Varifrån kommer miljöbilarna?

Stockholms finansborgarråd har rätt! De kommer inte från stadens miljöförvaltning! De kommer från en satsning på teknikupphandling med bl.a. Stockholms upphandlingsavdelning (MFO). MFO var en annan förvaltning som hon var med om att lägga ned förra gången hon var borgarråd. Bilarna flyttade då över till miljöförvaltningen och Stockholm blev den drivande kraften i ett EU-projekt ZEUS och som ledde till att Stockholm i det här avseendet kallades för Europas miljöhuvudstad. Nu skall hon dra ned miljöförvaltningens verksamhet till hälften och det verkar inte troligt att Stockholm kommer att få vara med i den grupp om 20-30 ledande städer i Europa som EU planerar i sin “Efficiency Action Plan”.

Miljötekniken har en stark framtid och tjänstemän i kommuner har en betydande roll i att fokusera kundintresse till detta tillväxtområde. Ett land och en stad som vill dra nytta av marknadsmöjligheterna på miljöområdet måste hjälpa till att skapa den starka hemmamarknaden för att lyckas. Att bygga upp marknader för framtidsprodukter är en komplicerad manöver där politiker och förvaltningar ofta har rent avgörande roller. Fast Stockholm kanske inte vill vara med? Men Sverige är (lyckligtvis) inte enbart Stockholm.

Så här sammanfattas kommunrollen i EU-projektet:
The ZEUS project, was carried out in co-operation between 8 European cities, thereby contributing to the creation of environmentally viable and sustainable transport systems within Europe. City administrations can often impose restrictions, but they also represent an important market actor in the field of vehicle procurement. As a united group, city administrations form an influential market player with the capacity to promote zero and low emission vehicles, to help augment the corresponding infrastructure, to press the prices of cleaner, ‘‘greener’’ fuels and vehicles, to arouse public interest and to provide the incentives needed to encourage the rest of the market to follow their example. In these efforts, city administrations must join forces with private industry, the motor industry, universities, national research commissions and other government bodies.

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv