Större Ståhej för Stålarna

Regeringen låter meddela att de skall lägga några friska miljoner på stöd till solceller. Kul, men hjälper det? Och viktigare - skulle man kanske kunna få mera för pengarna? “Bigger Bang för the Buck” som de säger i USA eller på svenska “Större Ståhej för Stålarna”.

I Storbritannien har man jobbat med frågorna om hur man skulle få mera utväxling för statens insatser. Deras Behavioural Insights Team, BIT, arbetar efter en princip som de kallar EAST (Easy, Attractive, Social, Timely). Gör det enkelt, attraktivt, socialt (som folk tänker) och vid rätt tidpunkt. Principen är utvecklad baserat på observationer att det ofta inte är pengar som hindrar folk att göra det man vill (till exempel sätta upp solceller) utan att det är för krångligt. Detta gäller nog i hög grad solceller.

I USA har man tidigare sett att ett viktigt argument för solcellsinstallation är att grannen redan har gjort det - Easy, Attractive, Social. Själv har jag försökt köpa ett antal solceller till sommarstugan och funnit att det går bra om jag köper ett helt paket (minst sex) men inte mindre och sedan får jag fixa installationen bäst jag kan. Det är inte precis lätt. Leverantörerna är anpassade till de kundgrupper som kallas “innovators och early adopters” men inte “early majority” (se bild nedan). Vi som gärna köper om det är en “bra” grej men som inte vill utbilda oss till tekniker för att installera och sköta.

Så regeringens stålar skulle kunna ge mycket mera “ståhej” om de kunde få fart på den marknadsprocess som gör det lätt för vanligt folk att köpa. Energikommissionen skall bland annat besöka Tyskland för att studera Energiewende, Bra - men ett studium av BITs metoder behövs också.

image

Vi behöver fler som kan tolka och översätta fakta

I en artikel i DN varnar en forskare för att demokratins kris inte tas på allvar av forskarsamhället. Ett av skälen han drar fram är det stora flödet av forskningsrapporter som dränker mottagarna så att de inte hinner läsa och reflektera snarare än att föra forskningen vidare i dialoger och till beslutsfattare.

Kravet på att publicera artiklar har drivits fram så hårt att forskning av stor betydelse formligen dränks i utflödet av publikationer som vanligtvis ingen hinner eller vill läsa.

Är det kanske något liknande som händer i vår profession (energieffektiviseringsförespråkarna)? Vi läser och vi producerar material som visar fakta om tillståndet i världen och vi yvs över att vi kan visa detta för .... ja för vem? Kollegorna - visst. Politiker - absolut. “Marknaden” - troligen. Men har det någon verkan?

Kanske vi skulle behöva fler som tolkade faktamaterialet och förmedlade det på sätt som gjorde att vi når fram till mottagarna eller till nya grupper? Fakta talar inte för sig själv (alltid) och i synnerhet inte till dem som av olika skäl är “resistenta” mot fakta.

Just nu håller jag på att läsa von Weizäckers och Wijkmans bok “Come on”. Den är full av fakta. De flesta känner jag till. I några fall finns goda illustrationer i både text och bild som får mig att säga ett gillande “Hm”. Men plötsligt står det på ett ställe om ekonomisk tillväxt och teknikutveckling, som går hand i hand (det vet vi ju), att det leder till “...increase of elegance and efficiency of resource use…”. Ordet elegans i detta sammanhang kan vara en sådan murbräcka som leder till att läsaren/mottagaren av budskapet vaknar till.

Bortsett från att vi alla måste lära oss att på olika sätt få faktabudskapet att tränga igenom försvarsvallarna så kanske vi dessutom behöver träna nya grupper av förmedlare som kan hjälpa till!

Läs mer

Månadsindelade arkiv