Slaget om brödrosten

Några av EUs mest framgångsrika program nämligen de om Eco-design och Labelling är hotade. The Economist publicerar en artikel där hotet kan härledas till en skröna från EU-motståndarna i Storbritannien. De påstod (felaktigt) att EUs regler för brödrostar gjorde frukostmackan sladdrig och smaklös!

Ämnet kommer upp på ett möte den 25 oktober i EU där några av ledarna skall diskutera vad som skall ske härnäst och tyvärr har de tagit intryck av de Brittiska fantasierna och vill hålla igen på det framgångsrika arbetet. Lyckligtvis möter de motstånd. Ibrahim Baylan intervenerar i ett brev där han skriver:

We need to focus on examples of good legislation, such as the eco­ design and energy labelling, which directly benefit our citizens and contributes to our common policy objectives.

Så slaget om att kunna utveckla vettig energipolitik är inte förlorat. Vad som kan hända med brödrosten i framtiden återstår att se. Även om de Brittiska initiativtagarna till brödrostmyten vunnit slaget om Brexit så är de välkomna att köpa energieffektiva don från Europa i framtiden! Det är nämligen en bra affär. The Economist skriver:

Ecodesign standards are good value, too. According to the International Energy Agency, they generate at least $3 of savings for every dollar spent, hence reducing costs as well as consumption. That makes them the most cost-effective way of reducing energy use.

Men The Economist ser också en ny affärsmöjlighet öppna sig i Storbritanniens utträde. Europas företag kan ju alltid säljs skräpprodukterna till Engelsmännen!

Should Britain ditch Ecodesign, EU manufacturers would not be entirely disappointed. They would at least have a nearby market where they could flog the below-standard, out-of-date appliances they could no longer sell on the continent.

smile

Vi behöver fler som kan tolka och översätta fakta

I en artikel i DN varnar en forskare för att demokratins kris inte tas på allvar av forskarsamhället. Ett av skälen han drar fram är det stora flödet av forskningsrapporter som dränker mottagarna så att de inte hinner läsa och reflektera snarare än att föra forskningen vidare i dialoger och till beslutsfattare.

Kravet på att publicera artiklar har drivits fram så hårt att forskning av stor betydelse formligen dränks i utflödet av publikationer som vanligtvis ingen hinner eller vill läsa.

Är det kanske något liknande som händer i vår profession (energieffektiviseringsförespråkarna)? Vi läser och vi producerar material som visar fakta om tillståndet i världen och vi yvs över att vi kan visa detta för .... ja för vem? Kollegorna - visst. Politiker - absolut. “Marknaden” - troligen. Men har det någon verkan?

Kanske vi skulle behöva fler som tolkade faktamaterialet och förmedlade det på sätt som gjorde att vi når fram till mottagarna eller till nya grupper? Fakta talar inte för sig själv (alltid) och i synnerhet inte till dem som av olika skäl är “resistenta” mot fakta.

Just nu håller jag på att läsa von Weizäckers och Wijkmans bok “Come on”. Den är full av fakta. De flesta känner jag till. I några fall finns goda illustrationer i både text och bild som får mig att säga ett gillande “Hm”. Men plötsligt står det på ett ställe om ekonomisk tillväxt och teknikutveckling, som går hand i hand (det vet vi ju), att det leder till “...increase of elegance and efficiency of resource use…”. Ordet elegans i detta sammanhang kan vara en sådan murbräcka som leder till att läsaren/mottagaren av budskapet vaknar till.

Bortsett från att vi alla måste lära oss att på olika sätt få faktabudskapet att tränga igenom försvarsvallarna så kanske vi dessutom behöver träna nya grupper av förmedlare som kan hjälpa till!

Läs mer

Månadsindelade arkiv