En nygammal studie som “läckt” torgförs som att “Kärnkraft är billigast” (DNs pappersupplaga 1 oktober 2010). Och om man håller sig till presens stämmer det nog, men om vi är intresserade av framtiden (byter är mot blir) så är det inte troligt. Rapporten kommenteras i Ny Teknik med iakttagelsen att företaget, PriceWaterhouseCoopers (PWC), som gjort kalkylerna haft, eller fått, sådana beräkningsförutsättningar att resultatet är givet.

Detta har PWC själv illustrerat tydligt tidigare. De har gjort det med kommentarer om att kalkyler behöver kompletteras med bedömning om deras ändamålsenlighet ur olika synpunkter. För detta behövs en noggrann genomgång av företagets/förslagets ställning, det som på engelska kallas “due dilligence”. Och en sådan finns upprättad för motsvarande kärnkraftssituation i USA. Den är dock mindre smickrande för kärnkraftens framtid.

Denna due dilligence har fem bedömningspunkter:
1. Motsvarar förslaget kundbehoven
2. Hur klarar förslaget finansiell stress
3. Hur tillförlitliga är kostnadsbedömningarna
4. Hur ser konkurrenssituationen ut
5. Tillförlitligheten i intäktsbedömningarna

Den “läckta” studien tar inte upp någon av dessa punkter. Den är snarare att ses som ett foto från idag där man behöver en film om framtiden. PWC har gjort även en sådan studie där man konstaterat att kärnkraft idag är billig men att den sannolikt inte har konkurrenskraft gentemot förnybar energi i framtiden (se sidan 33).

Men för att återvända till rapportens beräkningar undrar man över ingångsdata inte bara för finansiering utan även för hårdvaran. I Kanada diskuteras ett projekt för 2 st 1200 MW reaktorer som skulle kosta 26 miljarder kanadensiska dollar. Omräknat blir det av storleksordningen 70 000 SEK per kilowatt vilket är mer än dubbelt det som rapporten antar. Hm?!

Rapporten gör en poäng av att den använder samma förutsättningar vad gäller kostnader som Citibank gjort i sin studie “New Nucelar - The economics say No”. Citibank kommer, eftersom de gör en due diligence, till slutsatsen att kärnkraft är för riskfyllt även finansiellt (se urklipp nedan).

Att den elintensiva industrin önskar sig de låga priser de haft även i framtiden är inte konstigt. Möjligen är det konstigt att de inte ägnar effektiviseringen större intresse för att minska kostnaderna. I morgon blir inte igår hur mycket vi än önskar. Det är en fråga om tempus!

Klipp ur Citibanks “New Nuclear - The Economics say No”, november 2009