BNP och välfärd - som att mäta längd med almanacka.

Om man frågar en person i Nepal om hur långt det är till en ort kan svaret bli “två dagar”. Svaret betyder egentligen att det tar två dagar att tillryggalägga avståndet till fots. Och naturligtvis finns en mängd förbehåll om t.ex. vädret, vandrarens ålder, kondition, packning osv.

Samma förhållande gäller vårt sätt att mäta välfärd med Bruttonationalprodukten BNP. Det är välkänt att måttet är trubbigt och t.o.m. kan ge helt fel information. Naturskövling, oljekatastrofer och stora trafikolyckor kan öka BNP även om det leder till minskad framtidsförsörjning och mänskliga tragedier.  Men ändå är BNP våra politikers favoritmått. Mest i brist på annat. Anders Wijkman berättar om hur trubbigt det fungerar i en radiointervju.

För något år sedan gav president Sarkozy i uppdrag åt några ledande ekonomer, bland dem Joseph Stiglitz, Amartya Sen och Daniel Kahneman i uppdrag att formulera alternativ och i slutet avv den här månaden väntas deras slutrapport. De har formerat sig i tre arbetsgrupper som arbetar med:
1. De klassiska mätproblemen
2. Uthållig utveckling och miljö
3. Livskvalitet

Det finns alternativ och förslag till fördjupade och preciserade mått. New Economics Foundation, NEF, har gjort mätningar av personligt och socialt välbefinnande i Europa och visar på tydliga skillnader i hur människor i olika länder upplever sin tillvaro, se bild. UNDP mäter vad de kallar Human Development Index, HDI, som de publicerar årligen.

Att mäta längd med almanacka är inte fel men det är inget bra mått. Det är möjligt att de lokale Sherpan och den besökande turisten uppfattar svaret mycket olika, särskilt när de försöker använda det för sina praktiska handlingar.

 

image

Vår obändiga lust att förenkla

Är det vår naturliga vilja att göra det lätt för oss som gör att vi har så svårt att hantera energieffektivisering (och andra) miljöförbättringar? För nog är det lite konstigt att saker som är uppenbart kloka att göra inte blir av! Några saker som ständigt leder oss på villovägar:

1. Vår föreställning om vad som driver ekonomin. Visst vore det bra om allt som är lönsamt genomförs med automatik eftersom vi alla agerar ekonomiskt rationellt! Det är ju den gängse uppfattningen bland många som styr i vårt samhälle. Nu börjar man vakna till lite grann genom insikten om beteendeekonomin och inse att vi alla är mänskliga och kanske också lite lata. Det gör hela problemet lite svårare men inte ohanterligt vilket visas bl.a. i en uppsats från Lunds Universitet.

Det skulle också vara spännande att se lösningar på hur PLUS-värdena (Multiple Benefits) kan räknas in i en kalkyl och nyttan fördelas. (Ett förslag kommer att ges i IEA DSM University webinar torsdagen den 23 november)

2. Vår förhoppning om en frälsande teknisk lösning. Energisystem skall vara smarta (så slipper vi själv vara det). Köp och ladda ned en app som sköter systemet. Vår fixering vid NY brilliant teknik gör att vi undviker att ompröva vad vi själva gör. Vår fixering vid snygga prylar och yta har givit oss reglage för allt från kranar, termostater och reglage för elektroniken i hemmet som gör dem svåra att hantera.

3. Vår fixering vi att energitillförseln löser problemen.. Det börjar nästa bli tröttsamt att se all förtjusning över att förnybar energi blir billigare och billigare och billigare…Eftersom det också inrymmer en förhoppning om att vi kan använda hur mycket energi som helst (det skadar ju inte miljön…eller hur?). En gång sade man om kärnkraften att den skulle bli “too cheap to meter” och ett av våra riksdagspartier hoppades att ett pärlband av känkraftverk längs Norrlandskusten skulle rädda älvarna.

Det skulle kännas bättre om man fick se förslag till lösningar där till exempel lokalt producerad förnybar energi (kanske från kollektiv) matchades mot energieffektvisering så att systemen kompletterar varandra och ger större trygghet/flexibilitet i försörjningen.

4. Vår blindhet för att de som gör jobbet finns runt hörnet. De företag som kan de vardagliga tekniska lösningarna finns i kvarteret bredvid. Det är inte i första hand de stora drakarna eller en förnyelse av de gamla energiföretagen som är viktigast. De är också välkomna och flera av dem är riktigt intresserade och nyttiga men ändå är den stora kapaciteten att finna hos våra närmaste hantverkare och installatörer. Men de behöver erkännas och aktiveras.

Det är egentligen inte så svårt men vi måste lyfta blicken en aning!

Läs mer

Månadsindelade arkiv