Så har ännu ett klimatmöte, COP 19, passerat. Med mycket väsen och sparsamt med ull. Vi kan beklaga det, men någonstans måste vi se vår egen roll i misslyckandet. Vi har nämligen bitarna och har haft dem länge men vi lyckas inte lägga pusslet färdigt. Och det beror bland annat på att vi inte lyckats visa upp den färdiga bilden för våra beslutsfattare så att de tror på möjligheten. Därför törs de inte ta våra bitar och hjälpa till. Men visst är vi lite på väg? Och vi måste fortsätta - Som det heter “walk that extra mile”! Eller som man skriver i The Guardian: “We need to look further into the horizon and develop a new narrative for sustainabilty”. Bilden måste bli tydlig och attraktiv för beslutsfattarna och för medborgarna.

1. Energieffektivisering. Vi vet att det finns en lönsam potential och som innebär att vi kan minska energianvändningen till hälften utan att tumma på välfärden. För några år sedan var det bara effektivitetsnördar som förde fram denna synpunkt men i IEAs World Energy Outlook 2012 visades detta med stor tydlighet. Och IEA är ett organ av medlemsländernas regeringar. Våra positioner har flyttats fram!
2. Konkurrenskraft. Påståendet att vi behöver använda billiga bränslen för att kunna vidmakthålla och förbättra konkurrenskraften för industrin är (låt oss uttrycka det mjukt) inte särskilt väl underbyggt. En insikt som sprider sig och som först fram för att påverka EUs ställningstaganden.
3. Förnybar energi. Det finns tjockt med rapporter som visar att Europa kan försörjas till 100% med förnybar energi och att det inte i första hand är vare sig ett tekniskt eller ekonomiskt problem att nå dit.
4. Fossilsamhällets orimlighet. Som Nicholas Stern visat så är det reella värdet av företag som arbetar med fossilbränslen GROVT övervärderade. Vi har alltså en ekonomisk bubbla i vardande.

Bitarna finns men vi måste plocka ihop dem. Vi börjar idag! Nästa COP är på väg.