Vems energistrategi?

Tyskland antog för några månader sedan en ny nationell energistrategi. Den innehöll, utöver en förlängning av kärnkraften med ytterligare några år vilket tilldrog sig mest intresse, även kraftfulla satsningar på förnybar energi och effektivisering bl.a. finansierad av utsläppsrätter som skall auktioneras ut. Kärnkraften sägs vara en brygga till ett system som år 2050 skall till 80% vara försörjt av el från förnybar energi.

Energiföretagen föreföll inledningsvis vara glada åt denna inriktning men har nu börjat samla sig till något som betecknas som inbördeskrig om energin, ett krig där både Vattenfall och Eon är aktivt stridande. De drar sina lansar för en avnationalisering av energistrategierna till förmån för en Europeisering (se citat nedan). Och då bör man nog ställa frågan vem som bestämmer den strategin? Man kan kanske gissa att energiföretagen räknar med ett större inflytande för att, som de säger, få större säkerhet för investeringarna.

Så räkna med att när EU nu går in i en period av beslutsfattande för energin det finns några parter till i närheten av förhandlingsbordet och vars intresse inte i första hand är en utveckling av ny teknik och industriutveckling baserat på lokalt resursutnyttjande.

When the Merkel-government announced its new energy strategy in September, virtually all of the news and analysis focused on its controversial decision to extend the running times of the country?s nuclear power stations. What went largely unnoticed is the enormous ambitions in renewable energy and CO2 emission reductions that the German government has set itself and the far-reaching consequences this will have on the energy mix of Europe?s largest economy as well as on EU energy policy and the wider European energy market. For example, the German Ministry of the Environment is sharply opposed to any move towards a European-wide support scheme for renewable energy, as advocated by the European energy industry and EU Energy Commissioner Günther Oettinger. According to Environment Minister Norbert Röttgen, an EU-wide support scheme would short-circuit the greening of Germany?s economy ? and prevent the creation of hundreds of thousands of green jobs in Germany.

Ur European Energy Review 31 Januari

En luftig Norgehistoria eller visionÀrt nytÀnkande?

Skall Norskt inrikesflyg i framtiden baseras pĂ„ el “Norway aims for all short-haul flights 100% electric by 2040”?

Det finns substans bakom historien och den norska luftfartsmyndigheten har tagit nÄgra inledande steg och bestÀllt ett prototypplan frÄn Slovenien.

IFL Science (I fucking love Science) som Ă€gnar sog Ă„t att skriva populĂ€rvetenskapligt Ă€r inte helt sĂ€kra pĂ„ att det kan funka och skriver “Electric Aircraft – The Future Of Aviation Or Just Wishful Thinking?

Men idag nĂ€r alla tidningar luftar sin klimatĂ„ngest och riktar den sĂ€rskilt mot flygresorna kan detta vara nĂ„got att Ă€gna en eller ett par tankar. Inte minst för Sverige som nu rott hem en batterifabrik och som har traditioner inom flygindustrin. Glöm inte att SAS pĂ„ norska tolkas som “Svenskt Allt Sammen”!  smile

Läs mer

Månadsindelade arkiv