Valla eller nedförsbacke?

Grejen med förslaget till Energiunion i Europa är inte unionen i sig utan att den motiveras av att effektivare energianvändning (äntligen) skall räknas som en likvärdig resurs med olika sätt att tillföra energi. Detta kommer att fordra strukturella förändringar av ett slag som få ännu har riktigt tagit till sig. Vi vet ju sedan länge, och många politiker älskar att prata om det. “Sparande är bäst eftersom den energi som inte används är renast” - brukar det ju heta i deklarationer från energipolitiker. Ändå så realiseras inte denna resurs ens i närheten av sin potential.

Det beror, säger vissa ekonomer, på att det finns olika (dolda) kostnader knutna till effektvisering och som måste tas med i beräkningarna. Vissa av dem går ännu längre och säger att det beror på att kunderna inte vill ha effektivare användning. De har andra preferenser. Ytterligare andra säger att, särskilt industrin, har vägt in alla sina möjligheter och redan gjort allt som är möjligt/lönsamt. Några säger att om bara energipriserna ökar så kommer också intresset för effektvisering att öka.

För oss som ägnat oss åt problemet en längre tid är det mera uppenbart att marknaden för effektvisering är underutvecklad. Effektivisering är inte svårt men komplicerat! Energipriserna spelar en mindre roll också därför att en stor mängd åtgärder är lönsamma redan vi mycket låga priser. Användarna har bara svårt att fixa till det. De behöver bättre paketerade produkter och stundtals bättre motivation. De kan, som stora delar av industrin inom PFE-programmet, få upp ögonen med hjälp av till exempel skattereduktioner.

Effektivisering behöver inget ekonomisk stöd. Den är lönsam i sig själv. Den kan emellertid, precis som skidåkare, behöva valla för att glida bättre (eller får bättre fäste).

På det sättet skiljer sig effektivisering från många sätt att tillföra energi. De behöver nedförsbacke i form av till exempel skatter, avgifter, certifikat med mera.

Skälet till skillnaden är mycket enkelt. Effektvisering vänder sig till en fragmenterad marknad med en stor mängd aktörer (lekmän) vars fokus är nytta-användbarhet och så vidare. Tillförsel riktar sig till en relativt homogen marknad av professionella vars fokus är ekonomisk drift.

Är Trigeneration på gång igen?

De nordiska länderna har varit föregångare när det gäller att utnyttja bränslen klokt i energiomvandlingen och kraftvärmen (cogeneration) är en framgångssaga. För något decennium sedan började man prata om ytterligare en variant nämligen trigeneration. Man skulle kunna få både el, värme och kyla ur en anläggning (se bild nedan).

Det har emellertid inte blivit någon stor hit (ännu) men det kanske ändras nu när EESL i Indien träder in på scenen. Och det kanske är naturligare att ett land med så påtagliga behov av kyla i en allt värmare värld är de som knuffar på. De ser en marknad som är långt ifrån försumbar:

a new $20 billion market that will include gas engines to produce cooling, heat and electricity to halve power costs for establishments like hotels, hospital and malls

Personligen känns det kul med tanke på att jag försökte knuffa för det här för många år sedan (http://fourfact.se/images/uploads/Energieffektivisering_pa_riktigt.pdf) och tänkte då på att vi i Sverige har avsevärt kunnande på områdena el, värme och kylteknik. Kanske är det dags nu?

Möjligen kan intresset dessutom påverkas av att det är företag som tillhandahåller effektiviseringsteknik som går bäst på börsen nuförtiden:

Efficiency drive
The outperformance is driven by companies involved in the provision of products, materials and services related to energy efficiency.

Läs mer

Månadsindelade arkiv