Nya skjortor för x-och-99 och shorts för y-och-99 förmedlar TV-bilden. Följd av en exalterad röst som säger att i morgon kan jag köpa en ny elektronisk pryl för BARA zz-och-99. Det är dumt att bara sitta här och missa konsumtionsfesten. Och vi måste ju konsumera mera - det är ju kris i ekonomin och vi måste få igång hjulen.
I DNs serie om klimatfrågan tar man upp frågan om det är en ständigt förbättrad teknik inom ramen för en fortsatt tillväxt och konsumtion som är lösningen. Eller finns det bättre alternativ?
“Reparatören och konstruktören måste byta plats på den ekonomiska rangskalan”, så skrevs i en bok “Människa eller konsument?” av nationalekonomen sedermera professorn Lars Söderström. Boken avslutas med en plädering för resurshushållning. Så problemet har varit känt länge och tiden att ta itu med det är mer än mogen. Denna reflexion gjordes i samband med att Wijkmans och Rockströms nya bok publicerades.
I någon ordets bemärkelse är det dumt att betala för mycket. Men hur dumt eller hur mycket för mycket? För de flesta av oss känns det väl intuitivt rätt att vårda och behålla istället för att öka och slänga? Om inte annat för att priset för all dessa produkter som kostar något-och-99 betalas av någon annan. Huffington Post skrev i samband med fabriksolyckan i Bangladesh att om man ville veta vem som är skyldig så kunde man titta i spegeln.
Orkar vi ta till oss detta? Orkar vi formulera alternativet och hålla fast vid det? Orkar vi minnas det när partiledardebatterna rasar och pressen refererar dem som vore de boxningsmatcher?
Skrivet av Hans Nilsson, 2013-05-21.
(0) Kommentarer • Permalink