Kärnfulla kommentarer

Det finns känsliga sinnen. Den franske energiministern t.ex. som är chockad över att EU-kommissionären kallad Fukushima-olyckan för katastrof. Hur så katastrof, undrar han, ingen har ju dött!

Hade han öppnat en av sitt eget lands största dagstidningar, Le Monde, hade han sett att även några av hans landsmän använder ordet katastrof. Le Monde funderar också kring om man i Frankrike i allt för hög grad håller kärnkraftsdebatten inom familjen och ministerns chock tycks ju tyda på det.

Le Monde tror att det är för tidigt att begrava kärnkraften och i European Energy Review säger man att kärnkraften dör aldrig men den kanske tynar bort långsamt. Det gör den i brist på beslut vilka saknas just därför att den inte bara är tekniskt osäker utan även finansiellt. Istället frodas alternativa tekniska lösningar som är lättare att hantera.

Dagens Nyheters Richard Schwartz försöker också säga något tänkvärt om konsumtionssamhällets sätt att driva upp energianvändningen. Men vad blev det på slutet (se nedan)? Ett misslyckat försök till ironi? Eller ett sätt att snabbt klä om sig till cynisk sanningssägare? Eller är det DNs sätt att på nytt liva upp sin gamla skrämselvision om vedsamhället - där det bor ignoranter och flagellanter?

Drömmen om att kunna leva i överflöd eller åtminstone välstånd är i dag spridd över hela världen, egentligen den enda globaliserade religionen i vår tid, en dröm som bokstavligen livnär sig på energi. Och utan kärnkraft och fossila bränslen är den drömmen slutdrömd; visserligen förordas vind-, våg- och solkraft samt liknande terapier av välmenande ignoranter eller intellektuella flagellanter, men som ett slags lyx för redan välmående västerlänningar och utan att kineser, indier, afrikaner eller sydamerikaner blivit tillfrågade.

De senare eftersträvar inte en säkrare utan en just rikare värld. Och detta är vad som kännetecknar den: en japansk härdsmälta är ingenting jämfört med den som skulle bestå av arbetslöshet, armod och fortsatt tomma fickor.

 

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv