Myteriförsök, svagt ledarskap eller dålig personalutbildning?

För en vecka sedan publicerade The Guardian ett dokument (briefing notes) där departementspersonal i Storbritannien noterade att man hade svårt att nå upp till de EU-gemensamma målen för andelen förnybar energi och där man föreslog olika “trick” att lösa problemet. Särsklit uppseendeväckande var väl förslaget att också räkna in “low-carbon generation”. Den termen används vanligen när man inte törs/vill säga kärnkraft! Som därmed skulle ses som en förnybar resurs!! Svaret från 10 Downing Street är välformulerat och förefaller dementera de dåliga avsikterna utan att för den skull sätta personalen på pottkanten.

Nu förekommer den här sortens manövrer inte bara utomlands utan även hemma hos oss. Den politiska ledningen stakar ut en linje och uttrycker en vilja men någonstans på vägen urholkas intentionerna. Propositionen om effektivare energianvändning för drygt ett och ett halvt år sedan är ett vackert exempel. Om vi antar att det inte är regeringskansliernas försök till myteri så kan det vara tecken på dålig personalutbildning (och därmed svagt ledarskap).

I det Brittiska fallet borde väl ändå Stern-rapportens budskap ha nått ända ut i förvaltningen? Det var ju dessutom den nuvarande premiärministern Brown som beställde den. Och den rapporten framhåller att de länder som tidigt satsar på omställningen har mycket att tjäna som framtida leverantörer av produkter och kunskap.

Dessutom har deras förre premiärminister tillsammans med både den dåvarande Svenske och senare den Holländske kollegan skrivit brev till sina EU-kollegor om vikten att ta initiativ och gå före ifråga om effektivisering och förnybar energi! Kan det vara det Brittiska ministeriets hämnd på sin förre chef? Ett försenat myteri?

Trygghet eller mutor

En av beteendeekonomins intressantare upptäckter är den om vår bristande “bandbredd” för att kunna hantera den information som det krävs att vi klarar för att vara ekonomiskt rationella. Sendil Mullanaithan och Eldar Shafir visar hur i sin bok Scarcity. Botemedlet är ofta att skapa större trygghet för den som skall fatta sina beslut men upplever att de inte klarar av informationen, eller har tid tillräckligt eller att ett felslut kan leda till förluster. Hur kan vi transformera sådana insikter till åtgärder och policy för att effektvisera mera?

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är slutanvändaren kunden som måste beröras av åtgärder för påverkan utan även (och kanske än mer) leverantörerna av produkter och installationer eftersom det är de som skall göra jobbet och de som skall stå för tryggheten. Ett sådant synsätt står i kontrast till den traditionella ekonomistiska synen att man bara behöver sockra erbjudandet med olika penningerbjudanden. Som om det behövdes “mutor” - effektvisering är lönsamt i sig själv!

Några alternativ kan vara:
* Auktorisation av utförarna. Något som EEF håller på att utveckla.
* Kunskapsbaserade paketlösningar. Baserade på energideklarationer och kartläggningar. Ett pågående EU-projekt vill skapa färdplaner (Roadmaps) av deklarationerna för att sätta både användare och leverantörer på spåret.
* Helhets- och funktionsinriktning. Utgående från det som kallas UBR (Unique Buying Reason). Användarnas överskuggande problem är ofta inte effektvisering, den ligger utanför deras bandbredd. Men deras riktiga problem (t.ex. hälsoproblem i byggnader, produktivitet i processer, sjukfrånvaro på arbetsplatser) kanske kan botas med effektiviseringsåtgärder
* Vidga perspektivet. De komplexa valen som hänger samman med effektivisering behöver illustreras bättre och sammanhangen klargöras. Exempel att göra paket av motor och varvtalsreglering till motorn. Jämför också Kostcirkeln eller e-handelns sätt att knuffa för andra produkter än den man köpt med frasen ”andra kunder har också köpt xxxx”
* Gör erbjudandena mera spännande. Många attraheras av att få tillgång till förnybar energi i lokal skala. Paketera solceller och andelar i vindkraft med effektiviseringsåtgärder så att den ekonomiska insatsen blir mindre, säkrare och tryggare. Här skulle ett engagemang från energidistributörerna kunna vara på sin plats med så kallade Vita certifikat (om de inte vore så dogmatiskt ointresserade!  wink )
* Förutse och förbered kommande åtgärder. Modellen finns i många sammanhang “Köp 2 betala för 1”. Om man kan anta att ytterligare åtgärder behövs inom inte alltför avlägsen framtid kan det vara klokt att tidigarelägga dem
* Dra nytta av grannarna. Industrinätverk är ett sätt att kunna nyttja erfarenheter som gjorts av andra i närheten och därmed få större trygghet.

Så sluta tänka i termer av ekonomiska lockbeten och mera i termer av trygghet!

Läs mer

Månadsindelade arkiv