Det lär ha varit ett av problemen som experterna brottades med i järnvägens barndom. Några hävdade att om tågen gick snabbare än 30 km/tim skulle luften rusa ut ur vagnarna och passagerarna kvävas till döds. När man ser en del av diskussionen kring förnybar energi och dess roll i energisystemet undrar man ibland om det inte är samma diskussion som förs igen. Ty visst är det så att man får ingen el från vindkraft när det är stiltje och inget från solceller på natten! Senast luftas argumentet, och vändes till kärnkraftens fördel, i The Economist med utgångspunkt i just detta (självklara) förhållande.

The trouble, as Paul Joskow of the Massachusetts Institute of Technology has pointed out, is that levelised costs do not take account of the costs of intermittency.* Wind power is not generated on a calm day, nor solar power at night, so conventional power plants must be kept on standby—but are not included in the levelised cost of renewables.

Om det nu inte vore för att vi pratar om ett annat SYSTEM, ofta med stor geografisk utbredning, där den nya förnybara energin är en komponent och är fördelad på många inmatningsställen, och där det finns en viss grad av “smarthet” i de sammankopplande näten. Det handlar alltså inte om att ersätta EN inmatning (kraftanläggning) med EN annan. Det är ett annorlunda system och nej luften rusar inte ur vagnarna och inte heller slocknar ljusen.

Nu leder inte observationerna om vindstilla nätter med automatik till kärnkraft utan behöver ytterligare argument vilka man fått i en utredning från Brookings institute. En utredning som granskats närmare av Amory Lovins och där han finner att de data som används i Brookings studien är “lite egna”. I Forbes sammanfattar han:

How does Dr. Frank reach his contrarian conclusions? By using, apparently unwittingly, obsolete data and incorrect methods. He assumes wind and solar power half as productive and twice as costly as they actually are, gas power twice as pro­duc­­­tive as it actually is (but with no methane leakage or price volatility), and new nuclear power at half its actual total cost and con­struction time and one-fifth its actual operating cost. He also posits a need for new U.S. generating capacity and bulk electricity storage, but no efficiency oppor­tuni­ties worth mentioning. His strange method of assessing reliability suggests little under­standing of how power grids integrate, and their operators analyze, renew­ables.

Det är med andra ord den gamla vanliga visan igen, men räkna med att ni kommer att höra dessa “nya rön” från The Economist citerade på olika ställen i debatten den närmaste tiden.

PS: Tusan vet om man vågar åka tåg!?