energipriset till möjligheter i att investera i koldioxidmagra produktionstekniker?. Pappersindustrin hör nog till dessa andra aktörer.

Denna Industri kan nog inte bara bli självförsörjande utan rent av nettoproducent av energi och på så sätt tjäna både på gungorna och karusellerna. Det finns en lång rad effektiviseringsmöjligheter som är underutnyttjade, men framförallt att det också finns försörjningsmöjligheter i processen som t.ex. svartlutsförgasning. Samma sorts slutsatser drar Energimyndigheten i en rapport där det s.k. KAM-projektet nämns (KAM, Kretsloppsanpassat Massabruk) och besparingspotentialen med redan känd och prövad teknik sägs vara 25%. KAM-projektets modellfabrik ligger på en specifik förbrukning strax över 710 kWh/ton massa men Aspa bruk är redan under 600 kWh/ton. Och med ytterligare förbättrat utnyttjande av process och råvaror når man snart till möjligheten att exportera el (se tabell) och bränsle från massafabrikerna. Energimyndighetens rapport sammanfattar att man kan frigöra 25 TWh el och bränslen varav man använder hälften för att öka produktionen med 20% och dessutom ökar förädlingsgraden.

TABELL: Energimyndighetens rapport

Och det finns möjlighet att nå längre.