Vad styr kärnkrafttänkandet?

Då och då seglar det upp utspel i Sverige för mera kärnkraft. DN pustar och frustar och ser till att vi inte missar en stavelse som kan tolkas som ett utspel för ökad kärnkraft. Är det influenser från Finland, där man talar om ytterligare en reaktor, trots svårigheter i byggandet av den man håller på med? Eller är det influenser från Norge där man anser att Sverige har komparativ fördel av kärnkraft och därför bör bygga vidare?

Norge har på samma sätt som Sverige komparativa fördelar av att bygga vattenkraft och borde därför i konsekvensens namn göra just det! Att de redan har byggt ut allt som går kan vara ett hinder förstås!? Och samma hinder gäller för ny svensk kärnkraft. Om vi vill bibehålla energisäkerheten genom bränslediversifiering (d.v.s. att inte lägga alla ägg i samma korg) så finns det inte plats för mer kärnkraft i Sverige.

Och om det är den finska influensen så gäller samma sak. De har c:a 30% kärnkraft idag och alltså en bit kvar till Sveriges kärnkraftsandel 50%.

I sammanhanget känns det aktuellt att minnas en av de få “misslyckande-studier” som gjorts och som faktiskt kom från Finland. Heder åt dem som försöker lära av sina misstag! Det var när man höll på att ersätta olja med fastbränslepannor på 80-talet som man leatde upp ett dussin fall där det inte blivit något bra resultat. Och en kategori av misslyckanden var särskilt intressat och kallades politska misslyckanden. Typexemplet var att man byggt för stora pannor som inte var anpassade till behoven. Och skälet till några av dem var att kommun-politikerna tyckte att grannkommunens panna fungerade bra. “Men eftersom vår kommun är större än deras (invånarantal eller yta) så skall vi ha en större panna!” Visst finns sådant tänkande även på riksnivå!?

Förr brukade man säga att den nationella identiteten (och stoltheten) fordrade att varje land hade en bilfabrik och ett flygbolag. Tvingas vi lägga till ett kärnkraftverk?

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv