Kan IEA göra skillnad?

Sverige ligger i otakt med övriga världen när det gäller sommar och semestrar. Här kommer vi att rapportera lite oregelbundet när det händer något av betydelse utanför våra gränser. Först ut om IEAs senaste övningar.
————————————

IEA har aviserat att man nu skall öka trycket när det gäller energieffektvisering. Man skall skapa en central mötesplats (hub) för effektvisering för att utbyta information och visa upp resultat (best practices). Och för att visa ytterligare på denna vilja samlade man i Paris till en global konferens den 29 juni, IEA Global Conference on Energy Efficiency brings together government and industry leaders.

Ambitionen är bra och det kan nog betyda en hel del att de som har viljan kan finna stöd och inspiration hos varandra. Men när det gäller att finna argument för det kloka i effektvisering så saknas de sannerligen inte. IEA citerar ledorden för det Indiska programmet Ujala: more jobs, lower costs, and greater access to energy for millions.. Något som gäller inte bara Indien.

IEA kan säkert samla fakta och förmedla men frågan är hur långt det räcker i en värld där “faktaresistensen” sprider sig. Det är viktigt att även om IEA är en central och kan utnyttja sin ”samlingsförmåga” (convening power) man drar nytta av andras resurser för analys, ideskapande och verifiering, eceee – typ.

Mycket av det som sades vid konferensen var känd retorik. ”Effektivisering först för det är billigast och minst skadligt etc, etc, etc”. Inte fel men vi har hört det förut och vill se handling bakom orden.

Bland det mest intressanta var Indiska exempel på ”best practice” som trots att det är riktigt bra inte vunnit mycket spridning. Till exempel industriprogrammet PAT (Performance, Achievement, Trade) som presenterade av Ajay Mathur chef för TERI och tidigare BEE (Bureau of Energy Efficiency) samt LED programmet som sänkt kostnaderna för en LED-lampa från 310 Rupies till 38! Det presenterades av Saurabh Kumar som är chef för världens största ESCO. Både Ajay och Saurabh kommer att hålla webinarier i DSM University under hösten.

Bland det som var mera konfunderande var en session om finansiering av effektviseringsprojekt. En slutsats verkade vara att det inte saknas medel för goda projekt MEN uppenbarligen saknas kompetens blad finansföretagen att bedöma dem. Flera talare pekade på effektviseringens PLUS-värden (Multiple Benefits) men menade samtidigt att de INTE kunde ta hänsyn till dem!? Några hävdade att om man bara kunde få till stånd bättre garantier så skulle det utlösa en strid ström av projektgodkännande. Intressant för det är vad ”Baltic Chain” (saligt i åminnelse) föreslog en gång. Är det dags nu?

En lång rad talare från alla läger hävdade betydelsen av policies, regelverk och institutionella förbättringar. Det verkar lovande och därför är det kul att se att Sverige nu tycks vara villigt att ta ett grepp om effektviseringen efter många år av smygande i buskarna och reflexmässiga hänvisningar till att marknaden är sig själv nog. Ivrigast framfört av Konjunkturinstitutet och (vissa delar av) Energimyndigheten.

Och svenska (nordiska) initiativ behövs. En överraskning från konferensen var när den Kinesiske delgaten Dai Yande sade att vid det nyligen timade CDM-mötet i Kina hade det inte funnits ett enda förslag om effektivisering!! Detta kan Sverige och övriga nordiska länder bota vid det CDM-möte som skall hållas i Köpenhamn och Malmö nästa år.

Trygghet eller mutor

En av beteendeekonomins intressantare upptäckter är den om vår bristande “bandbredd” för att kunna hantera den information som det krävs att vi klarar för att vara ekonomiskt rationella. Sendil Mullanaithan och Eldar Shafir visar hur i sin bok Scarcity. Botemedlet är ofta att skapa större trygghet för den som skall fatta sina beslut men upplever att de inte klarar av informationen, eller har tid tillräckligt eller att ett felslut kan leda till förluster. Hur kan vi transformera sådana insikter till åtgärder och policy för att effektvisera mera?

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är slutanvändaren kunden som måste beröras av åtgärder för påverkan utan även (och kanske än mer) leverantörerna av produkter och installationer eftersom det är de som skall göra jobbet och de som skall stå för tryggheten. Ett sådant synsätt står i kontrast till den traditionella ekonomistiska synen att man bara behöver sockra erbjudandet med olika penningerbjudanden. Som om det behövdes “mutor” - effektvisering är lönsamt i sig själv!

Några alternativ kan vara:
* Auktorisation av utförarna. Något som EEF håller på att utveckla.
* Kunskapsbaserade paketlösningar. Baserade på energideklarationer och kartläggningar. Ett pågående EU-projekt vill skapa färdplaner (Roadmaps) av deklarationerna för att sätta både användare och leverantörer på spåret.
* Helhets- och funktionsinriktning. Utgående från det som kallas UBR (Unique Buying Reason). Användarnas överskuggande problem är ofta inte effektvisering, den ligger utanför deras bandbredd. Men deras riktiga problem (t.ex. hälsoproblem i byggnader, produktivitet i processer, sjukfrånvaro på arbetsplatser) kanske kan botas med effektiviseringsåtgärder
* Vidga perspektivet. De komplexa valen som hänger samman med effektivisering behöver illustreras bättre och sammanhangen klargöras. Exempel att göra paket av motor och varvtalsreglering till motorn. Jämför också Kostcirkeln eller e-handelns sätt att knuffa för andra produkter än den man köpt med frasen ”andra kunder har också köpt xxxx”
* Gör erbjudandena mera spännande. Många attraheras av att få tillgång till förnybar energi i lokal skala. Paketera solceller och andelar i vindkraft med effektiviseringsåtgärder så att den ekonomiska insatsen blir mindre, säkrare och tryggare. Här skulle ett engagemang från energidistributörerna kunna vara på sin plats med så kallade Vita certifikat (om de inte vore så dogmatiskt ointresserade!  wink )
* Förutse och förbered kommande åtgärder. Modellen finns i många sammanhang “Köp 2 betala för 1”. Om man kan anta att ytterligare åtgärder behövs inom inte alltför avlägsen framtid kan det vara klokt att tidigarelägga dem
* Dra nytta av grannarna. Industrinätverk är ett sätt att kunna nyttja erfarenheter som gjorts av andra i närheten och därmed få större trygghet.

Så sluta tänka i termer av ekonomiska lockbeten och mera i termer av trygghet!

Läs mer

Månadsindelade arkiv