IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

image
BILD 1
—————————
image
BILD 2
——————————-
image
BILD 3
———————
image
BILD 4

Energiframtiden för 75 Euro

Det kan det väl vara värt. Om man har rabatter hos IEA kan man få deras flaggskepp World Energy Outlook 2017 för den summan. Annars kanske det springer upp till c:a 100 men fortfarande överkomligt. Den enda nackdelen är att den är så omfattande att man inte hinner med att läsa allt.

I år finns det ett nytillkommet scenario som inriktar sig på en hållbar utveckling och det kommer säkert att vara värt en granskning. Men på vägen dit fastnar man på att de i kapitel 7 behandlar symbiosen mellan energieffektvisering och förnybar energi (se bild nedan). Något som man i andra publikationer ofta skuttar över utan närmare kommentarer.

image

Kan man backa bandet?

I samband med det pågående klimatmötet har en grupp studerat hur det går och vad man kan göra åt koldioxidkoncentrationen. Uppenbart är att det viktigaste vi kan göra nu är att verkligen ta itu med utsläppen och ta i anspråk de tekniska lösningar vi redan har. Sluta snacka och bara gör det!

Men det finns möjligheter att gå längre, att faktiskt backa bandet och minska koldioxidkoncentrationen (se bild 1)! Det är ett lång perspektiv men det är möjligt och det handlar inte (enbart) om att gömma koldioxid i mark och vatten (se bild 2).

image
Bild 1
——————
image
Bild 2

Marknadskalejdoskopet och Nobelpriset

Låt oss anta att det finns en marknad av den typ som ofta ansätts i läroböcker i Nationalekonomi, där de kallas “Robinson Kruse-ekonomier”. De har två agenter där en är producent, en köpare och de handlar med två produkter. Det är en praktisk modell för att illustrera valsituationer men den har i realiteten starka begränsningar ifråga om agenternas möjligheter och preferenser och deras utveckling över tiden. De kanske tröttnar på varandra till exempel.

Verkligheten är mera komplex. Låt oss anta att vi har två kunder och två leverantörer som i sin tur har två produkter vardera och att kundernas önskningar/behov förändras över tiden samt att produkterna påverkar varandra. Det skulle ju kunna vara hushåll, leverantörer av energi och energieffektvisering med produkterna isolering respektive solceller vilkas utnyttjande också påverkar komfort och välbefinnande samt har miljöpåverkan av olika slag.

Det inses lätt att antalet kombinationer snabbt växer. I Sverige har vi några miljoner hushåll och företag som användare och några hundratusen leverantörer av varor och tjänster. Marknaden är enkelt uttryckt ett kalejdoskop. Av problem och möjligheter.

På energimarknaden har vi länge sett att energieffektvisering kommer på undantag när det gäller att utnyttja/promovera dessa möjligheter. Det är därför kul att se att regeringen väljer att satsa på effektvisering (och småskalig produktion) och tillsätter en utredning: “....om hinder för energieffektivisering och småskalig elproduktion och lagring för mindre aktörer”. I direktiven säger man dessutom för att understryka sin ambition att “Utredningens fokus ska ligga på mindre aktörer”.

Här kommer årets ”Nobelpris” i ekonomi verkligen till nytta. Det understryker just hur vi måste anpassa oss till hur vanliga människor tänker så att det blir lätt och överkomligt. Vi behöver verkligen se över regler så att människor inte skall drunkna i pappersarbete för att kunna fixa till sitt egna lilla kraftsystem men också så att leverantörerna av komponenter för tillförsel och användning kan göra det på kundernas (användarnas) villkor snarare än myndigheternas paragrafer.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att de som hitintills varit marknadens herrar (särskilt energiföretagen) och de som tycker att energieffektvisering är ett “självspelande piano” (särskilt Svenskt Näringsliv) vill ta kommandot över en sådan utredning. Inte för att de är motståndare till åtgärder utan därför att de vill ha kontroll över vilka åtgärder som vidtas. Deras argument kommer att baseras på uttryck som “kostnadseffektvitet” och “marknadsmässig” snarare än “ändamålsenlig” eller “lätthet (för användare)”.

Det finns dock ett antal organisationer i Sverige som representerar de mindre aktörerna, till exempel EnergiEffektviseringsFöretagen, EEF, Föreningen Sveriges Energirådgivare, FSE, och Sveriges Energiföreningars RiksOrganisation, SERO. Allesamman väl lämpade att ta tillvara och utveckla intressena som gör att de mindre aktörerna kan bli just det - AKTÖRER.

Knyt ihop punkterna

Vilken del av “uthållighet” är svårt att förstå? Tyvärr visar det sig att det är “effektivisering”. Fortfarande har vi en massa (även centrala) beslutsfattare som har svårt att inse att:
1. Effektvisering är en förutsättning för att få ett 100%-igt uthålligt energisystem där den tillförsel som behövs är förnybar
2. Effektivisering av befintliga anläggningar inte är EN produkt som levereras över en natt ut en PROCESS som sträcker sig över en tidsrymd och som fordrar insatser av flera olika leverantörer.
3. Att många leverantörer i den processen är SMÅ företag vars huvudintresse inte behöver vara energi utan nyttig funktions som kunden velat köpa.

Om vi inte klarar av att förstå dessa punkter och knyta ihop dem (som man säger i England och USA “connect the dots”) så att mönstret blir klart så kan vi glömma det uthålliga energisystemet. Själva hörnstenen (effektivisering) kommer nämligen att saknas. Och det blir extra pinsamt när IEA så tydligt pekat på i årets marknadsöversikt att det behövs mera kraftfulla insatser.

Varför är det så svårt då? Det är kanske inte så konstigt eftersom vi i decennier levt med en “berättelse” om att marknaden är perfekt. Om något är lönsamt (som effektivisering) så kommer det förr eller senare att genomföras av marknadsaktörerna. Om det inte sker så beror det på att det egentligen inte är lönsamt. VSB (Vilket Skulle Bevisas) som det stod i de gamla matteböckerna.

Politikerna tvingas att tänka i dessa föråldrade banor inte minst eftersom de tunga “aktörerna” på marknaderna hamrar in detta budskap genom sina lobbyorganisationer. För dem är det kanske inte enbart en fråga om de tror på sin egen myt om marknadens funktion utan är också en fråga om makt. De vill själv ha kontroll över utvecklingen och om konkurrerande företag eller organisationer har en annan idé är deras ryggmärgsreflex att bekämpa den. Även om den är bättre.

Synd bara när ledande politiker går i den fällan och det finns en del som tyder på det just nu. Effektvisering är inte svårt men låt oss erkänna att det är en aning komplicerat eftersom det fordrar att gamla tänkesätt (och lojaliteter) måste omprövas.

Lite överraskande om klimatsträvandena

CAT “Climate Action Tracker” is an independent science-based assessment, which tracks the emission commitments and actions of countries. De följer och graderar olika länders/regioners möjligheter att nå de uppställda målen för klimatarbetet och särskilt hur de förhåller sig till åtagandena som gjorts i Paris., se skalan nedan.

Till det överraskande hör att Indien placerar sig bättre på skalan (gula fältet) än EU (orange fältet) och att Marocko och Gambia spöar alla (gröna fältet)! Både USA och Ryssland ligger i botten på listan (svart). När det gäller Indien är det en rimlig gissning att de kommer att förbättra sin ställning när resultaten från deras satsningar på effektvisering kickar in.

Och inte bara överraskande utan också glädjande att den andra befolkningsmässiga giganten i Asien på allvar tagit sig an uppgiften att ställa om till hållbarhet. Fokus har länge varit på Kina men av CATs ranking framgår att de (ännu så länge) släpar efter. För både Indien och Kina kan man anta att drivkrafterna i viss utsträckning ligger hos den egna befolkningen och det faktum att förstörelsen i närmiljöerna är så påtagliga. Stängningen av skolorna i New Delhi i veckan är ett dramatiskt exempel.

image

Något nytt under solen

Tvärtemot det gamla talesättet har det kommit en del nytt under solen när det gäller energieffektvisering i industrin.

1. Vi kan nog räkna det svenska PFE-programmet dit, om än med återhållen stolthet eftersom det lades ned (på dubiösa grunder). Nu när Nobelpriset i ekonomi visar en gryende insikt om att varken människor eller företag styrs enbart av sin obändiga lust att maximera sin vinst kanske vi kan hoppas på en återuppståndelse?

2. En annan sådan landvinning är det Indiska PAT-programmet som fick både framgångsrika företag och de mindre duktiga att anstränga sig (walk that extra mile), se bilder nedan.

3. Kanske anar vi ytterligare något i den kartläggning man gjort i Tyskland och som indikerar stora potentialer i både relativt enkla och lite mera avancerade tekniklösningar.

Kan vi hoppas på att vi lär något av varandra och att vi slutar att bara hoppas på att det sker av sig självt?

image
——————
image

Lära för (det uthålliga) livet

IEA har i samband med sitt minsitermöte (som presideras av vår egen minsiter Baylan) lanserat ett ambitiöst program för “Clean Energy Transition”. Som varande en av sponsorerna säger Baylan: ““The Clean Energy Transitions Programme opens up a new exciting chapter of collaboration for both the IEA and the Swedish Government, I look forward to seeing improvement and enhanced collaboration with key partners on the cornerstones of progressive energy policies and other important mechanisms for advancing the clean energy transitions.”

Programmet har 5 områden att koncentrera sig på och där man har för avsikt att ställa expertis till förfogande särskilt för de nya länder som IEA har öppnat samarbete med:

1) data and statistics; 2) energy efficiency; 3) renewables, including system integration; 4) policy guidance and modelling; and 5) technology development and innovation.

IEA DSM TCP har en hel del att erbjuda på dessa områden och inom sitt DSM University och den Brittiske representanten har nyligen publicerat en intressant studie av hur och vad länder kan lära av varandra.

Eftersom Indien är ett av de länder som IEA särskilt månar om är det viktigt att notera att Indien är det land som just nu tagit upp “teknikupphandling” på sin reportoar och som nått stora framgångar på ett område där Sverige (åtminstone tidigare) varit framstående. Det kan inte minst vara en god idé för Sverige att hänga på Indien med deras enorma marknad och med deras enastående ambition att radera ut sitt underskott i eltillgänglighet för befolkningen på bara några få decennier.

 

Digitalisering på gott men också ont

IEA har just släppt en rapport om digitaliseringens möjligheter och hot för energisystemen.

Det är välgörande att man tar ett större grepp än att bara sjunga de smarta systemens lov. Man tittar både på graden av påverkan som olika tekniska lösningar kan ha i olika sektorer (Bild 1 nedan) och de risker som kan finnas (Bild 2 nedan).

Man ägnar ett särskilt kapitel åt just riskerna vilket är bra i dessa tider när vi börjar lära oss att internet inte bara knyter oss samman utan även ger spelrum för en del riktigt ruggiga aktiviteter.

image
BILD 1
——————————
image
BILD 2

Fossilt och kärnkraft är definitivt ute!

Finansanalysfirman Lazard har gett ut sin senaste studie, nummer 11, av konkurrenskraften för olika energislag och som särskilt avser energiföretagens kostnader.

Som synes i bilden nedan så är både kol (blåa linjer) och kärnkraft (röda linjer) helt ute om man är ekonomiskt sinnad. USAs president tycks dock inte vara inne på det spåret, men han är ju lite speciell. Och de som överväger mera kärnkraft bör nog besinna sig.

Lazard har i sin dokumentation också kollat vilka energislag som kan vara kompletterande för spetskraft åt sol och vind men deras övervägande om lagring är lite opedagogisk. Det finns dock en särskild studie om just lagring i ett separat dokument där man är mycket mera ingående.

Tyvärr har de fortfarande ingen koll på flexibilitet i användningsledet. Det som kallas “Demand response”. Men det kanske kommer så småningom?

image

Renoveringar på djupet (och bredden)

IEAs DSM-University ordnar ett webinarium den 23 november kl 15 på temat
Building Deep Energy Retrofit: Using Dynamic Cash Flow Analysis and Multiple Benefits to Convince Investors

Föreläsare är Jan Bleyl som är projektledare för IEA-DSM projektet “Innovative Energy Services”. Han kommer i sin presentation att gå både på djupet (hur renoveringar skall bli mera heltäckande och därmed uthålliga) och bredden (hur de skall kunna ta upp PLUS-värden, Multiple Bnefits, som hänger samman med effektviseringen).

Deep energy retrofit (DER) of the existing building stock is a meaningful strategy to reduce fossil fuel consumption and CO2 emissions. However, the investment volumes required to undertake DER are enormous. In Europe, cumulative demand for DER is estimated at close to 1,000 billion EUR until 2050. Public expenditures and political measures can help to stimulate DER, but substantial private investments are required to achieve significant results.

In this presentation, we analyze the economic and financial implications for investors renovating an office building to the ‘Passive House’ standard. This is achieved by applying a dynamic Life Cycle Cost & Benefit Analysis (LCCBA) to model the cash flows (CF). The model also includes an appraisal of debt and equity-financing implications, and a multi-parameter sensitivity analysis to analyze impacts of input parameter deviations. In the second part of the paper, we use the ‘Multiple Benefits’ (MB) concept to identify project-based co-benefits of DER, to make the business case more attractive. We categorize the identified MBs in: 1) monetary, 2) un-quantified project, and 3) societal benefits.

Results show that the DER project cash flow over a 25-year period achieves a 21-year dynamic payback with an IRR of below 2%. Levelized Cost of Heat Savings is 100 EUR/MWh with a 70% capital expenditure and 15% interest cost share. The Loan Life Cover Ratio comes out to 1,2. To make the business case more attractive, pecuniary MBs identified are increased rents, real estate values, (employee) productivity, and maintenance costs and CO2 savings, in addition to societal benefits.

Compared to simpler economic modeling, the dynamic LCCBA cash flow model provides solid grounds for DER business case analysis, project structuring and financial engineering, but also for policy design. CFs from future energy cost savings alone are often insufficient in convincing investors. However, they can co-finance DER investments substantially. Consideration of MBs can offer meaningful monetary contributions, and also help to identify strategic allies for project implementation; however, the ‘split incentive’ dilemma is still present/ requires differentiation between tenants and different types of investors. Furthermore, the approach supports policy makers to develop policy measures needed to achieve 2050 goals.

Var finns det hjälp?

Universitetet i Delft (Holland) har nyligen publicerat en studie om hur man kan öka hushållens vilja att ta till sig ny teknik som ger bättre energihushållning “Comparing Energy Efficiency Policies affecting Technology Adoption by Households and the Role of the Intermediary”. Framför allt handlar den om var man kan få hjälp. Är det energirådgivare, företag, regler, standarder eller ....?

Det är en ambitiös studie som ger en traditionell bild (se nedan) av vilka krafter i samhället man kan nyttja och vilka motiv de kan ha för sin verksamhet. Men det finns tyvärr två saker som de undertrycker (eller missar) och som i bästa fall bara finns antydda.
1. De utgår från den vanliga uppfattningen om aktörerna (både kunder och leverantörer) är styrda av personligt vinstintresse i någon form. Visserligen nämns “bounded rationality” men mera i förbigående.
2. De berör nästan inte alls hur leverantörer som till exempel installationsföretag ofta är (mycket) små och inte har tid och möjlighet att föra något mera avancerat resonemang med en kund om till exempel miljö, långsiktig lönsamhet, behovet av andra åtgärder än de som just beställts.

Men det är naturligtvis sådant som man kan hoppas på i nästa steg av deras analys, eller hur?  smile

image

Design/Nudge

Sist som lämnar rummet släcker ljuset! Ja om man hittar ljusknappen och om man förstår symbolerna på “displayen”.

Modern design är ofta inte hjälpsam när det gäller att göra självklara saker som att släcka ljuset, koka en kastrull med vatten när manöverpanelen är full av symboler, eller ens tvätta händerna på en offentlig toalett. Vi behöver bättre och mera begripliga symboler både för att göra det där självklara men också för att leda oss (“nudga”) oss rätt. Det skall inte bara var snyggt det måste också vara ändamålsenligt.

Det kan också uppmana till mera fantasi och kreativitet, som till exempel de här Isländska övergångsställena! Se bilder nedan!

image
——-
image

Fakta kan väl inte skada?

Eller kan de? I USA har en ny undersökning visat att bara 14% av de republikanska väljarna anser att media förmedlar fakta korrekt. Siffran för demokrater är 62%. Det vi ser är ett tydligt resultat av den sittande ledningens kampanj mot media. Vi är ju inte helt förskonade från fenomenet här hemma heller och det kanske bara är början? I DN berättar framtidsforskaren Amy Webb att det kan bli värre när informationsteknologin ytterligare funnit möjligheter att förställa personer, intervjuer och innehåll som sedan kan länkas ut via så kallade sociala medier. Då räcker det ibland inte ens att vara källkritisk man kan bli lurad upp i ett träd i alla fall.

Vi får förbereda oss med att kolla några av de källor som när det gäller miljöfrågor har visat sig pålitliga och som nu i november “släpper” nytt material.

* På film kommer “En obekväm uppföljare” till Al Gores “En obekväm sanning” den 17 november.

* I Bokform kommer “Come On” från Club of Rome som skrivits av Ernst von Weizsaecker och Anders Wijkman. Den skall bli tillgänglig den 15 november.

Klimatanpassning med skygglappar

Är Sverige överhuvudtaget bebyggt? Det kan vara en relevant fråga eftersom den utredning som gjorts om klimatanpassning koncentreras på nya byggnader och i allt väsentligt bortser från den befintliga. Remissinstanserna har dock sett spår av bebyggelse och undrar över att den inte tas med!

– Synd att man inte har löst huvudfrågan, hur vi ska klimatanpassa befintlig miljö, för det mesta i Sverige är ju byggt innan vi fick vetskap om klimatförändringarna, säger SKL till Sveriges Radio.

Om det nu är någon tröst så verkar inte denna negligens vara enbart en svensk företeelse. BPIE rapporterar att 97% av Europas byggnader är i behov av uppgradering. De visar på sitt faktablad att det bara är 3% som klassas i kategori A, se bild nedan.

image

LönsammaRE

Vissa företrädare för näringslivet brukar hävda att skälet till att de inte vidtar flera åtgärder för energieffektvisering, trots att de är lönsamma, är att de har andra investeringsobjekt i sina företag som är lönsammaRE. Detta, brukar de mena, är en naturlig följd av att företagen är konkurrensutsatta på marknaden och att det ligger i deras DNA att se till att man alltid gör det som är mest rationellt för dem.

I en debatt med företrädare för IVA skrev de för något år sedan: “Beslut om energieffektivisering tas i den egna verksamheten, baserat på för verksamheten rationella grunder.”. Det är en bekväm men inte sann självbild.

Succen med det så kallade PFE-programmet för några år sedan där företagen fick en blygsam skatterabatt mot att de vidtog energieffektvisering motsäger denna förhärskande självbild som delar av näringslivet har av sig själv. Bara på kort tid lyckades många företag (trots sin påstådda rationalitet) ta fram många effektiviseringsåtgärder ur sina gömmor.

Årets “Nobelpris” i ekonomi som bland annat pekar på så kallad “mental accounting” förklarar att både individer och företag har olika konton för vad de gör och vill göra. I företagens fall motsvaras det av att de har en budget för underhållsåtgärder och en annan för investeringar i produktionen. I den ideala (rationella) världen skulle dessa båda stämmas av mot varandra men så sker inte. Följdaktligen är det rimligt att tänka sig att om man gjorde mera insatser i energieffektvisering skulle detta skapa större vinster som sedan skulle kunna användas i produktionen!

Företagen skulle alltså bli ÄNNU lönsammaRE om de vågade erkänna att de inte är fullt ut ekonomiskt rationella. Om de justerade sin självbild i enlighet med vad Richard Thaler (med flera) säger.

PST!! Ge utvecklingen en knuff!

Den så kallade beteendeekonomin ger oss ett handtag för att utforma en politik och åtgärder som leder till ett mera uthålligt energisystem baserat på effektvisering och förnybar energi. Men vi behöver lära oss mera om hur detta skulle kunna göras i vardaglig gärning.

Vissa anser att sådana åtgärder är självklara och det kan man förstås säga. En del av kunskapen ligger djupt i vårt folkliga medvetande och återspeglas bland annat i våra ordspråk! Men det innebär inte för den skull att det leder till politiska åtgärder utan är något som vi måste göra troligt och hanterbart, till exempel med “knuffar” (nudges), se bild nedan.

Här är några av mina egna bidrag för att göra självklarheterna ännu klarare wink :

* Advocating energy efficiency with a proverbial approach
* Understanding and addressing the client’s needs: how can we frame energy efficiency?
* Being human is a market failure
* Fundamentally rethinking efficiency to mobilise efficiency providers
* We have the facts, but … what is the story?

image

Golfbanebabbel?

Svårt att veta vad det är för något för en som aldrig någonsin besökt en golfbana. Men det är ett av omdömena som tidningen ETCs ledare ger åt Richard Thalers bok “Misbehaving”. Ledaren ger inte mycket för att Thaler tilldelas priset till Nobels minne utan anser att det är “självklarheter om ekonomins hyckleri” och att “Vetenskapsakademin envisas med att prioritera medelmåttiga amerikanska män framför framstående ekonomer”. Dock sägs inget i ledaren om vilka dessa framstående personer är som skulle vara mera förtjänta. Vi får vara nöjda med att ledarskribenten vet!

Thaler (och andra beteendeekonomer som bland andra Akerlof, Shiller, Kahneman och Ostrom) har genom sina “självklarheter” betytt mycket för att forma uppfattningar om hur man kan utforma åtgärder som leder till att vanliga människor handlar på ett, för både dem och oss alla, bättre sätt. I motsats till den gängse uppfattningen att “marknaden är perfekt” som vissa ekonomer och, i förfärande stor utsträckning, politiker hävdar.

Deras arbeten förtjänar snarare att lyftas fram och tillämpas än att häcklas. Men ledarartiklar är nog inte alltid till för att ge upplysning utan snarare att “predika för den egna gruppen” och stärka dem i anden. Och nog babblas det en del även på ledarredaktioner!?  smile

Tillgången till energi är viktig för alla

IEA har gjort en specialstudie avseende tillgången till energi i världen. Bristen är som vi alla vet mest akut i tredje världen där man räknar de underförsörjda i milliarder. Det blir succesivt bättre och från att 1,7 milliarder saknade el år 2000 är det idag cirka 1,1 och skall 2030 vare nere i storlekordningen 0,6. Indien har länge varit ett problemområde men bedöms ha klarat av allmän tillgång på el före 2030!

Spridningen mellan länderna är stor (se bild 1 nedan)

Men vi har energifattigdom i förvånansvärt stor utsträckning även i industrialiserade länder (se bild 2 nedan).

Kunskap om dessa båda förhållanden är viktig. Precis som det är att veta att energieffektvisering är ett instrument att bota båda problemen!

image
BILD 1
——————————
image
BILD 2

Hungern är den bästa kryddan

Alla känner till ordspråket som berättar att maten smakar bäst om man är sugen. Om man är mätt smakar ingenting. Samma sak gäller för energisystemet. Effektivisering (först) gör att förnybar energi kommer till sin fulla rätt.

Detta understryks av en eceee-kolumn av Rosenow och Jahn från RAP “Does “Efficiency First” mean “Renewables Last”?” där de skriver att:

Just as the energy system cannot be decarbonised through energy efficiency alone, a system with 100 percent renewables cannot be achieved without extensive energy efficiency.

De stödjer sig på ett paper från Wuppertal “Energy efficiency quo vadis? : The role of energy efficiency in a 100 % renewable future” där slutsatsen är:

... existing deep decarbonisation scenarios all heavily rely on energy efficiency as a core strategy, suggesting that without far-reaching improvements in energy efficiency, a carbon-free energy supply is difficult to imagine.

Wuppertal-pappret illustrerar med olika scenarier hur viktig effektviseringen är för resultatet (se bild nedan)

 

image

Smid nu - järnet kanske kallnar!

Vi har under lång tid levt i den neoklassiska ekonomins “kalifat”. Ledorden har varit (typ) “Kostnadseffektiv och marknadskonform valfrihet”. Ledande myndigheter har suckat att det behövs inga särskilda styrmedel eftersom det inte finns några marknadshinder för energieffektivisering. Ibland med utmålande av att statliga ingripanden skulle innebära detaljstyrning och förlust av personlig integritet. En åsikt som också understöddes på ledarplats i landets största dagstidning.

Nu öppnas, med priset till Richard Thaler, en öppning i muren. Insikten om att människor är just det (människor) och inte räknemaskiner, eller som Thaler säger “Humans not Econs”. De senare, säger han, finns bara i textböckerna på ekonomutbildningarna. Insikten bör rimligen leda till att vi blir bättre på att utforma styrmedel som hjälper oss i vårt ekonomiska beslutsfattande. Thaler och hans medförfattare Sunstein ger några råd för valvägledning (choice architecture) i sin bok “Nudge”

* Komplexa val fordrar filtrering; ex. Visa olika modellers olika prestanda i stigande/sjunkande ordning
* Nyttjandefördelar synliggörs; ex. kan termostatens skala översättas till kronor?
* Undvika misstag (Foolproof); ex. Se till att knappar och inställningar är begripliga
* Förstå konsekvenserna Illustrera och beskriv; ex. dragfritt, jämn temperatur
* Feedback ; ex. Mobiltelefonen säger till att laddaren skall kopplas bort
* Användarvänlig start (Default) ; ex. Skärmsläckaren är standard

Men låt oss smida nu innan “kalifatet” återhämtar sig!

 

Smart och/eller naiv?

Smart är nyckelordet i många energisammanhang, smarta nät-smarta mätare-smarta produkter. Sakernas internet (internet of things IOT) skall ta hand om det mesta i framtiden. Men är det så klokt? Vi har från tid till annan hört om stora attacker mot olika delar av nätet (företag och länder). Antingen därför att någon hackare tycker att det är en kul idé att visa att man kan slå ut systemen eller (värre) att någon vill komma åt en konkurrent eller förmodad fiende.

USAs president försöker göra sig lustig över “rocket man” men glömmer Nordkoreas hackare som nyligen var nära att komma över en miljard dollar om de inte råkat stava fel i ett dokument!

DN rapporterar om att våra egna trådlösa nätverk kanske inte är helt säkra.

Det är därför bra att någon ägnar sig åt säkerhetsfrågorna i de (förmodat) smarta systemen. Men borde inte fler göra det?

Och vara mera misstänksamma eller fantasifulla (jämför bild nedan)? Vore inte detta något för teknikintresserade ungdomar (hellre än att flyga drönare wink )?

image

Rättvisa har ett egenvärde

New York Times tar den nyblivne pristagaren Robert Thaler och Bruce Springsteen till vittnen på att den traditionella ekonomins uppfattning, om att utbud och efterfrågan skall balanseras så att man maximerar vinsten, är orationellt. Det kan vara lönsamt på kort sikt men förödande på lång eftersom kunderna upplever att de blivit lurade och avstår från att köpa nästa gång de får ett erbjudande. Springsteen säljer biljetter som på marknaden betingar 5-siffriga priser (i kronor) till 3-siffervärden genom ett lotterisystem.

I artikeln illustrerar man bland annat genom hänvisning till Stockholms trängselavgift och till elpriser i Illinois där man experimenterat med flexibla priser kombinerat med informationssystem och “smart teknik” för styrning. I USA har man konstaterat att så kallat smarta mätare enbart inte leder till någon följsamhet i kundernas respons i efterfrågan på el. Det behövs mer föar att kunderna skall “spela med”.

En mera grundläggande studie av hur man tar hänsyn till kundernas beteende när man sätter pris på el finns i en uppsats där en av Thalers tidigare författarekollegor, Cass Sunstein, medverkat “Behavioral considerations for effective time-varying electricity prices”. Där säger man ” the most cost-reflective policies are not necessarily the most efficient”.

Thaler är mera målande i sitt språk:

“If you treat people in a way they think is unfair, then it will come back and bite you,” Mr. Thaler said.

Att sälja effektvisering (när ingen bryr sig).

ACEEE har gjort en nyttig rapport “How to Talk about Home Energy Upgrades” som nästan känns som om de haft en aning om att priset för ekonomi till Nobels minne skulle gå till en beteendeekonom.

Den visar hur man bör argumentera på ett språk som mottagaren (kunden) kan och vill förstå. Till exempel att förstå att kunden är “förlustskyeende” snarare än vinstmaximerande och även om det är samma sak är det ett starkare argument att man kan undvika en förlust än att göra en vinst (se bild nedan)! Eller att man har lättare att ta till sig en uppgift on när man får igen sin investering än att räkna ut det själv (samma bild nedan).

We recommend that home energy assessors:
* Provide an interesting and engaging experience to homeowners when conducting the assessment
* Listen to homeowners and carefully tailor their discussion of upgrades to address the homeowners specific concerns and motivations
* Attempt to focus on nonfinancial benefits
* Develop rapport with customers and help them navigate through the upgrade process from start to finish
* Apply subtle message framing strategies to maximize the effectiveness of the information presented to homeowners

image

Behöver utvecklingen en “nudge”?

I sin bok “Phishing for phools” (fritt översatt “Jaga efter Jönsar”) visar två (beteende-)ekonomer, Georg Akerlof och Robert Shiller (båda har redan fått “Nobelpriset”) hur marknadsutvecklingen i stor omfattning skapar fiktiva värden snarare än välstånd. De utgår från att marknadstillväxten till största delen, mer än 85% under 1900-talets första hälft, enligt beräkningar av Robert Solow, beror av teknisk utveckling. Men att stora delar av denna utveckling leds i dubiösa banor. Krönet på detta kan sägas vara utvecklingen av det som kallas finansiella produkter och som resulterade i kraschen 2008.

Frågan är om utvecklingen kan påverkas i mera konstruktiv riktning och markanden kan knuffas (“nudgas”) i en riktning att ge produkter av värde för användarna? Svaret kan vara teknikupphandling (eller om man hellre vill använda ordet innovationsupphandling). Metoden har provats med framgång i USA, där den kallades “Golden Carrot”, i Sverige där vi kallade den teknikupphandling och nu i Indien i EESLs belysningsprogram kallat “Ujala”. Det har funnits små utvecklinsskott i EU och inom IEAs DSM-program. Världsbanken har dokumenterat och katalogiserat också flera andra varianter i PUBLIC PROCUREMENT OF ENERGY EFFICIENT PRODUCTS, Lessons from Around the World.

