Fattiga tvingas till det som bara de rika har råd med.

Edison lär ha sagt att elektrisk belysning skulle bli så billig och överkomlig att bara de rika skulle ha råd med stearinljus i framtiden. I utvecklingsländerna är den tragiska sanningen att den belysning som står till buds för de fattiga borde man vara rik för att ha råd att betala. Lumina-projektet har för avsikt att ändra på det.

I förlängningen kan man tänka sig att dessa strävanden också kommer de industrialiserade länderna till godo på ett sådant sätt att vi (de rika) borde hjälpa dem (de fattiga) att lyckas eftersom det ger oss (både rika och fattiga) bättre och billigare uthållig teknik i framtiden.

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv