Klimatpanelen lyckades väl med att förklara att klimatförsämringen kan stoppas, att det är billigt att göra det och visa att energieffektivisering är hörnstenen bland åtgärderna. Men de missade HUR effektiviseringen skall komma på plats.

De redovisar i sin “Technical Summary” i tabell TS.8 de policy-instrument som behövs. I allt väsentligt är det ett potpurri på de traditionella ekonomiska incitamenten (bidrag och skatter) med lite inslag av Vita Certifikat, Standarder, rådgivning och märkning. Bra, men otillräckligt för att locka fram den dolda potentialen i befintliga anläggningar och som t.ex. IEA WEO 2012 talar om i sin lista över åtgärder.

Problemet är att en stor del av potentialen som behöver “befrias” finns hemma hos oss vanliga dödliga som skall fatta besluten om hur vi skall skapa vårt alldeles egna paket av en rad olika möjliga effektiviseringslösningar som erbjuds. Men vi saknar kompetens att göra det även efter omfattande information och råd. Marknaden för effektvisering måste utvecklas så att den erbjuder bättre “paket” till oss stackare. Vi behöver precis som i livsmedelsbutikerna fä möjlighet att välja en komponerad matkasse levererad hem till dörren.

IPCC trevar runt problemet utan att riktigt hitta det. Det syns bäst i deras kapitel tre och avsnittet om “Behavioural economics and Culture”. Där tassar man runt frågan men törs inte släppa förhoppningen att marknaden befolkas av individer som styrs av priser och som har fullständig kunskap om alla alternativ och konsekvenser.

The literature suggesting that available opportunities may have negative cost often points to institutional, political, or social barriers as the cause. But other literature suggests economic explanations. In addition, however, evidence indicates that the extent of such negative cost opportunities can be overstated, particularly in purely engineering studies.

Till detta vill man tillägga att tron på den perfekte kunden (homo economicus) nog också är “overstated”.