Klimatförnekaren en “nyckelart”?

Hur kommer det sig att klimatförnekarna trots sitt relativt ringa antal och trots sin begränsade kunskap har så stort genomslag i samhället och i media? Det har studerats mera i detalj av Maxwell Boykoff och Shawn Olson som gått tillbaka i debatten några decennier och som konstaterar att de är “nyckelarter” (Keystone species) i sin krets och får ett oproportionellt inflytande.

Men de har också vissa gemensamma karakteristika som man sammanfattar så här i en artikel The Guardian:

...grumpy old timers (who are still afraid of the communists) bewildered by technological advances who are paid by wealthy industrialists to disparage environmentalism and protect profits against the scientifically supported need for regulation.

Visst känner vi igen dem?

Ordet för morgondagen måste vara RE-

För några år sedan sade EU om energieffektvisering att vi måste grundligt “tänka om” när det gäller energieffektvisering och göra den åtgärden till högsta prioritet (fundamentally rethinking energy efficiency). Sedan har det inte blivit särskilt mycket verkstad - tyvärr!

Men behovet av omtänkande (rethinking) blir alltmer akut. The Guardian skriver med utgångspunkt om hur elektronikskrot hamnar i Afrikas fattigaste länder som sopor att “Reduce, reuse, reboot: why electronic recycling must up its game”. Och sätter därmed fingret på en öm punkt, det fullständigt ohållbara i att vi producerar och slänger på det sätt vi gör. Sedan överlåter vi åt andra (fattigare) och åt framtiden att ta hand om “skiten”!  angry

Låt oss gå hem och göra OM och göra rätt! RE-do!

Läs mer

Månadsindelade arkiv