Nu kissar man väl på sig?

Det är ett välkänt, lite slitet och en aning vulgärt talesätt, men nu passar det faktiskt. Det om att när man kissar på sig så känns det varmt och skönt en stund men det blir kallt och obehagligt senare. Särskilt när det är minusgrader ute.

Byggkravsutredningen säger sig ha belagt att så kallade särkrav ökar kostnaderna för byggandet med flera miljarder. Nej det har de inte! De har gjort troligt att investeringen ökar, men de har avstått från att bedöma totalkostnaden för byggnaden. Detta eftersom de inte har tagit hänsyn till minskade kostnader för energin i en energisnålare byggnad. Det är skönt att slippa den högre utgiften för bygget (varmt), men det får man betala på energiräkningen senare (kallt).

Så här skriver man: Utredningsdirektiven avsåg inte primärt livscykelkostnader utan är inriktade på byggkostnader. Bedömning av livscykelkostnader är dessutom förenat med ett flertal antaganden och osäkerheter och utredningen har valt att inte behandla detta i form av enkätfrågor.

Istället gör man en enkätundersökning om enbart kostnaden för att bygga och frågar hur olika företag bedömer att det kostar mer att bygga med högre kvalitet: Om byggbolagen skulle ha redovisat kalkyler hade detta medfört ett stort merarbete varför svarsfrekvensen sannolikt hade sjunkit avsevärt. Sannerligen att det är spännande när en utredning baserar sina förslag på hörsägen och på fel kostnadsbegrepp.

Kommunalrådet Ekengren i Solna har tidigare kommenterat det här med orden: Jag vågar påstå att det är kommunernas arbete med att ställa krav som har lett fram till den låga energianvändningen vi har i dag.

För det är ju faktiskt så en marknad fungerar. Olika beställare ställer olika krav. Några är mera krävande och det är de som driver utvecklingen framåt. Visst vore det bra om staten kunde ställa kraven men då skall de till att börja med vara ändamålsenliga och avse den totala kostnaden och inte bara en del av den.

Den kravbild och organisation som den här utredningen kommer fram till verkar mera passande i Nordkorea.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv