Effektiviseringsmålet tas bort bit för bit

Miljömålet om effektivare energianvändning i bebyggelsen nedgraderas bit för bit och i smyg. Riksdagen beslutade 2006 att vi skulle minska energianvändningen med 50% till 2050, men i april i år försvann detta lite diskret ut i kulisserna enligt regeringens egen redogörelse.

Den kvantitativa målsättningen har helt tagits bort och det kommenterar man så här:

Energianvändningen i bebyggelsen ska ses dels som en del i Sveriges arbete för att nå målet om en 20 procents effektivisering av energianvändningen som har fastslagits inom Europeiska unionen, dels som en del i den fortsatta strävan att nå målet om 20 procents effektivare energianvändning i bebyggelsen 2020 respektive 50 procents effektivare energianvändning 2050.

Och för oss som har lite svårt att se hur man skall med så stor precision uppnå ett icke närmare bestämt mål förklarar man mera i detalj (Min emfas med fetstil):

Det sistnämnda målet antogs ursprungligen av riksdagen 2006 och har även redovisats som ett av flera befintliga mål i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik. Att tidigare delmål utgår ska inte tolkas som att målsättningarna för energianvändningen i bebyggelsen ändras i sak.

Man skulle hemskt gärna vilja lita på detta, men eftersom man redan omformulerat 20% målet från att vara absolut till att vara relativt (beroende av BNP-förändringen) och att ha förklarat att vi redan idag har “nära-noll” energihus så finns det ett uns av misstänksamhet.

Tänk om man fått se detta i Olympiaden. “Stefan Holm! Vi räknar med att Du hoppar minst 2,36 och vinner! Men vi lägger inte upp någon ribba för Du kan nog ändå!”. Stefan skulle nog inte acceptera. Och det bör inte vi heller göra.

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv