Vem kan man lita på?

Intressant artikel i DN som visar på att folk inte alltid tar till sig vad vetenskapen försöker säga dem utan istället litar mer på vad de politiker påstår och som man känner mest sympati med. Det inser man lätt efter att i några decennier höra politikerna bråka om skolbetygen och i stort sett ger blanka tusan i vad den pedagogiska vetenskapen säger om barns inlärning. Lite nedslående är det dock när man också hör många politiker efterlysa vetenskapliga belägg. Eller som det ofta heter “evidence base”.

Artikeln är en utmärkt illustration till det som framfördes av Världsbanken i slutet av förra året och där man påvisade att vår uppfattning om det rationella beslutsfattandet, se bild 1 nedan av standardmodellen, behöver revideras därför att vi påverkas av till exempel egna erfarenheter och tänker snabbt istället för långsamt, se bild 2). Och som om inte det vore nog påverkas av “beliefs and habits” det vill säga den ideologiska bild som “våra egna” politiker tillhandahåller. Vilket bland annat leder till att vi filtrerar bort en del information i stället för att ta den till oss och, baserat på den, fattar rationella beslut.

 

 

image
BILD 1
—————————
image
BILD 2

IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

Läs mer

Månadsindelade arkiv