Kan man stänga Pandoras ask?

Återreglering föreslår delar av industrin som tröttnat på elprisernas ständiga ökning och som antar att det beror på bristande konkurrens. Statsministern konstaterar att ett av marknadens kännetecken är att företag slås samman och att koncentrationen därvid ökar (Lunchekot 22 mars). Och att stänga Pandoras ask när andarna släppts ut låter sig inte göras. Varför inte ta tag i problemet själv? Mera flexibel användning och ökat inslag av egen produktion (distributed generation) är utmärkta motmedel till höga priser.

Industrin brukar hävda att de är utomordentligt effektiva i sin användning men att vid närmare granskning också att det finns stora effektivseringsmöjligheter i de s.k. stödprocesserna. Vid Oljekommissionens hearing den 22 mars berättade en representant från Hägglund Drives i Örnsköldsvik att de sparat 50% av de 50% som inte vara processrelaterad energi och med god ekonomi. Det framkom också att de tvivlat på möjligheten att effektivisera eftersom de av sin el-leverantör fått diplom för att de redan var energieffektiva!!

Industrins problem med höga energikostnader kan alltså botas tvåfalt genom effektivisering:
1. De minskar sin volym av köpt energi
2a. De pressar ned priset genom att energisystemet inte tvingas leverera med de dyraste tillgångarna, alternativt
2b. De pressar priset genom att leverantörerna tvingas att ge bättre villkor när “greppet” om kunden blir lösare

Priset med den begränsade konkurrens som råder i Norden och med de låga priselasticiteter kunderna uppvisar kan vara upp till 2,5 gånger högre än det som skulle ha rått vid perfekt konkurrens. Och det finns bara två sätt att minska de dominerande företagens möjligheter att hålla dessa nivåer. Att konkurrensen ökar eller att priselasiticiteten gör det.

Sedan kan man ju (som vissa industriföreträdare tycks göra) hoppas att de dominerande kraftföretagen skall bygga nya (dyra) kraftanläggningar och minska sina priser när deras kostnader ökar! Eller…?

Esperanto för innovationer (BAT+)

Alla älskar innovationer men få talar om hur man skall få dem tiil stånd. En viktig förutsättning är att fostra marknaden genom olika slags initiativ (ofta ledda av staten) i det som på engelska kallas för “deployment programmes”. Vi har alla sett sådana programs positiva inverkan på kostnaderna där till exempel solkraft och vindkraft blivit dramatiskt billigare. Programmen kritiseras ofta av en viss typ av ekonomer som hävdar att ingreppen är “marknadsskadliga” och naturligtvis av dem som tjänar pengar på den gamla föråldrade tekniken. Men det är sånt man får stå ut med.

Ett internationellt forskningssamarbete (IDDRI), som visat att man inte bara kan klara utan även överträffa 2-gradersmålet genom att kicka igång mera “deployment” i internationellt samarbete, skriver i sin vägledning (policy brief) inför 2018:

The diffusion of key emerging low-carbon technologies should strongly accelerate. This requires an early scale-up of international collaboration on innovation and targeted policy incentives

IEA DSM University har samlat lite material om detta (med tonvikt på teknikupphandlingar) i “How to make the best technology even better, BAT becomes BAT+”. Där finns också en kortare skrift på samma tema.

Man skulle kunna hoppas att Sverige tog upp denna tråd när man är värd för CEM-mötet senare i år men det är nog att hoppas för mycket. Är det någonstans i världen som de “traditionella ekonomerna” har stort inflytande så är det hos oss.

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv