Valla eller nedförsbacke?

Grejen med förslaget till Energiunion i Europa är inte unionen i sig utan att den motiveras av att effektivare energianvändning (äntligen) skall räknas som en likvärdig resurs med olika sätt att tillföra energi. Detta kommer att fordra strukturella förändringar av ett slag som få ännu har riktigt tagit till sig. Vi vet ju sedan länge, och många politiker älskar att prata om det. “Sparande är bäst eftersom den energi som inte används är renast” - brukar det ju heta i deklarationer från energipolitiker. Ändå så realiseras inte denna resurs ens i närheten av sin potential.

Det beror, säger vissa ekonomer, på att det finns olika (dolda) kostnader knutna till effektvisering och som måste tas med i beräkningarna. Vissa av dem går ännu längre och säger att det beror på att kunderna inte vill ha effektivare användning. De har andra preferenser. Ytterligare andra säger att, särskilt industrin, har vägt in alla sina möjligheter och redan gjort allt som är möjligt/lönsamt. Några säger att om bara energipriserna ökar så kommer också intresset för effektvisering att öka.

För oss som ägnat oss åt problemet en längre tid är det mera uppenbart att marknaden för effektvisering är underutvecklad. Effektivisering är inte svårt men komplicerat! Energipriserna spelar en mindre roll också därför att en stor mängd åtgärder är lönsamma redan vi mycket låga priser. Användarna har bara svårt att fixa till det. De behöver bättre paketerade produkter och stundtals bättre motivation. De kan, som stora delar av industrin inom PFE-programmet, få upp ögonen med hjälp av till exempel skattereduktioner.

Effektivisering behöver inget ekonomisk stöd. Den är lönsam i sig själv. Den kan emellertid, precis som skidåkare, behöva valla för att glida bättre (eller får bättre fäste).

På det sättet skiljer sig effektivisering från många sätt att tillföra energi. De behöver nedförsbacke i form av till exempel skatter, avgifter, certifikat med mera.

Skälet till skillnaden är mycket enkelt. Effektvisering vänder sig till en fragmenterad marknad med en stor mängd aktörer (lekmän) vars fokus är nytta-användbarhet och så vidare. Tillförsel riktar sig till en relativt homogen marknad av professionella vars fokus är ekonomisk drift.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv