Som bekant har en av våra mera kända partiledare haft besvär med talgoxens utseende. Det skall han inte klandras för. Det är mycket av vår inlärda kunskap som förbleknar med åren men också en hel del som stannar kvar även när den borde ha omprövats. Ett exempel är synen på människan som rationell aktör. Ett synsätt som dominerar en stor del av vår politiska debatt och en väsentlig del av våra myndigheters förhållningssätt. Här har nationalekonomin sin egen talgoxe. Många minns vissa kännetecken men inte alla och inte de som behövs.

I en recension av Richard Thalers bok Misbehaving skrevs nyligen: “De flesta nationalekonomer tycks numer ha accepterat att människor är människor och därför inte alltid beter sig som de rationella egenintresserade aktörer som många av våra modeller bygger på”. Det är bra och på tiden!

Men det är inte där skon klämmer. Det är att den syn som tidigare generationers nationalekonomer torgfört lever kvar hos tidigare studenter. De män och kvinnor som är dagens makthavare. De minns vad de lärt även om det inte är relevant (längre). För många av dem så är det fortfarande den gamla “bilden av talgoxen” som de går omkring med och agerar efter.

Nicholas Stern skriver i sin nya bok “Why are we waiting” (sidan 100): “We are more than the narrowly interested, fully informed, instantly calculating, relentlessly maximising individuals….assumed by first-year undergraduate economic theory”. Problemet är att många styrande och tongivande i dagens samhälle kom aldrig längre än till den nivån och har aldrig ens haft anledning att uppdatera sig till vad dagens nationalekonomer sägs acceptera. Deras bild av talgoxen är cementerad.

Nyligen har en amerikansk professor reagerat på vad han kallar “Mathiness” inom nationalekonomin. Han menar att man med matematik snarare döljer än visar de ekonomiska sammanhangen och därmed gör det svårare för lekmän (och beslutsfattare) att förstå. Vi lämnas med våra gamla förenklade föreställningar, till exempel om hur människor agerar för att maximera sin “nytta”.

Det liknar lite det uppror som ägde rum i Frankrike för något decennium sedan och resulterade organisationen PAE (Post-Autistisc Economists). I tidningen Dagens Etc skrev den 20 maj Kajsa Resare Sahlin att den nationalekonomiska utbildningen behöver förnyas.

Så insikten och rörelsen finns men det räcker inte! Hur skall man komma åt den gamla kunskapen om “talgoxens” utseende?