Utsläppsrätter omfördelar företagens resurser

Är det Europeiska handelssystemet för utsläppsrätter (ETS) en framgång, ett misslyckande eller är det ännu för tidigt att säga vilket? Det tycks klart att systemet omfördelar stora resurser från energikunderna till energiföretagen för de utsläppsrätter som de fått utan kostnad. En studie av företag i Holland och Tyskland visar att energiföretagen övervältrar 40-75% av en fiktiv kostnad för utsläppsrätter till sina kunder. Så hushåll och företag skapar vinster för energiföretagen. De företag som konkurrerar på en global marknad får betala och energiföretagen, som “konkurrerar” inom Europa, får fördelarna!

Avsikten var att utsläppsrätterna skulle innebära att de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser skulle upptäckas och genomföras. Så om vinstuppbyggnaden hos energiföretagen får denna effekt kan vi kanske leva med förhållandet men om det inte sker…..? Den Holländska rapporten pekar på ett antal möjligheter som t.ex. att utsläppsrätter inte skall vara gratis utan auktioneras ut och att kundernas efterfrågan på energi måste bli mer flexibel (ökad elasticitet i efterfrågan). Klar tycks vara att det system vi nu har inte är färdigt ännu och att det kan komma att behövas drastiska förbättringar.

Vi behöver fler som kan tolka och översätta fakta

I en artikel i DN varnar en forskare för att demokratins kris inte tas på allvar av forskarsamhället. Ett av skälen han drar fram är det stora flödet av forskningsrapporter som dränker mottagarna så att de inte hinner läsa och reflektera snarare än att föra forskningen vidare i dialoger och till beslutsfattare.

Kravet på att publicera artiklar har drivits fram så hårt att forskning av stor betydelse formligen dränks i utflödet av publikationer som vanligtvis ingen hinner eller vill läsa.

Är det kanske något liknande som händer i vår profession (energieffektiviseringsförespråkarna)? Vi läser och vi producerar material som visar fakta om tillståndet i världen och vi yvs över att vi kan visa detta för .... ja för vem? Kollegorna - visst. Politiker - absolut. “Marknaden” - troligen. Men har det någon verkan?

Kanske vi skulle behöva fler som tolkade faktamaterialet och förmedlade det på sätt som gjorde att vi når fram till mottagarna eller till nya grupper? Fakta talar inte för sig själv (alltid) och i synnerhet inte till dem som av olika skäl är “resistenta” mot fakta.

Just nu håller jag på att läsa von Weizäckers och Wijkmans bok “Come on”. Den är full av fakta. De flesta känner jag till. I några fall finns goda illustrationer i både text och bild som får mig att säga ett gillande “Hm”. Men plötsligt står det på ett ställe om ekonomisk tillväxt och teknikutveckling, som går hand i hand (det vet vi ju), att det leder till “...increase of elegance and efficiency of resource use…”. Ordet elegans i detta sammanhang kan vara en sådan murbräcka som leder till att läsaren/mottagaren av budskapet vaknar till.

Bortsett från att vi alla måste lära oss att på olika sätt få faktabudskapet att tränga igenom försvarsvallarna så kanske vi dessutom behöver träna nya grupper av förmedlare som kan hjälpa till!

Läs mer

Månadsindelade arkiv