Dåligt uppförande (satt i system)

Richard Thalers bok “Misbehaving” handlar, trots sin titel, inte om dåligt uppförande utan om konstruktivt ifrågasättande. Undertiteln, “The making of Behavioural Economics”, är uttömmande eftersom det är en nära nog komplett redogörelse för hur ämnesområdet utvecklats från att vara ett kätterskt undrande av traditionella ekonomiska “sanningar” när de visat sig vara felaktiga. Även om “sanningarna” accepterats av nästan alla ekonomer av facket.

Boken borde rimligen ingå i alla kurser i ekonomi och framför allt borde flera av våra myndigheter avsätta tid för sin personal att både läsa, diskutera och fundera över hur de kan applicera det “dåliga uppförandet” i sin gärning. Boken har recenserats på Ekonomistas hemsida, men slutsatsen där att “De flesta nationalekonomer tycks numer ha accepterat att människor är människor och därför inte alltid beter sig som de rationella egenintresserade aktörer som många av våra modeller bygger på”, är väl inte alldeles uppenbar för oss som konfronteras med det som sägs av till exempel Konjunkturinstitutet och Energimyndigheten.

Det kan tilläggas att boken är genuint underhållande och man skrattar högt många gånger. Dess genomgång med flera anekdoter från olika akademiska bataljer gör att man till sist känner att man är personligt bekant med till exempel “Danny” Kahneman och “Gene” Fama för att bara nämna några av Nobelpristagarna. Förhoppningsvis kommer “Dick” Thaler att tillhöra dem, kanske redan i år?

Till de underhållande historierna hör hur han också visar på allas våra svårigheter att uppfatta rationella budskap och att talet 137 kan vara till stor hjälp! I liftarens guide till Galaxen var det talet 42 men 137 funkar bättre!  grin

Trygghet eller mutor

En av beteendeekonomins intressantare upptäckter är den om vår bristande “bandbredd” för att kunna hantera den information som det krävs att vi klarar för att vara ekonomiskt rationella. Sendil Mullanaithan och Eldar Shafir visar hur i sin bok Scarcity. Botemedlet är ofta att skapa större trygghet för den som skall fatta sina beslut men upplever att de inte klarar av informationen, eller har tid tillräckligt eller att ett felslut kan leda till förluster. Hur kan vi transformera sådana insikter till åtgärder och policy för att effektvisera mera?

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är slutanvändaren kunden som måste beröras av åtgärder för påverkan utan även (och kanske än mer) leverantörerna av produkter och installationer eftersom det är de som skall göra jobbet och de som skall stå för tryggheten. Ett sådant synsätt står i kontrast till den traditionella ekonomistiska synen att man bara behöver sockra erbjudandet med olika penningerbjudanden. Som om det behövdes “mutor” - effektvisering är lönsamt i sig själv!

Några alternativ kan vara:
* Auktorisation av utförarna. Något som EEF håller på att utveckla.
* Kunskapsbaserade paketlösningar. Baserade på energideklarationer och kartläggningar. Ett pågående EU-projekt vill skapa färdplaner (Roadmaps) av deklarationerna för att sätta både användare och leverantörer på spåret.
* Helhets- och funktionsinriktning. Utgående från det som kallas UBR (Unique Buying Reason). Användarnas överskuggande problem är ofta inte effektvisering, den ligger utanför deras bandbredd. Men deras riktiga problem (t.ex. hälsoproblem i byggnader, produktivitet i processer, sjukfrånvaro på arbetsplatser) kanske kan botas med effektiviseringsåtgärder
* Vidga perspektivet. De komplexa valen som hänger samman med effektivisering behöver illustreras bättre och sammanhangen klargöras. Exempel att göra paket av motor och varvtalsreglering till motorn. Jämför också Kostcirkeln eller e-handelns sätt att knuffa för andra produkter än den man köpt med frasen ”andra kunder har också köpt xxxx”
* Gör erbjudandena mera spännande. Många attraheras av att få tillgång till förnybar energi i lokal skala. Paketera solceller och andelar i vindkraft med effektiviseringsåtgärder så att den ekonomiska insatsen blir mindre, säkrare och tryggare. Här skulle ett engagemang från energidistributörerna kunna vara på sin plats med så kallade Vita certifikat (om de inte vore så dogmatiskt ointresserade!  wink )
* Förutse och förbered kommande åtgärder. Modellen finns i många sammanhang “Köp 2 betala för 1”. Om man kan anta att ytterligare åtgärder behövs inom inte alltför avlägsen framtid kan det vara klokt att tidigarelägga dem
* Dra nytta av grannarna. Industrinätverk är ett sätt att kunna nyttja erfarenheter som gjorts av andra i närheten och därmed få större trygghet.

Så sluta tänka i termer av ekonomiska lockbeten och mera i termer av trygghet!

Läs mer

Månadsindelade arkiv