Pojkdrömmar eller luftslott?

“Den nya typen av kärnreaktorer står nära kommersialisering.” (fjärde generationens kärnkraftsreaktorer)

Så skriver IF Metalls ordförande i Dagens Industri som en uppföljning på chefredaktörens inlägg dagen innan. Man får nog anta att båda inläggen varit i någons säck innan de hamnat i tidningens påse. Vad man kan konstatera är att båda är lika oinformerade om teknik och ekonomi på energiområdet.

Fjärde generationens reaktorer kan komma i demonstration(inte kommersialiserade) tidigast kring 2020 enligt OECD med en möjlig kommersialisering tidigast efter 2030.

Dagens mest avancerade reaktorer (generation 3+) dras med enorma kostnadsöverskott och förseningar. Olkiluoto i Finland är minst 9 år försenad och mer än 100% dyrare. Flammanville i Frankrike dras i samma riktning.

DIs chefredaktör förundras över teknikens utvecklingsmöjligheter när hans skriver:

Solenergin har tagit osannolika steg framåt under de senaste åren och bedöms snart vara globalt konkurrenskraftig. Det visar hur snabbt förutsättningarna kan ändras och att man bör vara öppen för ny teknik.

Stegen som solenergin tagit är inte ett dugg osannolika utan en följd av kommersialisering och marknadens lärande vilket för den intresserade kan avläsas i “lärkurvorna”. Redaktören är sannolikt inte riktigt klar över hur marknaderna fungerar när han hoppas att det bara är att vara “öppen för ny teknik”. I synnerhet att “lärhastigheten” för kärnkraft kan antas vara betydligt lägre än för solenergi.

Men det allvarliga med herrarnas drömmar om teknisk utveckling är att de därmed tittar åt fel håll! I synnerhet borde Metalls ordförande vara mera öppen för att hans medlemmar kan dra stor nytta av betydligt billigare satsningar på energieffektvisering och förnybar energi. Satsningar som dessutom säkerställer att elpriserna hålls låga, säkerheten i systemet ökar och framtids-, exportmöjligheterna ökar.

Vi (pojkar) har alltid fascinerats av ny spännande teknik men det är lite svårt att förstå varför den måste vara av Jules Vernekaraktär (resa till Jordens medelpunkt) snarare än Astrid Lindgren (Alla vi barn i Bullerbyn)?!

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv