Vi kan ju anstränga oss medan vi väntar

Var och en av oss svenskar bokförs idag för utsläpp av växthusgaser motsvarande 6 ton koldioxid per år. Om några decennier måste vi (och resten av världens befolkning) vara nere under 1 ton. Det är lägre än Kongo som idag intar plats 142 på en lista med 206 länder. Till stor del kan vi klara detta genom att byta till en annorlunda teknik och genom att ta ställning till vad vi verkligen behöver för att leva ett gott liv, men när skall vi börja?

Några brukar hävda att vi skall ta det lugnt och se tiden an
* därför att tekniken blir bättre senare (och billigare),
* därför att vi ännu inte vet klimateffekternas verkliga omfattning,
* därför att vi inte skall gå först för då blir det för dyrt
* därför att vi kan köpa utsläppsminskningar från andra länder där det är billigare.

Just att köpa sig fri (tillfälligt) är bl.a. vad den svenska regeringen fastnat för. Det sägs att detta skulle vara billigare och därmed klok resursanvändning samtidigt som det innebär tekniköverföring till U-länder. Nu rapporteras i en studie av Michael Wara och David Victor från Stanford University att detta snarast är en illusion som den s.k CDM-mekanismen är utformad idag.

Stanfordrapporten visar bl.a. att populariteten i att använda CDM har våxt explosionsartat, men att t.ex effektivisering är en generande liten del (se bild nedan). Man säger också att åtgärderna blivit onödigt dyra och varit tveksamma ifråga om resultat. Deras slutsats är emellertid inte att metoden bör överges utan reformeras och att den inte är ett substitut för bindande mål och åtgärder på hemmaplan. Det är inte antingen-eller utan både-och.

Ett engelskt talesätt säger att: “Everything comes to him who waits”, men någon har påpekat att: “Everything comes faster to him who hustles while he waits”. Att anstränga sig under tiden man väntar kan aldrig vara fel!

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DÃ¥ och dÃ¥ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ã¥rliga skrifter. Som senast den här frÃ¥n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv