EUs paket för energitrygghet är på rätt väg

I början av veckan lade EU-kommissionen fram ett paket för energitrygghet och som innehåller flera intressanta delar men också signaler som tyder på att deras grundliga nytänkande är på väg.

De första pusselbitarna hittar vi i faktabladet för den strategi som handlar om uppvärmning och kyla. Den baseras på observationen att en stor del av utrustningarna för uppvärmning är obsoleta och har låg verkningsgrad samt endast sällan avsedda för förnybar energi. Alltså, säger de, måste man göra renoveringar av byggnader lättare. I sammanhanget nämner de att man måste få en bättre kostnadsfördelning mellan hyresgäster och ägare av byggnader, att offentliga sektorn, särskilt skolor och vårdinrättningar, bör särbehandlas samt att byggnadsdeklarationerna måste göras bättre. Allt har en klar referens till det som IEA kallar PLUS-värden (multiple benefits).

De noterar också att Europeisk marknad och industri är framstående på områden som handlar om utrustning för förnybar energi, värmeåtervinning och kraftvärme och därför väl positionerad för omställningen.

I själva strategidokumentet hittar vi också en utveckling av tankarna kring värmeutrustning och en klassning av sådan med hänsyn till prestanda. Där finns förslag till en märkning där vi ser att en variant som är vanligt förekommande i Sverige ligger risigt till (se bild nedan).

Som alltid när det gäller EU har alla förslag en jång väg att vandra genom mötesrum och instanser innan de blir verklighet, men detta ser ut som om någon tänkt till. Bra!

Och som alltid finns det kritiker inte minst bland gröna röster. Men ärligt talat omställning tar tid och det kommissionen föreslår här går definitivt åt rätt håll.

image

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv