Bidrag eller lärinvesteringar

Är alla bidrag lika (som bofinken i den gamla historen)? Kan 70% stöd till solceller försvaras som lärinvestering?

I debatter om vilka åtgärder som skall sättas in för att skapa förändringar blir ordet “bidrag” ofta ett tillhygge som skall visa att stöd för en viss åtgärd är omotiverat. Ibland används ordet “kostnadseffektivt” med samma avsikt och kraft. Vem vill göra något som inte kan försvaras i termer av lönsamhet? Tyvärr stannar debatten ofta med dessa argument.

Den skulle emellertid blivit mera upplysande om man sett att vissa bidrag inte är bidrag utan investeringar i lärande. Det kan vara så när den produkt som får stöd utvecklas och senare blir konkurrenskraftig på sina egna meriter. Och det blir den när den åkt ner på lärkurvan tillräckligt för att utmana den existerande och förhärskande tekniken. I boken ?Creating Markets for Energy Technologies? finns mycket mera om hur detta går till.

För att dessa lärinvesteringar inte skall bli för kostsamma för samhället är det en viktig uppgift att identifiera nischmarknader där det finns en betalningsvilja som är högre än genomsnittet. I sådana fall begränsas samhällets kostnader samtidigt som man får en igång de privata initiativen.

Bidrag till solceller kan vara mycket motiverade och har gjorts till lärinvesteringar i många länder, men inte på den nivå där de Svenska bidragen lagts. Ett stöd med 70% är mycket svårt att motivera och skulle med stor sannolikhet kunnat ges en mycket mera kostnadseffektiv (!) utformning.

Trygghet eller mutor

En av beteendeekonomins intressantare upptäckter är den om vår bristande “bandbredd” för att kunna hantera den information som det krävs att vi klarar för att vara ekonomiskt rationella. Sendil Mullanaithan och Eldar Shafir visar hur i sin bok Scarcity. Botemedlet är ofta att skapa större trygghet för den som skall fatta sina beslut men upplever att de inte klarar av informationen, eller har tid tillräckligt eller att ett felslut kan leda till förluster. Hur kan vi transformera sådana insikter till åtgärder och policy för att effektvisera mera?

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är slutanvändaren kunden som måste beröras av åtgärder för påverkan utan även (och kanske än mer) leverantörerna av produkter och installationer eftersom det är de som skall göra jobbet och de som skall stå för tryggheten. Ett sådant synsätt står i kontrast till den traditionella ekonomistiska synen att man bara behöver sockra erbjudandet med olika penningerbjudanden. Som om det behövdes “mutor” - effektvisering är lönsamt i sig själv!

Några alternativ kan vara:
* Auktorisation av utförarna. Något som EEF håller på att utveckla.
* Kunskapsbaserade paketlösningar. Baserade på energideklarationer och kartläggningar. Ett pågående EU-projekt vill skapa färdplaner (Roadmaps) av deklarationerna för att sätta både användare och leverantörer på spåret.
* Helhets- och funktionsinriktning. Utgående från det som kallas UBR (Unique Buying Reason). Användarnas överskuggande problem är ofta inte effektvisering, den ligger utanför deras bandbredd. Men deras riktiga problem (t.ex. hälsoproblem i byggnader, produktivitet i processer, sjukfrånvaro på arbetsplatser) kanske kan botas med effektiviseringsåtgärder
* Vidga perspektivet. De komplexa valen som hänger samman med effektivisering behöver illustreras bättre och sammanhangen klargöras. Exempel att göra paket av motor och varvtalsreglering till motorn. Jämför också Kostcirkeln eller e-handelns sätt att knuffa för andra produkter än den man köpt med frasen ”andra kunder har också köpt xxxx”
* Gör erbjudandena mera spännande. Många attraheras av att få tillgång till förnybar energi i lokal skala. Paketera solceller och andelar i vindkraft med effektiviseringsåtgärder så att den ekonomiska insatsen blir mindre, säkrare och tryggare. Här skulle ett engagemang från energidistributörerna kunna vara på sin plats med så kallade Vita certifikat (om de inte vore så dogmatiskt ointresserade!  wink )
* Förutse och förbered kommande åtgärder. Modellen finns i många sammanhang “Köp 2 betala för 1”. Om man kan anta att ytterligare åtgärder behövs inom inte alltför avlägsen framtid kan det vara klokt att tidigarelägga dem
* Dra nytta av grannarna. Industrinätverk är ett sätt att kunna nyttja erfarenheter som gjorts av andra i närheten och därmed få större trygghet.

Så sluta tänka i termer av ekonomiska lockbeten och mera i termer av trygghet!

Läs mer

Månadsindelade arkiv