Dömd till energislöseri.

Med jämna mellanrum kommer diskussionen om energieffektivisering verkligen leder till mindre energianvändning eller om det bara innebär att man använder mer energi eftersom det så att säga blir billigare att slösa. Diskussionen utgår från ett resonemang om rekyleffekt (eng. rebound eller snap-back). Är vi dömda till energislöseri vare sig vi vill eller ej?

Nu senast kommer det i en rapport från Breakthrough Institute där det mest uppseendeväckande är att man kallar det hela för ett “emergent phenomena”. Vad det än är så är det inget nytt! Rapporten refereras i the New Yorker som effektiviseringsdilemmat vilket också kan förvåna ty det är heller inget dilemma!

Det är egentligen mycket enkelt. Om man effektivserar så sparar man alltid energi för ett visst givet ändamål. Det som sedan kan inträffa är att man genom att spara energi också sparar pengar och då kan två saker inträffa:
a) Man tycker att t.ex. det effektiva kyskåpet är så energisnålt att man skaffar flera eller skaffar ett större med motiveringen att det drar ändå inte mer energi än det gamla. Detta förhållande är emellertid marginellt men innebär ändå att man börjat fokusera inte bara på effektivtet utan tillräcklighet (efficiency vs sufficiency). Nödvändigt bl.a. eftersom tillverkarna har en tendens att ta ut den snålare teknikens fördelar i att tillhandahålla större prylar med mer funktioner som ibland inte är särsklit angelägna.
b) Man får mera pengar över som man använder för att köpa andra saker som fordrar energi. Denna effekt är mera påtaglig än den förra och man kan säga att den ökning i “levnadsstandard” som vi sett under de gångna decennierna i Indusrtriländerna beror av ökad energieffektivitet mera än av ökad energianvändning.

Betyder det att vi är dömda till en viss nivå av energianvändning (inklusive slöseriet) vare sig vi vill eller ej? Nix! Men det innebär att vi tänker lite mer när vi t.ex. utformar energipolitiska åtgärder. Ett mycket bra exempel på detta är en uppsats som presenterades vid ACEEE 2010 och som varnar för att tro att tekniken i sig själv klarar energiproblemet. I denna förordar man vad som kallas människofokuserade strategier där man ser tekniken som ett hjälpmedel och inte ett mål i sig.

People-centered strategies may include the adoption and use of energy-efficient technologies but also include tools, support, and motivational elements that encourage energy stocktaking behaviors as well as new routines, habits, and lifestyles. As opposed to strategies focused on the dissemination of technologies, strategies that are focused on empowering people think of technologies as tools that can be employed by households and businesses as one of several means to manage their overall levels of energy consumption.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DÃ¥ och dÃ¥ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ã¥rliga skrifter. Som senast den här frÃ¥n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv