En av de vanligare kommentarerna till den nya energikommissionens arbete är att den bör vara “systeminriktad” och den vanligaste tolkningen av detta är att man skall omfatta inte enbart el utan även värme samt inte enbart energisektorn utan även transporterna. Låt oss kalla detta för systemsyn med bredd. Vi kan nog anta av de tongångar som hördes från energiministern när kommissionen presenterades att denna systemsyn kommer att beaktas.

Vad som är viktigare är systemets djup det vill säga att man förstår att hantera att energisystemets roll i samhället är att bidra till att vi får den nytta som energin och installationen i kombination kan leverera, det vill säga ljus, kraft och värme+kyla. Det är kombinationen av energi och installation som ger nytta och det är kostnaden för dessa båda i kombination som avgör vår konkurrenskraft. Det är denna kombination som EUs energiunion har i åtanke när de skriver om “Efficiency First”. Billig energi i överflöd som matas in i en installation med dålig verkningsgrad ger höga kostnader. Energi i kombination med en effektiv(-are) installation ger låg kostnad. Alltså bör systemdjupet stå i fokus, men detta är vi av tradition dåliga på. Här behöver kommissionen hjälp!

Som om inte det var nog bör man fundera över systemets höjd! Efter mitt inlägg om frikoppling (decoupling) har flera påpekat att jag missat att när våra svenska utsläpp av koldioxid minskar så ökar de i andra länder och att vi därför också måste ta hänsyn till koldioxidinnehållet i vår import. Man kan säga att vi exporterar våra problem.

Den del som hänförs till konsumtion i allmänhet kan vi nog inte besvära energikommissionen med. Vi kan nog anta att de kommer att ha ögonen på den del som kan hänföras till energisektorn. Då får vi istället se upp med att några säkert kommer att göra gällande att svensk (koldioxidlåg) industriproduktion kommer att drabbas av energiomställningen och flytta(s) till andra länder med större utsläpp. Det är ett argument som vi inte skall köpa utan vidare.