Man kan hoppas att om nu insikterna om att varken människor eller marknader fungerar med automatik och när IEA slår larm om behovet av regeringsinitiativ för att inte den nödvändiga energiomställningen skall stoppa upp, det också öppnas möjligheter att “knuffa” utvecklingen så att den åstadkommer nyttigheter och inte bara irrar omkring på jakt efter “jönsar”. I så fall kan man tänka sig fyra behovsområden:

1. Den växande floran av teknikkombinationer för effektvisering och förnybar energi där man lätt kan se ett behov av att se till att lösningarna kompletterar och inte motverkar varandra.
2. Design av teknik så att människor kan hantera den. Att funktionalitet sätts före estetik så att man slipper gråa symboler på svart botten för att sätta på spisen eller får styrdon (displayer)som gör det möjligt att släcka ljuset när man lämnar rummet eller sätta in rätt gradtal på ventilationen.
3. Att man gör återbruk (recycling) möjligt när apparater har nått sitt slutdatum eller att reparation och underhåll blir en del av funktionen
4. Att institutionella lösningar skapas så att PLUS-värdena (Multiple Benefits) kan bli en del av beslutet när man väljer lösningar, till exempel att de värden som tillfaller olika beslutsfattare kan upptäckas och fördelas (split Incentives)

Mycket snack om PLUS-värden

Det pratas mycket om de PLUS-värden (Multiple Benefits) som följer med energieffektvisering men det görs inte lika mycket för att omsätta dem i praktisk handling och dra nytta av dem. En from förhoppning kan vara att fokus på det senaste ekonomipriset till Richard Thaler kan innebära att den förlamning, som följer av att man hoppas att ekonomiska värden realiseras av sig själv genom dolda marknadskrafter, släpper. En annan förhoppning är att regeringar vaknar till liv när IEA påpekar behovet av mera kraftfulla initiativ.

I väntan på detta kan vi i alla fall fortsätta att visa på omfattningen av sådan värden (se också bild nedan).

image

Jätten Indien rör sig och sätter fart på industrin

Indien har satt fart på energieffektviseringen och har bland annat utvecklat ett system för att göra industrin intresserad av att minska utsläppen. Det kallas PAT (Perform, Achieve, and Trade) och beskrivs kortfattat och i berömmande ord i IEAs senaste Marknadsrapport (sidorna 103-104), se också bild nedan. IEA har ju efterlyst mera kraftfulla insatser i olika länder och detta initiativ är ett vackert exempel.

Nu finns chansen att veta mer genom ett webinarium arrangerat av IEA DSM University och man kan registrera sig på den här länken. Föreläsare är den man som skapade systemet, Ajay Mathur, som numera är chef för TERI (The Energy and Resources Institute) i Dehli.

Perform, Achieve, and Trade (PAT) – An Innovative Programme to Promote Industrial Energy Efficiency

20 Oct 2017 @ 13:00 Brussels time Duration: 1h

Enhanced energy efficiency in industrial sector is a challenge inasmuch as it competes for investment with new production capacity. However, it is also an opportunity since it enables higher productivity and greater competitiveness. The Perform, Achieve, and Trade (PAT) programme in India focuses on monetary reductions in specific energy consumption (SEC) of production units in energy intensive industrial sectors. In order to address issues of equity and inclusiveness, the programmes included all energy intensive plants in selected sectors, even the most energy efficient ones. However, the SEC reduction target was less for plants that are already more efficient. Further, third-party verification and issuance of certification for excess savings (more than the target) help in achieving transparency and enabling greater effort. The target savings were over-achieved by about one-third in the first cycle, and subsequently second and third cycles have been launched.

image

Sverige sladdar efter

IEA kanske inte riktar sin strålkastare specifikt på Sverige när de skriver “Energy efficiency gains at risk of slowing down without renewed government focus” men det skulle kunna vara så. Om man tittar på deras topplista över hur olika länder har utvecklats så ligger vi inte i topp precis (se bild nedan). Det bådar inte så gott för vår energiminister som skall vara ordförande vid IEAs ministermöte om bara någon månad! Eller kanske det kan vara tändvätska för honom?  wink

Siffrorna kan utläsas av rapporten om effektviseringsmarknaden. Men skulle man bara vilja ha en snabbtitt så finns det på IEAs hemsida där man också har en bildpresentation från deras “release”.

image

Ett rationellt val!

Valet av Richard Thaler som pristagare för det som kallas Nobelpriset i ekonomi var det mest rationella ( cheese ) man kan tänka sig! Eftersom han betonar att människor beter sig som folk (gör mest) och inte är ekonomiskt rationella i det vi gör. Detta är ett viktigt val inte minst för oss som sysslar med energieffektvisering och dagligen konfronteras med hur människor gör (istället för det de borde göra). Människor är mänskliga och utgör på så sätt ett problem för marknaden på det sätt som den brukar beskrivas i “mainstream economics”, “Being Human is a Market Failure” (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf).

Thaler är dessutom en rolig person vilket visas i hans “memoarer” kallade “Misbehaving”. Skojig läsning som komplement till de lite torrare presentationerna som Kungliga Vetenskapsakademin tillhandahåller:
* RICHARD H. THALER: INTEGRATING ECONOMICS WITH PSYCHOLOGY
* Easy money or a golden pension? Integrating economics and psychology

Energieffektvisering vid en skiljeväg

IEA har just släppt sin årliga rapport om hur effektviseringen utvecklas. Denna gång med ett varningenes ord, “Energy efficiency at a crossroads”, vi står vid en skiljeväg! 

More than ever before, energy efficiency is central to the achievement of a range of policy goals, including energy security, economic growth and environmental sustainability…....However, global progress has become dependent on yesterday’s policies, with the implementation of new policies slowing. If the world is to transition to a clean energy future, a pipeline of new efficiency policies needs to be coming into force. Instead, the current low rate of implementation risks a backward step.

Takten i effektivisering behöver ökas, det skrev man i sin marknadsrapport 2016, men istället har den vänt nedåt (se bild 1 nedan). Detta trots att effektvisering har en positiv inverkan på den ekonomiska utvecklingen (se bild 2 nedan) och på utsläppen av växthusgaser (se bild 3 nedan). I fallet med utsläppen är dessutom effektvisering den starkaste faktorn till förbättring.

IEA säger i en kort sammanfattning om 2017 års rapport:

•      2016 was another good year for energy efficiency, with global gains this decade outstripping those in any of the previous decades since our records began in the early 1970s
•      Those energy efficiency improvements are having tremendous economic, social and environmental impacts – we highlight the implications for energy security in this year’s report
•      But there was a worrying slowdown in energy efficiency implementation worldwide, putting future gains at risk.

 

 

image
Bild 1: Utvecklingen för energiintensitet
——————————
image
Bild 2: Effektvisering är bra för ekonomin (om nu någon tvivlade=
————————
image
Bild 3: Det är effektviseringen som håller utsläppen nere men ändå inte tillräckligt.

Är BRICS något att räkna med?

Ser man till storlek och utbredning är BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) en gigant, men som helhet är den inte så mycket att räkna med. Frågan är om deras nu uttalade aspirationer vad avser energieffektvisering inte så mycket att hoppas på. Enskilda delar är dock på bettet. Både Kina och Indien (som trots allt är merparten av BRICS) har båda fungerande program och aktiviteter och kanske kan det spilla över på de andra?

BRICS ambitioner att starta nätverk kallade BRICS University och BRICS business council behöver nog få styrka och innehåll också från annat håll. Det mest sannolika torde vara från IEA och varför inte IEA DSM University? wink

Är Silicon Valley nästa Detroit?

Kan det vi känner som teknikutvecklingens högborg förvandlas till en förfallande ruin? Det är vad man frågar sig i senaste numret av Newsweek i en artikel “Unsafe at any speed”. Orsaken, säger de, är till stor del den nya politiken med främlingsmisstänksamhet som antingen avvisar flyktingar och invandrare direkt eller gör dem tveksamma till att pröva sin lycka i USA. Men även, och inte minst, ledarskapets favorisering av gårdagens energiteknik och avoghet till nya miljövänliga lösningar för effektvisering och förnybar energi.

Artikeln lyfter fram att världens gryende innovationsföretag hellre samlas i Helsingfors i November (Slush) än dras till USA som det är nu!

Other countries have begun pursuing international talent like sharks circling surfers at dusk!

Bitar i effektviseringspuzzlet

Steve Nadel som är chef för ACEEE i USA ger några bitar i effektviseringspuzzlet i sin blogg. Flera av dem har att göra med hur vi som människor uppfattar vad som är viktigt och inte. Väldigt lite har att göra med rationella ekonomiska kalkyler. Så vi borde kanske anpassa våra argument till vad människor lyssnar på och inte vad vi tycker att de borde lyssna på?  wink

... four key reasons: (1) most people prefer to spend money on aesthetics; (2) homes and buildings are meeting expectations (e.g., 79% of business decision-makers and 47% of homeowners think they are already efficient); (3) some efficiency home improvements don’t save money (e.g., payback periods may be long or non-existent); and (4) even if they care about the environment, they are not prioritizing homes and buildings, even though homes and buildings often have the largest impact on their energy use.

PLUS-värdena är en dold förmögenhet

Det har skrivits en hel del om PLUS-värdena (multiple benefits) som finns i samband med energieffektivisering. Och mer kommer säkert att skrivas men ännu saknar vi de innovationer som gör att de också realiseras. Adrian Joyce som är ansvarig för “Renovate Europé” illustrerar betydelsen med ett exempel:

The French Renovons group has estimated that a national renovations plan would create 126,000 jobs and take 2.5m people out of energy poverty, while cutting health spending by €750m a year for the fuel poor, and household energy bills by at least €512 per year. It could also eliminate six million tons of CO2 emissions every year. That is what “multiple benefits” look like in practice.

Adrian visar i sin artikel på den typ av innovationer som behövs ifråga om organisatoriska förändringar men nu behöver de också omsättas i handling. Något där Sverige skulle kunna ta för sig kanske?

Det kostar på...

...att besvara frågan om hur mycket det kostar att spara energi. Den kan nämligen inte besvaras utan motfrågor om “för vem” och “för vilket ändamål”!

LBNL har gjort en analys för USAs olika delstater och för de olika program man har för olika kategorier av användare som kan vara berörda (se exempel i bild nedan). Där syns tydligt skillnaderna för olika ändamål (från produktrabatter till hela åtgärdspaket) och för olika som betalar (den som berörs av åtgärden (mörkt fält) eller den som tar initiativet (programkosynaden ljust fält). Totalkostnaden ligger i samtliga fall under kostnaden för den energi som sparas vilket redovisas i ett kort-referat av US DOEs Larry Mansueti i DSM Spotlight.

image
Bild ur “The Total Cost of Saving Electricity through Utility Customer-Funded Energy Efficiency Programs: Estimates at the National, State, Sector and Program Level”

Var kommer åsikter ifrån? Fakta, smak, identitet?

Den traditionella ekonomin har en enkel förklaring till varför människor väljer olika möjligheter. Enkelt utryckt är det skillnader i smak (taste). Enkelt och logiskt kan det tyckas - men är det sant?

I den ideala världen överväger jag de möjligheter som finns (baserat på fakta som jag noga samlat in) men orsaken till att vi till sist väljer olika lösningar/produkter är att vi har olika smak (se bild 1 nedan).

I DN skriver man i en artikel, med referens till Dan Kahan, “Gruppen viktigare än fakta för våra åsikter” om hur vi lätt kan åsidosätta fakta och istället välja att tycka som de andra i den grupp jag väljer att tillhöra och/eller lita på. Det är mera som i den riktiga världen (se bild 2 nedan).

Intressant är att notera att George Akerlof och Rachel Kranton utvecklade liknande tankar i vad de kallar “Identity Economics” för några år sedan. Visst har vi och utvecklar en “fri vilja” men den är beroende av vår tillhörighet i ett kollektiv som förstärker vår identitet?

image
Bild 1. Den “ideala världen”
—————————
image
Bild 2. Den riktiga världen

El i världen 2040

Micael Liebreich gav nyligen en presentation om hur han (och Bloomberg Energy Finance) bedömer världen de närmaste decennierna. Hans bilder är många och instruktiva och väl värda att bläddra igenom (se exempel nedan). Hans exposé över den amerikanske presidentens skiftande uttalanden i ämnet är dessutom rolig!

image

Av- eller om- eller (rentav) NY-reglering?

För några decennier sedan var honnörsordet avreglering (oftast med stora bokstäver). Den bakomliggande tanken var att marknaden var perfekt, kunderna välinformerade, produkterna (el, gas, värme) var standardiserade och väldefinierade. Målet var kostandeffektvitet (också med stora bokstäver). Nu skulle vi bara knyta ihop påsen och äntligen göra oss av med myndighetsinblandingen. Kunderna och företagen klarade det här själv! Den sköna nya världen var inom räckhåll!

Riktigt så verkar det inte ha gått och de priser vi idag betalar för de olika delarna i vår energiservice är en källa till omfattande diskussioner. Elnätsavgifterna är kanske det tydligaste exemplet vilket Nils Holgerssonundersökningarna visar. Tidningsrubrikerna är en annan källa, oftast understödd av deras frekventa listor över priserna från olika företag. Men på det hela taget verkar det ha blivit mera oklart vad vi betalar för och vad värdet är av det vi köper. Kanske vore en striktare övervaking (reglering med lagom bokstäver) värt att överväga?

På uppdrag av “Clean Energy Ministerial” har det gjorts en rapport som kallas “Next-Generation Performance-Based Regulation” där man ger exempel från olika delar av världen på hur reglering kan utformas så att produktutbudet förbättras och så att kunderna kan bättre förstå vad de får för pengarna.

Rapporten beskriver vad som hänt med teknik och marknad:

An old regulatory paradigm built to ensure safe and reliable electricity at reasonable prices from capital-intensive electricity monopolies is now adjusting to a new century of disruptive technological advances that change the way utilities make money and what value customers expect from their own electricity company….. Innovative technologies are transforming the way electricity is generated, delivered, and consumed. These emerging technology drivers include renewable generation, distributed energy resources such as distributed generation and energy storage, demand-side management measures such as demandresponse, electric vehicles, and smart grid technologies and energy efficiency (EE).

Även om man tyckte att avregleringen i den gamla tappningen var bra och motiverad kan man lätt konstatera att teknikutvecklingen gjort den irrelevant. Men också att en god NY-reglering som är inriktad på prestanda (inte enbart kostnad), jfr bild nedan, kan vara till hjälp för nya innovationer.

 

image

Strategi för byggnadsrenovering (om viljan finns)

BPIE, Buildings Performance Institute Europe, har gjort en vägledning för företag i den offentliga sektorn som förvaltar byggnader så att de skall komma igång med renoveringar på ett organiserat sätt, Template for public sector renovation strategies.

Det är naturligtvis bra men när man läser igenom instruktionerna slås man av att de är så logiska, kanske för logiska? De tycks bygga på att de som är ansvariga för byggnadsbeståndet alltigenom är besjälade av att vara kloka och sträva efter “kostandseffektvitet”. Man misstänker att om så vore fallet så hade de kanske inte behov av denna vägledning utan klarar det själv.

Tänk om det istället är de som inte har alla de insikter som behövs eller - kanske vanligare - i sin omgivning har chefer som inte förstår behovet eller är tillräckligt intresserade? Det kanske behövs hjälp med argumenteringen eller hjälp med att skapa en sekvens av åtgärder som sträcker sig över en längre tidsperiod. Kanske en vägledning om de PLUS-faktorer (Multiple benefits) som skulle göra renoveringen attraktivare för inte bara de ansvariga utan andra som kan påverka projektet?

Men det kanske kommer i nästa vägledning?

Gömma och glömma eller flytta till nytta?

En teknologi som finns med i diskussionerna om klimatet är CCS, Carbon Capture and Storage (koldioxidinfångning), där man hoppas att koldioxiden skall kunna återföras till marken eller till vattnet och stanna kvar där. Man gömmer och glömmer. Utsikterna hitintills är inte så upplyftande utom i några fall där man kunnat återföra koldioxid till olje- och gaskällor där den dessutom kan öka utvinningen av det fossila bränslet. Frågan är om det därigenom motverkar sitt syfte?

Men en annan linje skulle kunna vara att använda koldioxiden till något den är verkligt bra på, till exempel att knuffa på fotosyntesen. Flytta till nytta. The Guardian ger några exempel i en artikel där man visar att det finns flera spännande möjligheter.

* Climeworks försöker till och med extrahera koldioxid ur luften för att sedan pigga upp växterna i ett växthus när de får en extra “shot”

* World Economic Forum har dragit en lans för ett antal olika tekniska lösningar varav en kallas för det artificiella lövet som är ett koncept utvecklat vid Harvard

* Vid Stanford har de ett projekt kallat Opus-12 som också vill utnyttja koldioxiden i stor skala för att göra nytta istället för att förorena.

Det är säkert mycket kvar innan man nått lösningar men allmänt sett verkar det bättre att satsa på nytta än på glömska?

Det är bankernas fel

Henrik Dorsin har en likande rubricering på sin satir men den går i viss mån även att använda på banker. Åtminstone verkar det så i en artikel i Financial Times där de säger “Big investors take aim at banks over climate change risk”. För visst kan man vänta sig mera ansvarstagande av bankerna men storinvesterarna kan väl också göra sin del av läxan själv och välja en bank eller investeringsobjekt som är ansvarsfulla? Det finns ju vägledningar för att hitta rätt, till exempel från InfluenceMap.

Men för bankerna har UNEP gjort en “Guide to Sustainability”. Där kan man bland annat se en enkel bild för “värdeskapande” som nog kan tillämpas även av andra företag än banker, se bild nedan.

Och när inget annat hjälper så finns ju alltid reglering? Kanske inte precis vad Financial Times hade i tankarna men man kan ju fundera lite över vad IEAs chef sade vid ett möte om effektvisering i Mexico nyligen. Nämligen att regeringarna måste bli mycket aktivare för att säkra att effektviseringens fulla potential tas i anspråk.

image

Avliva myten om att energipriset driver på effektviseringen

Regulatory Assistance Project, RAP, har verifierat vad IEA tidigare visat nämligen att skillnaden mellan programmet (myndigheternas kostnad) för att effektvisera (minska) energianvändningen är bara en bråkdel av priset för den energi som man köper, se bild 1 nedan. Lägger man till åtgärdkostnaden för den som drar nytta av programmet blir resultatet genomsnittligt att åtgärden kostar bara en fentedel av vad man betalar för energin! För Storbritannien innebär det att varje enskild konsument slipper ifrån 5000 SEK per år på energiräkningen.

Deras rapport heter “Benefits to Consumers and Climate of Article 7 of the Energy Efficiency Directive” och utgår från den pågående revisionen av artikel 7 i effektviseringsdirektivet (EED) i EU. Där visar de också att som om det inte vore nog att lönsamheten av effektvisering är ENORM så är det ännu lönsammare (!) när man också tar hänsyn till de PLUS-faktorer (multiple benefits) som följer med, bild 2 nedan.

Varför händer detta då inte av sig själv? Ja det är enklare att köpa en kWh än att effektvisera bort den. Precis som i livet i övrigt. Det är lättare att bli av med pengar än att tjäna dem!  grin

Effektvisering är inte svårt men det är komplext och fordrar fackmannamässiga insatser. Det kan man få hos EEFs (http://www.eef.se) medlemmar

image
Bild 1. Skillnad mellan pris och programkostnad
———————
image
Bild 2. PLUS-faktorer (Multiple Benefits)

Hjältar och skurkar (Heroes and villains)

En organisation som kallar sig “InfluenceMap” har kartlagt och redovisat hur ett antal större företag beter sig när det gäller klimatavtalet. Framför allt har de inriktat sig på hur de agerar för att få som de vill. I en lista (Corporate Carbon Policy Footprint - the 50 Most Influential) visar de 35 som starkt motsätter sig klimatåtgärder och 15 som arbetar för att sådana skall vidtas, Bild 1. Och i rapporten visar de hur företaget försöker påverka opinion och politiker

Spännande läsning och den som önskar kan registrera sig för att ta del av deras databas mera i detalj, Bild 2.

* 35 of the 50 most influential are actively lobbying against climate policy. They include companies in the fossil fuel value chain (ExxonMobil, Valero Energy, Chevron), energy intensive
companies (BASF, ArcelorMittal, Bayer, Dow Chemical and Solvay) and electric utilities with large amounts of coal generating capacity (Southern Company, Duke Energy and American Electric Power).
* Also in this group of 35 influential companies holding back climate policy are four powerful automotive manufacturers (Fiat Chrysler, Ford, BMW and Daimler). The research found the
companies lobbying to delay or dilute efficiency and CO2 emissions standards and procedures both in Europe and North America. Depending on region, passenger vehicle emissions account
for 12% or more of all greenhouse gas emissions.
* On the other side, 15 of the 50 most influential are pushing for an ambitious climate policy agenda, favouring renewable power and electric vehicles. They include signatories to the RE100
initiative committing to buying 100% renewable power (Apple, Ikea, Unilever, Coca Cola and Nestle) as well as power sector companies (SSE, Enel, EDF, Iberdrola and National Grid) who are
shifting their business models towards low carbon electricity generation.

image
Bild 1: Resultat av kartläggningen

———-
image
Bild 2: Påverkansmetoder

Kan Indien rädda världen?

Det är i Indien det mest spännande händer just nu när det gäller effektivare energianvändning. Energy Efficiency Service Limited, EESL, är ett bolag som driver “teknikupphandlingar” och gör det med hela den gigantiska indiska marknaden som hävstång. Deras stora projekt för LED-lampor, Ujala, har lett till att priset för lamporna sjunkit från 310 till 40 Rupies och med en beställning på 300 miljoner lampor (se bild nedan)!

Chefen för EESL, Saurabh Kumar, kommer att hålla ett webinarium den 28 september klockan 15-16 och det kan vara en bra idé att anmäla sig för att lyssna.

DSM University
Innovative Business Models for Scaling up Energy Efficiency


28 Sep 2017 @ 15:00 CEST

The innovation and power of business models helps in enlisting large number of utilities and governments to participate in energy saving projects. This helps in aggregation of demand. EESL then procures equipment or services in bulk enabling reduction in costs due to ensuing economies to scale. For instance, in the UJALA programme, the bulk cost of LEDs have reduced from Rs. 310 ($ 5) to Rs. 40 ($ 0. 65) as a result of procurement of 300 million LEDs over a 2 year period.

Similarly, the cost of procurement of LED street light lamps and services have gone down by 65% over the same period. The benefits of aggregation of demand and lower prices are passed on to consumers that leads to further demand as the repayment periods go down. In UJALA, the cost reduction has enabled the repayment period come down from 10 years (in 2014) to less than 3 months now (2017).

EESL encourages such innovation to disrupt the market for energy efficient products and services. It carefully chooses such equipment and services which are of common use and which have the potential of substantial reduction in energy consumption. This is the mainstream business of EESL so there is no inner competition per se.

Saurabh skriver lite mer om deras affärsmodell som bland annat innebär att man kommer att gå vidare med upphandlingar för elfordon och för solcellstak i Delhi. Man kommer också att utvidga sin affärsverksamhet till Malaysia och Storbritannien! Varför inte till Sverige också? EESL kanske är effektviseringens IKEA?

 

image
Tips för läsaren - 1 crore=10 miljoner

EUs energiska irrgångar

eceee har just givit ut en rapport om hur energieffektviseringsfrågorna hanteras i de olika institutionerna. Passande nog har rapporten namnet “Steering through the maze - Understanding energy efficiency in the European Commission’s Clean Energy Package” eftersom den beskriver både irrgångar och villospår. För oss som bara betraktar processen utifrån och i bästa fall kan förstå resultatet är skriften en fantastisk hjälpreda, se också bild nedan.

Borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med energi(-effektvisering). Därmed inte sagt att det är lätt bara att det är lättare med den här i handen. Heller inte sagt att livet blir lättare efter att man läst den. Ibland framkallar den nära nog hjärtinfarkt! Som t.ex. när den beskriver vad som skall behandlas i Parlamentets näringsutskott (ITRE) den 28 november där föredragande (rapportör) Adam Gierek har radikala idéer!

....energy efficiency should be seen as efficiency of the energy supply system rather than as demand reduction.

ITRE Rapporteur Adam Gierek proposed doing away with long established and well-accepted definitions for energy efficiency and savings, which referred to the relationship between energy and energy services. The report ignores efficiency aspects on the consumer side, such as investing in building renovation, efficient appliances and mobility. It solely focuses on improving the ratio of final to primary energy, which means improving the conversion of primary into usable energy and moving away from ‘inefficient’ technologies, like PV and wind.

Låt oss hoppas (och för dem som har kontakter med parlamentarikerna arbeta för) att dessa stolligheter inte går igenom!

image

Rekordlåga priser för vindenergi i UK

I Storbritannien har man tagit in anbud på ny havsbaserad vindkraft. Anbuden visar sig vara ner till cirka hälften av vad man förbundit sig at betala för ny kärnkraft (se bild nedan). Lärkurvorna lever!

image

Spela på något riktigt

Vi har väl alla undrat över hur i hela fridens namn det finns så många spelföretag som annonserar i pauserna i TV. Kan de inte göra något vettigare och är det verkligen rimligt att locka folk med “fria spins” för si-och-så många hundra spänn.

Nu kanske det kommer ett nytt alternativ. Man kan satsa på att förutsäga klimatförändringarna!

Det är ett Brittiskt företag, Winton Capital” som vill sätta upp en “Climate Prediction Market” för att:

Ultimately, a climate prediction market could produce a consensus estimate of scenarios, which would enhance the climate debate, and provide an objective and much-needed aggregate of the scientific community’s latest discoveries in the field

Det är lite svårt att få grepp om vad det skulle innebära men om man betänker att det var försäkringsbolag som en gång satte upp brandkårer så kanske man kan få det att gå ihop. Man vill ha lite koll på riskbilden. Och kanske locka spelare till sig för något vettigare än “fria spins”  wink

Dags för uppbrott?

En dag upptäcker man bara att det är dags. Man vet inte riktigt när det vände, eller varför, men man inser att det gamla inte funkar längre. Vill man vara högtidlig talar man om “paradigmskifte”. I boken “A good disruption” av Stuchtey, Enkvist och Zumwinkel illustrerar man med bilden (nedan) hur man antingen ser en fågel eller en kanin. Den ena dagen kan man bara se den ena varianten men när man tränat ögat kan det lika lätt slå över till den andra (eller båda).

Det är detta vi behöver också i vårt synsätt på ekonomi, miljö, klimat och energi. En synvända - för att sedan inte för vårt liv begripa hur vi kunde vara så “blinda” tidigare.

Författarna till boken räknar upp ett antal skäl till varför det behövs och varför man kan ha anledning att tro på (arbeta för) ett uppbrott:
1. Plattformen brinner - Jo det kan vi nog lugnt säga nu när monsterstormarna slår till även på klimatförnekarnas bakgård
2. En ny förståelse ligger beredd - När allt fler lyckas koppla ihop orsak och verkan mellan påverkan och resultat i miljön. “Connect the dots” som man säger
3. Utbredningen av kunskapsspridning (via nätet bland annat) - Fast trollen också upptäckt den möjligheten
4. Uppblommandet av det som kallas “meso-ekonomi” där man använder och behöver förklaringar som är mera komplexa än i gängse ekonomiska modeller - Beteedndeekonomi och Institutionell ekonomi kan väl anses höra dit (och ingen är direkt ny bara åsidosatt under lång tid), Författarna ger dock praktiska exempel och nämner “non-competitive collaboration”, kooperativ och NGOs
5. Socialt ansvarstagande bland finansiärer - Inte nödvändigtvis med moraliskt engagemang men med djupare insikter än att bara tjäna snabba pengar.

Ja varför inte!

image

The British count the blessings of efficiency

I en rapport från UK-ERC om vad som gjorts och vad som återstår får vi veta att:

* Since 2004, improved energy efficiency has helped reduce the UK’s total household energy consumption by one fifth, saving theaverage dual fuel household £490 in 2015.
* Technically, one half of the energy currently used in UK housing could be saved by investing in a mix of current Technologies encompassing improved energy efficiency, heat pumps and heat networks.
* Cost-effective investments to 2035 could save around one quarter of the energy currently used, an average saving of £270 per household per year at current energy prices.
* This saving is approximately equivalent to the output of six nuclear power stations the size of Hinkley Point C.
* Using Treasury guidance for policy appraisal, this investment has an estimated net present value of £7.5 billion.
* Experimental appraisal undertaken for this briefing estimates that the value of additional benefits from these investments – including improved health, additional economic activity and benefits to the electricity system – could be up to £47 billion.

Just den sista punkten i listan är intressant eftersom den visar att några av PLUS-värdena (multiple benefits) är drygt 5 gånger så stora som de direkta besparingarna (se också bild nedan)

image

Sniglandet i EU-parlamentet

Fotografer brukar säga att tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt. Vi kan nu bevittna snigelmarschen för förslagen om energieffektvisering och förnybar energi i EU-parlamentets utskott. Där behandlades häromdagen förslaget om att stärka insatserna för effektivare energianvändning i miljöutskottet där det vann gehör.

Current energy efficiency legislation obliges member states to save the equivalent of 1.5% of energy sold to consumers every year. But there are a number of loopholes which mean savings across the EU are reduced to just 0.75%, including exempting the transport sector from the obligations.

Those loopholes were closed by the ENVI lawmakers, meaning member states will have to hit their full targets by increasing the rate of building renovation and promoting more efficient consumer goods, like insulation.

Tidigare har man i näringsutskottet uttalat sig positivt för ökade ambitioner också för förnybar energi. Men som det konstateras i Euractivs artikel kan blixten slå till när medlemsstaterna slår tillbaka. Sniglarna kan lätt tappa farten när kortsiktiga nationella intressen tar över.

Detta kan te sig gåtfullt (diplomatiskt uttryck för idiotiskt) när man ser på den studie från kommissionen där man visat att en ökad ambition för effektvisering ger fördelar ifråga om (jämför med siffror i tabell nedan):
* Economy and labour market
* Health
* The environment
* Social cohesion
* Public budgets
* Industrial competitiveness

image

IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

Läs mer

Månadsindelade arkiv