Nu kissar man väl på sig?

Det är ett välkänt, lite slitet och en aning vulgärt talesätt, men nu passar det faktiskt. Det om att när man kissar på sig så känns det varmt och skönt en stund men det blir kallt och obehagligt senare. Särskilt när det är minusgrader ute.

Byggkravsutredningen säger sig ha belagt att så kallade särkrav ökar kostnaderna för byggandet med flera miljarder. Nej det har de inte! De har gjort troligt att investeringen ökar, men de har avstått från att bedöma totalkostnaden för byggnaden. Detta eftersom de inte har tagit hänsyn till minskade kostnader för energin i en energisnålare byggnad. Det är skönt att slippa den högre utgiften för bygget (varmt), men det får man betala på energiräkningen senare (kallt).

Så här skriver man: Utredningsdirektiven avsåg inte primärt livscykelkostnader utan är inriktade på byggkostnader. Bedömning av livscykelkostnader är dessutom förenat med ett flertal antaganden och osäkerheter och utredningen har valt att inte behandla detta i form av enkätfrågor.

Istället gör man en enkätundersökning om enbart kostnaden för att bygga och frågar hur olika företag bedömer att det kostar mer att bygga med högre kvalitet: Om byggbolagen skulle ha redovisat kalkyler hade detta medfört ett stort merarbete varför svarsfrekvensen sannolikt hade sjunkit avsevärt. Sannerligen att det är spännande när en utredning baserar sina förslag på hörsägen och på fel kostnadsbegrepp.

Kommunalrådet Ekengren i Solna har tidigare kommenterat det här med orden: Jag vågar påstå att det är kommunernas arbete med att ställa krav som har lett fram till den låga energianvändningen vi har i dag.

För det är ju faktiskt så en marknad fungerar. Olika beställare ställer olika krav. Några är mera krävande och det är de som driver utvecklingen framåt. Visst vore det bra om staten kunde ställa kraven men då skall de till att börja med vara ändamålsenliga och avse den totala kostnaden och inte bara en del av den.

Den kravbild och organisation som den här utredningen kommer fram till verkar mera passande i Nordkorea.

Indien är inte ett U-land utan en föregångare

Saurabh Kumar som är chef för världens största energitjänsteföretag EESL berättar i en artikel om deras aktiviteter och att de håller på att expandera till bland annat Storbritannien. Läs (och lär)!

Deras hitintills största framgång är expansionen på LED-marknaden vilket resulterat i lägre priser (med 90%!) och bättre prestanda ifråga om både tekniskt utbyte och kvalitet. De är på väg med elfordon, solceller, byggnadsrenovering och affärsmodeller (Pay-as-you save). Reflexmässigt säger många att “ja-ja” det är Indien där har de andra (lägre) krav. Läs igen och se att skillnaderna finns inte ens i det avseendet!

Det svåraste är att förstå det Indiska systemet att räkna. Vad betyder t.ex.:

A World Bank study has assessed the untapped potential of energy efficiency market at Rs.1.5 lakh crore.

1 Lakh= 100 000 och 1 Crore=10 millioner men vad blir Rs.1.5 lakh crore i kronor?? smirk

Läs mer

Månadsindelade arkiv