Elektrifiering och fattigdom

Man bedömer att mellan 1,5 och 2 miljarder människor saknar tillgång till el. Flest i Afrika och i Södra Asien.

Indien är ett av de länder som har stora problem både med att en stor del av befolkningen saknar tillgång till el men också att att mycket av den el som genereras “försvinner”. Hjälpare ställer gärna upp med råd som oftast är av typen att man skall anpassa sig till världsmarknadpriser och att man skall organisera sektorn på ett ändamålsenligt sätt. Rätt så! Men ändå otillräckligt. En mera precis bild både av problem och av lösningar får man av Indiens eget organ för effektivare energianvändning. Det är många små bitar som skall falla på plats för att komma ur den knipa man sitter i.

image

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv