Kraven på effektivisering är för slappa

Världens stora fastighetsförvaltare har svarat på en enkät från The Economist Intelligence Unit och av den framgår dels att de är mycket intresserade av effektivisering som en del av sin verksamhet, att de gör ganska mycket, men att de inte har full koll på hur ineffektiva de är. Som botemedel tycker en förvånansvärt stor del (75%) att lagstiftarna borde vara tuffare (piska), men att lite morot inte är så dumt heller. Den morot de använt och gillar är skatterabatter.

Tänk om vi kunde ta intryck av detta när effektiviseringsdirektivet skall omsättas i praktisk handling. Tongångarna kring detta talar om samverkan, information och kunskapsökning. Jovisst det behövs och det är gulligt som en Lovika vante men det behövs en fast hand inuti den.

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv