Låt oss anta att vi har ett trollspö

Det finns flera historier om hur ekonomer löser problem och som börjar med orden “LÃ¥t oss anta”. Nu verkar det som om The Economist i sitt senaste nummer visar att det inte bara är en historia utan verklighet. Men lÃ¥t oss börja med deras alldeles korrekta uppmaning att “FÃ¥nga Dagen” nu när oljepriset sjunker kan man ta bort alla subventioner vars syfte varit att hÃ¥lla energipriset lÃ¥gt där de förekommer världen över. Man kan till och med göra som de säger omvända tricket att spara in skattepengarna frÃ¥n subventionerna och vända dem till skatteintäkter. Världens chans alltsÃ¥!

Men sedan börjar det glappa!

De konstaterar att priset för renare energikällor ocksÃ¥ är i fallande (...the price of cleaner forms of energy is also falling…) men har inte förstÃ¥tt att detta sker till följd av massiva riktade insatser för ” marknadens tekniklärande” (..In Europe the giveaways are a little different—billions have gone to wind and solar projects…). Och ännu värre de har gjort egna tolkningar utan att kolla Tysklands energistatistik (... Germany’s rushed exit from nuclear power ended up helping boost American coal and Russian gas….)

De hävdar att man genom skatter kan styra om från fossilanvändning till andra energislag men om de skattehöjningar de argumenterar för är avsedda att ta tillvara det ekonomiska utrymme som prissänkningarna ger så står vi ju bara kvar på samma gamla kostnadsnivå som var otillräcklig för att minska fossiltörsten. (With petrol and natural gas getting cheaper by the day, ..... Higher taxes would encourage conservation, dampen future price swings and provide a more sensible way for governments to raise money.)

Och ännu märkligare blir det när de vill exploatera dyrare och mera miljöskadliga fossilresurser samtidigt som fossilpriserna sjunker! (America should approve Keystone XL and lift its export restrictions, while European politicians should make it much easier to exploit the oil and gas in the shale beneath their feet.)

Det verkar som om The Economist är offer för det som kallas “solution bias” det vill säga att när man inte gillar lösningen sÃ¥ förnekar man och omformulerar problemet. För om man bara har ett bra trollspö sÃ¥ löser man det nog.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DÃ¥ och dÃ¥ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ã¥rliga skrifter. Som senast den här frÃ¥n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv