Horisonten och skospetsarna

Har vi inte alla någon gång funderat över vad som finns bortom horisonten? Kanske inte de som anser att den samhällsekonomiska lönsamheten är den yttersta gränsen för vad vi kan (och måste) åstadkomma i samhället - men vi andra. EEF funderar över både var denna gräns kan gå och om den viktigaste uppgiften idag är att sikta mot horisonten (eller bortom) eller om de lågt hängande frukterna redan är plockade.

Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.

Vi vet ju alla att det är fullständigt möjligt att, med god samhällsekonomi, utarma jordens resurser. Så man borde kanske snarare undersöka var gränsen egentligen går. EEF skriver:

Detta visas bland annat i den nyligen utkomna boken ”A Good Disruption” där de skriver att ”Vi utarmar naturresurserna för att producera varor som vi sedan underutnyttjar”. 

Den andra frågan är om det inte är viktigare att fundera över vad som finns rakt under näsan på oss vid skospetsarna. Hur stor del av potentialen som vi verkligen tar i anspråk:

En av de viktigaste lärdomarna från IEAs arbeten är att vi inte är i närheten av att exploatera den potential som finns under de närmaste decennierna om vi inte anstränger oss mer. Vi opererar långt under det ”optimala” utrymmet.

Är det inte dessa två gränser (vad tål världen och hur mycket “lågt hängande frukt” vi har tillgång till) intressantare för energikommissionen snarare än att för femtioelfte gången gräva ned sig i ännu en samhällsekonomisk analys?

IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

Läs mer

Månadsindelade arkiv