En rapport från Enviromental Research Letters och som får omnämnande i text-TV visar på hur farligt nära gränsen vi är när det gäller koldioxidutsläppen. Rapporten representerar inte något nytt vetande men visar en intressant metod för hur vi, både lekmän, experter och beslutsfattare kan hantera kunskapen om vad det innebär att bygga nya kraftanläggningar. De kallar det redovisning av utsläppsåtagande (Accounting of Emission Commitment).
Det innebär i all enkelhet att man vid byggande av ett nytt kraftverk tittar på hur mångt ton koldioxid detta kommer att släppa ut under sin livslängd och inte enbart hur mycket det är per år. IEA har tidigare varit inne på detta spår när de visat att vårt manöverutrymme kanske redan är överintecknat. Med den här metoden blir det också enklare att följa upp resultatet, se bild.
Det skulle med en sådan metod också bli lättare att i förekommande fall argumentera för att ersätta anläggningar med låg verkningsgrad med bättre. Vilket man ju ibland hävdar att man gör både i Tyskland och i Kina.
En annan typ av “manöver i gränslandet” kunde beskådas i en av de sista debatterna mellan partiledarna i TV. Den rapport som (den dåvarande?) Näringsministern viftade med duger enligt bedömare som läst den möjligen som omslag till fisk! Det var kanske därför det var så svårt att få motståndaren att ta emot? 
Skrivet av Hans Nilsson, 2014-09-15.
(0) Kommentarer • Permalink