När det gäller klimat, energi och teknikfrågor står de tryggt på samma plats sedan decennier och är orubbat surögda. De har gjort det tidigare och motsatt sig satsningar på förnybar energi (de talade föraktfullt om återgång till vedsamhället) och energieffektvisering (slopande av glödlampor, insatser för energideklarationer av byggnader). Och de fortsätter nu med att uttrycka sitt missnöje med att överhuvudtaget göra åtgärder i Sverige.
Språket är kraftfullt och målande (”Det börjar likna Stalins femårsplaner”). Och Sveriges åtgärder är i och för sig betydelselösa i det stora perspektivet men direkt farliga i det lilla (”Det senaste på modet, ett bonus-malus-system för bränslesnåla bilar, är ännu ett exempel. Förmodligen kommer det leda till fler törstiga fordon på kontinenten eftersom den svenska marknaden är sammanlänkad med EU:s.”). Är man skraj av naturen så är nattsömnen förstörd 
.
Lyckligtvis är varken forskare från Lund och SEI eller Anders Wijkman och Svante Axelsson så lättskrämda utan har svarat på det underlag som DN utgick ifrån nämligen en debattartikel som de själva låtit trycka. Den i sin tur följde ett tema som är omhuldat av många ekonomer och som bygger på att människor, organisationer och företag i allt väsentligt är (enbart) ekonomiskt rationella. Om så vore skulle världen kunnat räddas i ett nafs genom att vi alla satsade våra pengar där de gjorde bäst (klimat)nytta. Problemet är att det gör vi ju inte. Vi är som Thaler och Sunstein säger “Humans” inte “Econs”. Frågan är till vilken kategori DNs ledarskribenter hör?
Skrivet av Hans Nilsson, 2016-09-26.
(0) Kommentarer • Permalink