Det är inte morot, det är inte piska, det är knuff.

Beteendeekonomins insikter om hur människor tar beslut håller på att vinna insteg i utformningen av praktisk politik. Det innebär att man släpper tanken på att man endast styrs av morötter (vinstmaximering) eller piskor (regelverk). Istället är man mera mottaglig för målstyrning och med detta sammanhängande åtgärder. Typ goda råd, märkning, teknikutformning med hushållning som grundfunktion osv osv osv. Ett sammanfattningsbegrepp är styrning med “knuffar” (nudges).

I USA har man i förvaltningen en särskild funktion OIRA, The White House Office of Information and Regulatory Affairs, och i England har man skapat ett Behaviour Insights Team (or Nudge unit). I EU har man inom JRC tittat närmare på frågan om hur “knuffar” kan användas mera systematiskt. I Danmark har man ett nätverk som bedriver forskning och experiment på området.

I Sverige är det dock fortfarande morot och piska som gäller. Här har vi myndigheter som räknar ut att klimatpolitiken fordrar att man höjer bensinskatten med flera hundra procent och att om man använder andra åtgärder än skatter och avgifter så blir klimatpolitiken dyrare.

Energikonferenser - en affärsidé eller en problemorientering?

Efter att ha sett igenom några av de program för energikonferenser (inklusive Almedalen) som flutit in i mailen under året kan man bara undra om alla de som anordnar energikonferenser, bland annat några av våra större medieföretag, gör det för att analysera vad som är på gång eller om det bara är en affärsmöjlighet? Programmen innehåller väsentligen presentationer från våra vanliga (stora) energiföretag där deras synpunkter oftast är väl kända på förhand och deltagaravgifterna är svettiga för vanliga småföretagare.

Det är å ena sidan inte svårt att förstå. Det handlar mest om en förlängning av en gammal problembeskrivning där energifrågan varit synonym med val av tillförselåtgärd och -bränsle. Det vill säga så som den behandlas av nuvarande ledning i USA. En ledning som ju nyligen visat att deras världsbild är formad i en svunnen tid.

Målgruppen för dessa konferenser verkar också vara främst de stora etablerade energiföretagen där man inte blinkar för att punga ut med stora belopp för att få vara med. Alltså ett ganska säkert affärskoncept för arrangörerna.

Men om man istället skulle ägnat sig åt de verkliga energifrågorna och den riktigt kritiska och avgörande nämligen energianvändningen då skulle programmen se annorlunda ut. IEA sade för något år sedan:

While renewable electricity, electric vehicles and biofuels will continue to get attention, if the world is to have any hope of meeting the Paris Agreement – not to mention getting on a 2 degree pathway – energy efficiency will have to lead the way.

Detta hamrar man in i IEAs årliga markandsrapporter (se bild nedan) och det kommer man att göra även i den som kommer om någon månad! Undrar när konferensarrangörerna skall upptäcka detta? Eller de är nöjda med att tjäna pengar på att diskutera gårdagens problem question

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv