Dömd till energislöseri.

Med jämna mellanrum kommer diskussionen om energieffektivisering verkligen leder till mindre energianvändning eller om det bara innebär att man använder mer energi eftersom det så att säga blir billigare att slösa. Diskussionen utgår från ett resonemang om rekyleffekt (eng. rebound eller snap-back). Är vi dömda till energislöseri vare sig vi vill eller ej?

Nu senast kommer det i en rapport från Breakthrough Institute där det mest uppseendeväckande är att man kallar det hela för ett “emergent phenomena”. Vad det än är så är det inget nytt! Rapporten refereras i the New Yorker som effektiviseringsdilemmat vilket också kan förvåna ty det är heller inget dilemma!

Det är egentligen mycket enkelt. Om man effektivserar så sparar man alltid energi för ett visst givet ändamål. Det som sedan kan inträffa är att man genom att spara energi också sparar pengar och då kan två saker inträffa:
a) Man tycker att t.ex. det effektiva kyskåpet är så energisnålt att man skaffar flera eller skaffar ett större med motiveringen att det drar ändå inte mer energi än det gamla. Detta förhållande är emellertid marginellt men innebär ändå att man börjat fokusera inte bara på effektivtet utan tillräcklighet (efficiency vs sufficiency). Nödvändigt bl.a. eftersom tillverkarna har en tendens att ta ut den snålare teknikens fördelar i att tillhandahålla större prylar med mer funktioner som ibland inte är särsklit angelägna.
b) Man får mera pengar över som man använder för att köpa andra saker som fordrar energi. Denna effekt är mera påtaglig än den förra och man kan säga att den ökning i “levnadsstandard” som vi sett under de gångna decennierna i Indusrtriländerna beror av ökad energieffektivitet mera än av ökad energianvändning.

Betyder det att vi är dömda till en viss nivå av energianvändning (inklusive slöseriet) vare sig vi vill eller ej? Nix! Men det innebär att vi tänker lite mer när vi t.ex. utformar energipolitiska åtgärder. Ett mycket bra exempel på detta är en uppsats som presenterades vid ACEEE 2010 och som varnar för att tro att tekniken i sig själv klarar energiproblemet. I denna förordar man vad som kallas människofokuserade strategier där man ser tekniken som ett hjälpmedel och inte ett mål i sig.

People-centered strategies may include the adoption and use of energy-efficient technologies but also include tools, support, and motivational elements that encourage energy stocktaking behaviors as well as new routines, habits, and lifestyles. As opposed to strategies focused on the dissemination of technologies, strategies that are focused on empowering people think of technologies as tools that can be employed by households and businesses as one of several means to manage their overall levels of energy consumption.

En luftig Norgehistoria eller visionärt nytänkande?

Skall Norskt inrikesflyg i framtiden baseras på el “Norway aims for all short-haul flights 100% electric by 2040”?

Det finns substans bakom historien och den norska luftfartsmyndigheten har tagit några inledande steg och beställt ett prototypplan från Slovenien.

IFL Science (I fucking love Science) som ägnar sog åt att skriva populärvetenskapligt är inte helt säkra på att det kan funka och skriver “Electric Aircraft – The Future Of Aviation Or Just Wishful Thinking?

Men idag när alla tidningar luftar sin klimatångest och riktar den särskilt mot flygresorna kan detta vara något att ägna en eller ett par tankar. Inte minst för Sverige som nu rott hem en batterifabrik och som har traditioner inom flygindustrin. Glöm inte att SAS på norska tolkas som “Svenskt Allt Sammen”!  smile

Läs mer

Månadsindelade arkiv