Pojkdrömmar eller luftslott?

“Den nya typen av kärnreaktorer står nära kommersialisering.” (fjärde generationens kärnkraftsreaktorer)

Så skriver IF Metalls ordförande i Dagens Industri som en uppföljning på chefredaktörens inlägg dagen innan. Man får nog anta att båda inläggen varit i någons säck innan de hamnat i tidningens påse. Vad man kan konstatera är att båda är lika oinformerade om teknik och ekonomi på energiområdet.

Fjärde generationens reaktorer kan komma i demonstration(inte kommersialiserade) tidigast kring 2020 enligt OECD med en möjlig kommersialisering tidigast efter 2030.

Dagens mest avancerade reaktorer (generation 3+) dras med enorma kostnadsöverskott och förseningar. Olkiluoto i Finland är minst 9 år försenad och mer än 100% dyrare. Flammanville i Frankrike dras i samma riktning.

DIs chefredaktör förundras över teknikens utvecklingsmöjligheter när hans skriver:

Solenergin har tagit osannolika steg framåt under de senaste åren och bedöms snart vara globalt konkurrenskraftig. Det visar hur snabbt förutsättningarna kan ändras och att man bör vara öppen för ny teknik.

Stegen som solenergin tagit är inte ett dugg osannolika utan en följd av kommersialisering och marknadens lärande vilket för den intresserade kan avläsas i “lärkurvorna”. Redaktören är sannolikt inte riktigt klar över hur marknaderna fungerar när han hoppas att det bara är att vara “öppen för ny teknik”. I synnerhet att “lärhastigheten” för kärnkraft kan antas vara betydligt lägre än för solenergi.

Men det allvarliga med herrarnas drömmar om teknisk utveckling är att de därmed tittar åt fel håll! I synnerhet borde Metalls ordförande vara mera öppen för att hans medlemmar kan dra stor nytta av betydligt billigare satsningar på energieffektvisering och förnybar energi. Satsningar som dessutom säkerställer att elpriserna hålls låga, säkerheten i systemet ökar och framtids-, exportmöjligheterna ökar.

Vi (pojkar) har alltid fascinerats av ny spännande teknik men det är lite svårt att förstå varför den måste vara av Jules Vernekaraktär (resa till Jordens medelpunkt) snarare än Astrid Lindgren (Alla vi barn i Bullerbyn)?!

Vår obändiga lust att förenkla

Är det vår naturliga vilja att göra det lätt för oss som gör att vi har så svårt att hantera energieffektivisering (och andra) miljöförbättringar? För nog är det lite konstigt att saker som är uppenbart kloka att göra inte blir av! Några saker som ständigt leder oss på villovägar:

1. Vår föreställning om vad som driver ekonomin. Visst vore det bra om allt som är lönsamt genomförs med automatik eftersom vi alla agerar ekonomiskt rationellt! Det är ju den gängse uppfattningen bland många som styr i vårt samhälle. Nu börjar man vakna till lite grann genom insikten om beteendeekonomin och inse att vi alla är mänskliga och kanske också lite lata. Det gör hela problemet lite svårare men inte ohanterligt vilket visas bl.a. i en uppsats från Lunds Universitet.

Det skulle också vara spännande att se lösningar på hur PLUS-värdena (Multiple Benefits) kan räknas in i en kalkyl och nyttan fördelas. (Ett förslag kommer att ges i IEA DSM University webinar torsdagen den 23 november)

2. Vår förhoppning om en frälsande teknisk lösning. Energisystem skall vara smarta (så slipper vi själv vara det). Köp och ladda ned en app som sköter systemet. Vår fixering vid NY brilliant teknik gör att vi undviker att ompröva vad vi själva gör. Vår fixering vid snygga prylar och yta har givit oss reglage för allt från kranar, termostater och reglage för elektroniken i hemmet som gör dem svåra att hantera.

3. Vår fixering vi att energitillförseln löser problemen.. Det börjar nästa bli tröttsamt att se all förtjusning över att förnybar energi blir billigare och billigare och billigare…Eftersom det också inrymmer en förhoppning om att vi kan använda hur mycket energi som helst (det skadar ju inte miljön…eller hur?). En gång sade man om kärnkraften att den skulle bli “too cheap to meter” och ett av våra riksdagspartier hoppades att ett pärlband av känkraftverk längs Norrlandskusten skulle rädda älvarna.

Det skulle kännas bättre om man fick se förslag till lösningar där till exempel lokalt producerad förnybar energi (kanske från kollektiv) matchades mot energieffektvisering så att systemen kompletterar varandra och ger större trygghet/flexibilitet i försörjningen.

4. Vår blindhet för att de som gör jobbet finns runt hörnet. De företag som kan de vardagliga tekniska lösningarna finns i kvarteret bredvid. Det är inte i första hand de stora drakarna eller en förnyelse av de gamla energiföretagen som är viktigast. De är också välkomna och flera av dem är riktigt intresserade och nyttiga men ändå är den stora kapaciteten att finna hos våra närmaste hantverkare och installatörer. Men de behöver erkännas och aktiveras.

Det är egentligen inte så svårt men vi måste lyfta blicken en aning!

Läs mer

Månadsindelade arkiv