Inte oväntat yttrar sig Björn Lomborg först i kören av dem som vill kasta skuggor över klimatpanelens nya rapport. Vi närmare studium säger han ingenting men låter med glidningar och antydningar oss förstå att det finns de som vet bättre än den samlade vetenskapen. Undrar vem han tänker på? 

Glidningarna görs genom att säga att vi vet ganska väl vad IPCCs rapport innehåller: “tack vare omfattande läckor”. Rapporten har tillkommit bland annat genom att stora delar av materialet varit tillgängligt för granskning under lång tid så att man kunnat lämna synpunkter”. Genom att prata om läckor skapas bilden av hemlighetsmakeri. Fiffigt men fel.

Sedan fortsätter han med att påminna om korrekturfelet där år 2350 blev 2035. Utrett och förklarat för länge sedan, men gångbart om man vill få IPCC att se ut som mindre vetande. Förargligt men försåtligt.

Lomborgs påstående om IPCCs rapport att: ”...innebörden av vad de kommer att säga är lika intressant som det de inte kommer att berätta.” är logiskt sett halsbrytande men tjänar som grund för ett antal påståenden. Några säkert deriverade ur IPCCs rapport men med en innebörd som är mera dunkel:
* om havsnivån att det blir en ”.. hanterbar höjning med 40–62 cm vid århundradets slut.”
* om temperaturen att “den blygsamma globala uppvärmning världen nu upplever till största delen är positiv.” och “Den globala uppvärmningen blir ett betydande problem först mot århundradets slut när den orsakar en nettokostnad – en beräkningsmodell förutsäger att detta sker runt 2075.”
* om Europas kostnader för att bekämpa klimateffekterna: “Kostnaden, beräknad som ett genomsnitt av de främsta makroekonomiska modellerna, är 1600 miljarder kronor årligen”

Sådär mal det på. Skulle man önska något så vore det kanske att Lomborg själv läckte lite underlag så att hans utsagor kunde bedömas. Hans argumentation läcker som ett såll. Om det uppstår en nettokostnad först mot århundradets slut hur snabbt växer den sedan och varför skall vi sitta och vänta på att underskottet skall manifesteras?