Det mesta av vad vi gör måste ske inom vissa gränser som inte bör/får överskridas. Det är lätt att bli överens om. I energisammanhang är det vanligt att en sådan gräns sätts av vad som är samhällsekonomiskt lönsamt. Om vi skulle överskrida den skulle det innebära att vi förbrukade mer resurser än vi har tillgång till. Så det är viktigt att undersöka var den gränsen går.

I sådana kalkyler sätter man ofta den yttersta gränsen vid vad som är tekniskt möjligt och vad det kostar. Naturligtvis kan vi inte gå längre än vad tekniken tillåter och vad det kostar! Eller kan vi?

1. Kostnaderna för teknik som bara för några år sedan bedömdes som “fantasi” sjunker snabbt till följd av marknadens lärande vilket vi ser i de så kallade lärkurvorna. Så den yttersta tekniska gränsen rör sig.

2. Tekniken utvecklas med en hastighet som svindlar och även för energieffektvisering kommer vi att känna av den fjärde industriella revolutionen. Klaus Schwab räknar upp ett antal områden i sin bok och där vi redan börjat ana vad som är på väg (obegränsad datalgring; sakernas internet (IOT); smarta hem, städer och nät; “big data”; förarlösa bilar; delningsekonomin; 3D printing; mm)

3. PLUS-värdena (Multiple benefits) som hänger samman med effektivisering har i flera fall ett större värde än enbart den sparande energin och därmed ett högre samhällsekonomiskt värde än gängse kalkyler tar med.

4. I flera kalkyler lägger man ofta in begränsningar för vad marknaden anses acceptera självmant. Dessa har inget med samhällsekonomin att göra utan är snarare en signal att det behövs kraftfullare och smartare styrmedel. IEA har bedömt att så mycket som 60-80% av den tillgängliga potentialen förblir outnyttjad fortfarande om 20 år! Det är naturligtvis ett underbetyg åt oss själva. I synnerhet om vi samtidigt förfäktar att resurserna skall utnyttjas klokt och rationellt.

5. Många åtgärder skall ses och genomföras i en större helhet som en del av en fortgående renovering (systemperspektiv) och inte som isolerade företeelser. Detta minskar kostnaderna och ökar effektiviteten

(Se också bild nedan som är en bearbetning och korrigering av : ENERGY-EFFICIENT TECHNOLOGIES AND CLIMATE CHANGE POLICIES: ISSUES AND EVIDENCE Jaffe et al. 1999.)

MEN ÄR DET VERKLIGEN DEN SAMHÄLLSEKONOMISKA LÖNSAMHETEN SOM ÄR GRÄNSEN?
Är det inte istället vad naturen kan acceptera? Vi vet ju redan att vi använder fler jordklot än vi har, då spelar det väl ingen roll om det kan visas vara “samhällsekonomiskt” att utnyttja lite till??

I ett antal studier har det visats att vi i en kretsloppsekonomi kan klara oss med ofantligt mycket mindre resursanvändning och ändå leva ett gott liv. Inte uppoffrande utan smartare.

Så - var skall vi sätta gränsen?