Ryktet visade sig vara sant när EU-kommissionen beslutade att säga ja till kärnanläggningen Hinkley Point i Storbritannien. Visserligen har Österrike sagt att man är berett att överklaga hos EU-domstolen men det kommer att ta tid och utgången är oviss.
Det sägs att Britterna byggt upp sitt fall kring att kunna visa att stödet som garanterar att anläggningsägaren får ett garanterat elpris under lång tid inte strider mot reglerna för statsstöd även om det innebär att elkunderna får betala för mycket. Det påminner lite om de där filmerna som har som tema att skurken går fri trots att han är skyldig men att det inte går att bevisa i domstol.
Hela situationen är märklig och man anar att det precis som i det finska fallet med Pyhäjoki finns andra och strikt politiska skäl bakom det hela. För affärsmässigt är det i vart fall inte. Detta berörs också i Financial Times där man påminner om att de två andra reaktorerna av samma slag som byggs i Europa (Olkiluoto och Flammanville) båda dras med överkostnader och förseningar. De gör därför bedömningen:
The nuclear energy industry as a whole is a loser as things stand. With the prices of oil, coal and natural gas falling, nuclear has a limited future if this is the best price point the industry can offer. The deal carries the air of being the last hurrah of an old order within which energy deals were done on the assumption of ever-rising prices.
Hade bedömaren också tagit med effektivare energianvändning och förnybar energi så hade hans utsaga blivit ännu mera sann, att det är kärnindustrins sista hurrarop. Åtminstone till dess att någon annan lyckats krysta fram ett politiskt motiv för att ge statsstöd åt en gammaldags teknik. Det finns ju några svenska kandidater!?
Skrivet av Hans Nilsson, 2014-10-13.
(0) Kommentarer • Permalink