Vattenfall funderar

om framtiden och publicerar årligen sina funderingar i en rapport som är väl värd att läsa. De har också funderat kring handeln med utsläppsrätter i rapporten och kanaliserat sina tankar. Tyvärr har man inte mycket att säga om fenomenet att kraftbranschen vältrar över stora kostnader (för sin gratis utsläppsrätter) på sina kunder.

Istället torgförs att det nuvarande handelssystemet är kortsiktigt och partiellt. I pressen sägs att man skall berätta detta för världens ledande företagare vid mötet i Davos senare i år. Undrar vem som blir förvånad? Om man vore verkligt bekymrad över att tillståndet inte är bra så skulle man väl kunna ta ett initiativ inom ramen för samarbetet med den Europeiska kraftindustrin. De är inte så många, de träffas oftare och de “äger problemet”.

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv