Sverker Sörlin skriver i en artikel i Formas Tidskrift Extrakt om hur olika sifferexerciser kan skymma sikten och hålla tillbaka den som funderar på hur ett uthålligare samhälle skall kunna förverkligas. Främst är det naturligtvis de (förment) ekonomiska kalkyler som skall “sätta pris på miljön” men även andra som syftar till att lägga fast hur långt man kan driva tillväxten innan större skador tar över.

Naturligtvis sårar han en hel del känsliga sinnen vilket framgår av ett antal kommentarer till texten. De rationella valen fordrar ju siffror som kan beskriva graden av rationalitet, eller hur? Företrädare för “Rational Choice”-skolan som t.ex. den nyligen bortgångne Gary Becker, menar ju att all våra val styrs av ekonomiska kalkyler. Det gäller val av partner i livet, kriminalitet och mycket mera. Vi gör ju bara det som är lönsamt för oss! Nu har många kritiker visat att detta inte håller men myten om den ekonomiskt rationella människan är bekväm ... och spridd även till oväntade mottagare.

Nu är dock dessa modeller bara modeller och inte verklighet. Det borde därför inte vara svårare än till exempel det här med ljuset. Är ljuset en vågrörelse eller är det partiklar? Eller varken/eller - eller både/och? Det brukar vi klara genom att välja modell för beskrivning beroende på situationen. Vi borde kunna göra samma sak när det gäller miljö och ekonomi. Peter Söderbaum har skrivit om behovet av en analys som är mera facetterad och som borde passa ganska bra med Sörlins funderingar kring siffrornas tvångströjor.

PS Beckers modell för de kalkyler vi antas göra när vi överväger om vi skall begå kriminella handlingar eller inte behandlas på ett mycket roande sätt av Dan Ariely i hans bok “The (honest) truth about dishonesty” där han noterar att oärligheten skulle vara mycket mera omfattande om vi vore perfekt rationella och handlade enbart i egenintresse.

“According to Becker’s logic, if we’re short on cash and happen to drive by a convenience store, we quickly estimate how much money is in the register, consider the likelihood that we might get caught, and imagine what punishment might be in store for us if we are caught (obviously deducting possible time off for good behavior). On the basis of this cost-benefit calculation, we then decide whether it is worth it to rob the place or not. The essence of Becker’s theory is that decisions about honesty, like most other decisions, are based on a cost-benefit analysis.”